Då var det jul igen..
Korken ringde och vi ska "fjällvandra" ett par dagar till våren.. fast efter lite diskussion kommer vi nog inte längre än till nån vandringsled i Halland. Men Halland är fint och som jag sa, jag är inte ute efter någon naturupplevelse. Jag vill bara snacka skit, bränna fett och ha det jävligt najs några dagar. Trangiakök, tält och skoskav. Allt har sin charm! =)
Idag har Axel varit tomtenisse på sitt luciafirande på dagis. Jag, mamma, hans pappa och farmor var där. Det var mysigt.
Julklapparna är typ färdighandlade. Nästa vecka bär det av till skara. Jag o Robban ska "panik"-smida lite på fredag innan Jävergårds hårda dom väntar.. haha.. förra gruppen som var inne hade fått bastning på smidet. Jag är taggad samtidigt som jag har lite ångest men jag gillar att utmana mig själv. Det är jävligt skoj o skithemskt. Men jag ska ha mitt gesällbrev!
Min nästa plan är att se väldigt hjälplös ut och med darrande underläpp och ledsna hundögon gå in på en mack o fråga om den stora otroligt manliga killen bakom disken kan kolla på min gamla (Baja-maja med ratt som Emma sa) Ford om och i så fall vilken säkring som har gått och om han, snälla, söta, säkert fanatstiska karl kunde byta den med. Jag har nämligen ett gigantiskt problem.. jag ska med mitt obefintliga lokalsinne ta mig från Skara till Björnäs (Tanum) utan gps.. Om han nu inte byter säkringen. Och jag vägrar tro att min gamla fula ford har gått sönder. Säg att det bara är en säkring..
Helgen som gick var precis sådär lagom. Vi hann med julpyntning och grillning i stallet, rolig Falafel-middag och pulkaåkning med goda vänner.
Sköt o er kära vänner! Kram
Mormors varma choklad med vispad grädde är fina grejer!
Myser och borstar fina Kolan.
Pulka är skitskoj!
Fooooort....
Som FN går det!!
September, oktober, november? När då?
Tiden springer inte bara iväg, den e bara puts väck!
Jag minns augusti, känslan att nu kommer hösten, och nu är det snart jul! Men det är kanske få förunnat att känna att tiden går fort om man har roligt i stort sett varje dag.
Jag och Axel har varit krassliga ett tag utan att något har brutit ut men nu är vi på G igen.! Peppar peppar..
Jag tror också att jag kan konstatera att vi hovslagare tillsammans med ortopederna är de som är överbokade nu när snön kom! Och jag ska inte skylla på mina kunder fastän jag var där för tre veckor sedan och skodde deras hästar, att de inte sa att de ville ha snösulor då för jag blir lika överrakad själv. Varje år. Varför lär man sig aldrig? Jag ska verkligen försöka hjälpa er alla så fort jag kan!!
Denna helgen försvann. I fredags var jag och Axel hemma och hade myskväll. Lördagen var det julmarknad i Haga, sedan strosa i stan med Ida och Svea. Vi sov hos dem till idag. Jag slutar aldrig att förundras över Axel och Svea, dem är för sköna tillsammans och deras diskussioner är väldigt givande. Det lät lite stökigt ifrån köket så jag och Ida gick ut för att kolla vad som stod på.. Där satt barnen under köksbordet och hade rivit sönder en Mamma Mu-bok. Aja baja! Så får ni inte göra, ja och så vidare..
till slut frågar Axel: -får man göra sönder en annan bok då?
Vi: Näe!
Axel: Får man göra sönder Facebook då?
Jag mållös.. innan asgarv.. Vart ska detta sluta? =)
Hela denna veckan har jag hittat på både bra ursäkter och bra aktiviteter för att slippa åka o träna.. Nä skärp mig ! Ja det ska jag! Fast imorn är det julpyssel på dagis så då går det ju inte, o på tisdag ska vi till Björn så då går det ju inte heller.. Onsdag är det rytmik och den vill ju Axel väldigt gärna gå på. Torsdag och fredag bär det iväg upp till Skara och vad som står på schemat där har jag ingen aning om.. Nu ekar gyminstruktörens ord i skallen på mig "det hjälper inte att bara köpa ett gymkort.." Jaja jag ska.
Idag har vi iaf äntligen fått tummen ur och bakat pepparkakor. Med hemgjort deg till och med. Ska det va så ska det va.
Axel har en ny grej och det är "det var inte jag". Det säger han minst fem gånger om dagen. Senast var ikväll när han puttade på mig när jag borstade hans tänder. "Det var inte jag.." Nähä vem var det då? Knäppa älskade unge!
A
Kloka ord Axel:
"Hemma har vi ingen balkong vi har soptunna istället.. "
"Hemma har vi ingen balkong vi har soptunna istället.. "
Prins Axel
Citerat Axel:
Vi var på väg till rytmiken när jag berättade att
- På fredag kommer Nicole och Gabriel.
Tystnad.
- På onsdag kommer tomten svarade han efter en stund.
-----------------------------------------------------------------------------------------
-Jungmansgatan nästa sa Axel helt appropå inget.
(Då har man åkt för mycket buss...?!)
-----------------------------------------------------------------------------------------
Vi var i slottskogen i helgen och stannade och tittade på alla änderna.
- Undrar om den ankan är död sa jag om en and som haft huvudet under vattnet i mer än 5 min!
- Då ska jag laga den, sa Axel
...........................................................................................................................
Vi var på väg till rytmiken när jag berättade att
- På fredag kommer Nicole och Gabriel.
Tystnad.
- På onsdag kommer tomten svarade han efter en stund.
-----------------------------------------------------------------------------------------
-Jungmansgatan nästa sa Axel helt appropå inget.
(Då har man åkt för mycket buss...?!)
-----------------------------------------------------------------------------------------
Vi var i slottskogen i helgen och stannade och tittade på alla änderna.
- Undrar om den ankan är död sa jag om en and som haft huvudet under vattnet i mer än 5 min!
- Då ska jag laga den, sa Axel
...........................................................................................................................
det mesta..
Nyss hemkomna från Liseberg. Hade ett helt häfte kvar sen i somras och det vill man ju inte låta försummas så jag och Ida (även hon med häfte kvar) bestämde att vi skulle gå på Liseberg idag. Senaste besöket fick Axel ett åkpass, mest för att han tyckte det var en sån häftig grej sen var det även enkelt och jag kände att vi kunde unna oss det den gången=). Axel och Svea åker allt tillsammans så vi ställer dem i kön och ser till att de inte går ur, pillar på de andra barnen för mycket och ja sådär ungefär =).
Den lille krabaten har verkligen hajat det där med radiobilarna nu! Visserligen är ju pedalen fortfarande ganska långt ner (han mäter precis 90 cm) men så länge Svea trycker på den kan han styra. Stora framsteg idag till skillnad från sist när de bara backade runt runt runt i en cirkel. Och vi låg på staketet och skrattade. Dem är underbara! Innan vi begav oss stod jag i valet och kvalet att rota fram vinteroverallen.. det har ju faktiskt varit ganska kallt det sista men samtidigt var det väl inte så kallt? Moderkänslorna tog över och vinteroverallen åkte på, det var succé!
Jag måste bara nämna att det är såååå roligt att se dem här barnen leka så bra ihop, de bryr sig om varandra och tar hand om varandra, dem är så himla duktiga.
För övrigt kan jag meddela att magen är mycket bättre. Jag var på gastroskopi i måndags. Mamma var med. Ärligt talat var det bland de värsta jag har gjort.. Det tar emot att erkänna men paniken var inte långt borta. Innan frågade dem om jag trodde jag behövde lugnande, nej nej svarade jag det ska nog gå bra. Mallig och världsvan. Så fick jag bedövningsspray i halsen, ett plaströr i munnen och en slang i den som var ca 2 cm i diameter (är det någon som undrar hur det kändes kan jag villigt berätta att det kändes minst som 2 METER I DIAMETER!!). Ganska opsykologiskt kan jag tycka, så var det utmärkt på själva slangen hur långt ner den var istoppad.. Hjälp. Inte titta, inte titta, blicken drog sig då istället till den gigantiska skärmen som visade HELA mitt maginnehåll, visserligen var jag på fastande mage men det förmildrade inte omständigheterna det minsta. Där låg jag och rapade som en gammal fullegubbe och försökte spy som tre gravida samtidigt! Tillslut kände jag att paniken började göra sig påmind, lite småstressad minst sagt. Så jag tog tag i doktorns hand för att vara beredd på att dra upp skiten, men han hade en mycket flitig och pålitlig kollega: Sköterskan tog lugnt min hand i ett fast grepp och sa "släpp doktorn!" samtidigt som hon sa hur duktig jag var och att jag skulle komma ihåg att andas! Jo tack! Resultatet blev: inga synliga masår (puh!) men förmodligen en början till och magkatarr.
Jobbet flyter på, det är fantastiskt roligt. Nästa vecka är dte väldigt mycket inbokat men med världens bästa mamma (numera penisonär!) och en klippa till unge ska det nog gå. Dessutom är jag tillbaka på Sats så kroppen ska få sin medicin (iallafall betalar jag 300 spänn i månaden..) Någon viskade någon gång i mitt öra att det hjälper inte att HA ett gymkort. Men jag håller på att låta mig övertalas att springa tjejmilen nästa år och då har jag press på mig!!!! Detta leder mig onekligen in på den gamla goda tiden, skoltiden. Där var min paradgren i friidrottsammanhang kulstötning, springer gör jag bara om jag blir jagad eller jagar (=fotboll och innebandy). Gjorde iallafall. Vi får se.
Imorgon ska jag, Axel och mamma gå på bio =). Vi ska se "VEM?" en bio för de minsta som är gjord av Stina Wirséns sjukt roliga barnböcker, har ni inte läst dem så GÖR det för barnen! =) Axel älskar dem.
"Vem är arg? är en otroligt fin, liten bok om väldigt stora känslor!
Om hur arg och ledsen man kan bli när man ska leka tillsammans. Och hur roligt man kan ha! På ett mästerligt sätt berättar Stina Wirsén ett relationsdrama för de riktigt små."
Strul...
Det började onsdagen förra veckan. Jag fick ont i magen. Ja ja det går över, jag går och lägger mig. Men den natten var katastrof. Torsdag em fick jag åka till akuten. Mamma kom och tog Axel. Jag hade så ont så jag höll på att bli knäpp. Där tillbringade jag natten och det resulterade i tabletter mot magsyra, eventuell magkatarr misstänktes. Det tog inte många timmar innan allt smärtstillande jag hade fått där släppte och det blev outhärdligt. In igen och hem med mer smärtstillande. Tre vändor till akuten, prover som visade bra resultat och MYCKET smärta ledde bara tillförvirring..
Nu äter jag fulldos panodil och full dos tramadol tillsammans med magsyretabletter. Jag har fått tillbringa alldeles för många timmar ihopkrupen på soffan för att det ska vara sunt. Jag donerar gärna mina njurar när jag ska vandra vidare. De lär vara intressanta med den här medicineringen..
Mest ledsen och bekymrad blev jag för att min kropp inte är som den ska! Magkatarr eller magsår, VARFÖR? Jag tycker inte att jag stressar mer än någon annan? Nu trivs jag med mitt liv, mitt jobb och min familj! Allt är bara jättebra!
Men det är klart att det har funnits en oro sen lång tid tillbaka. Att få barn och dessutom inte vara tillsammans med den andre föräldern är inte alltid komplikationsfritt. Men jag vet inte?!
Och appropå barn, Axel har varit så fantastiskt duktig när jag har haft ont. Han har fått klara sig ganska mycket själv. När jag legat ner och tänkt att ge mig bara en halvtimme så ska jag göra mat sen så har jag så länge sagt att gå och ta en banan vilket han har gjort. Inte helt glad men han har insett allvaret. Han har lekt mycket själv glad bara man ligger nära. Med jämna mellanrum har han kommit fram och frågat "har du ont i magen mamma".. Ja. Hur mycket kan man älska en unge egentligen? Omtänksamma, duktiga och roliga lilla Axel!
I förrgår hämtade mamma honom på dagis tidigt och så åkte dem till badhuset som han älskade. Lite belöning ska man ha. Och nästa vecka ska han få gå på teater med henne, världens bästa mormor!
Rytmiken har dargit igång och Axel älskar den! Varje onsdag går vi och sjunger och spelar. Sist ville han inte gå hem "funga mera"..
På måndag börjar dem iaf utreda mig. Då har jag fått tid för Gastroskopi. Det finns hopp! Fram tills dess knaprar jag piller och jobbar lite lugnt. Soffan blir min död, jobbet är mitt liv.
=) Det löser sig alltid. Det sista pappa sa när jag pratade med honom ikväll var "att kroppen är klok, den säger till i tid".
Men jag är ju van vid att alltid "vara näst intill odödlig"...
Kram
Nu äter jag fulldos panodil och full dos tramadol tillsammans med magsyretabletter. Jag har fått tillbringa alldeles för många timmar ihopkrupen på soffan för att det ska vara sunt. Jag donerar gärna mina njurar när jag ska vandra vidare. De lär vara intressanta med den här medicineringen..
Mest ledsen och bekymrad blev jag för att min kropp inte är som den ska! Magkatarr eller magsår, VARFÖR? Jag tycker inte att jag stressar mer än någon annan? Nu trivs jag med mitt liv, mitt jobb och min familj! Allt är bara jättebra!
Men det är klart att det har funnits en oro sen lång tid tillbaka. Att få barn och dessutom inte vara tillsammans med den andre föräldern är inte alltid komplikationsfritt. Men jag vet inte?!
Och appropå barn, Axel har varit så fantastiskt duktig när jag har haft ont. Han har fått klara sig ganska mycket själv. När jag legat ner och tänkt att ge mig bara en halvtimme så ska jag göra mat sen så har jag så länge sagt att gå och ta en banan vilket han har gjort. Inte helt glad men han har insett allvaret. Han har lekt mycket själv glad bara man ligger nära. Med jämna mellanrum har han kommit fram och frågat "har du ont i magen mamma".. Ja. Hur mycket kan man älska en unge egentligen? Omtänksamma, duktiga och roliga lilla Axel!
I förrgår hämtade mamma honom på dagis tidigt och så åkte dem till badhuset som han älskade. Lite belöning ska man ha. Och nästa vecka ska han få gå på teater med henne, världens bästa mormor!
Rytmiken har dargit igång och Axel älskar den! Varje onsdag går vi och sjunger och spelar. Sist ville han inte gå hem "funga mera"..
På måndag börjar dem iaf utreda mig. Då har jag fått tid för Gastroskopi. Det finns hopp! Fram tills dess knaprar jag piller och jobbar lite lugnt. Soffan blir min död, jobbet är mitt liv.
=) Det löser sig alltid. Det sista pappa sa när jag pratade med honom ikväll var "att kroppen är klok, den säger till i tid".
Men jag är ju van vid att alltid "vara näst intill odödlig"...
Kram
Valet..
Det går inte alltid hand i hand att vara egen småföretagare med en människosyn och ett hjärta till vänster. Jag:et och Vi:et borde gå att kombinera ypperligt men det gör det inte idag..
Jag är nystartad och driver min enskilda firma. Jag jobbar så mycket kroppen orkar och jag vänder och vrider på kronorna men tycker att det mesta rinner genom händerna, skatter, sociala avgifter osv. På kvällarna fumlar jag med allt pappersarbete som bara det är ett heltidsjobb. Det kan vara lockande att lyssna på Reinfeldts & co. snack om lägre skatter och andra förmåner som egenföretagare. Andra förmåner som hjälper oss som egentligen redan har. Har utbildning, jobb och lön. Ju mer du tjänar desto mer ska du få betalt från alliansen i form av skattelättnader.
Samtidigt var det inte längesedan jag stod där och fick hjälp av Soc. Gravid, 21 år gammal, mitt i en utbildning, ensamstående, med för lite yrkeserfarenhet i bagaget för att ens kunna få ersättning som motsvarar försäkringskassans existensminimum. Det var en underbar tid på många sätt, jag längatde så efter den lilla Bebisen, Axel. Samtidigt lärde jag mig mycket om livet och om människor.
När jag ser på mitt liv ur olika perspektiv inser jag att jag stått/står med en fot i varje block. Jag har varit den som helt har förlitat sig på att samhället ska ta hand om mig en period, att era skattepengar ska mig mat, betala hyra och blöjor. Idag är jag den som ibland känner att ganska lite av de pengar jag ändå jobbar för att få in får jag behålla.
Nu byter jag spår lite men ska ändå försöka behålla en röd tråd. Som ensamstående har jag många gånger tänkt att det vore helt fantastiskt att ha ett kollektiv! Tex ett stort hus med flera lägenheter i och en stor trädgård med nyklippt gräs, krusbärsbuskar och grönskande plommonträd där barnen kunde leka tillsammans. En trappuppgång där dörrarna kunde stå öppna om man känner för det och barnen kan komma och gå lite som de vill. Man hjälps åt helt enkelt. Att när någon bryggt en kanna kaffe och hojtat att det finns kaffe i trädgården kommer grannarna dit och fikar en snabbis. Jag undrar varför och tycker faktiskt att det är sorgligt att allting är så indiviualistiskt (heter det så?). Se på andra kulturer, där ser man tex barnuppfostran som hela samhällets ansvar.
Jag har så goda minnen från de tidiga åren i stallet. Det var många mammor och barn som samlades på Raudhetta. Där har de flesta av oss börjat. Vi umgicks, hjälptes åt och hade jättekul tillsammans. Och jag vet att om jag betedde mig illa någon gång kunde någon annan än min egen mamma säga till. Det skapar förtroende för vuxna och det fanns aldrig några frågetecken om hur man skulle uppföra sig. Ingen stod och skrek fula saker till sin egen mamma, det gör många idag och det är förjävligt!
....
Jag har bestämt mig, jag ska aldrig börja tänka "Jag" jag ska tänka "Vi". "Oss". Det är något som den blå regeringen sakta men säkert håller på att radera bort. Starka blir starkare och svaga blir svagare. Ett plus ett blir två. Det måste få vara okej att vara "svagare länken" i vårt samhälle ett tag. Utan att behöva känna sig dålig och stressas av sin omgivning. Livet är inte svart eller vitt. När man fått "förtroendet" att vara "sjukskriven" eller gå på Soc betalar man gladeligen skatt efter det. Att människor vill leva på bidrag är rent skitsnack däremot är det en sanning att folk som alltid har haft ett förmånligt liv gärna vill tro det.. Dessutom skrämmer den tanken mig att man utgår ifrån att människor vill fuska och utnyttja systemet. Då finns inget "Vi" längre.
Vi måste vara ödmjuka inför livet och förstå att en dag kan vi behöva vara "en svagare länk" ett tag. Och att Göran Hägglund skulle kunna tänka sig att städa hemma hos sin före detta kollega bara för att få jobba om han blev arbetslös är rent skitsnack! Hur dum får man bli och hur mycket får man ljuga?
Det är så skönt att få tycka saker. Ur en mammas perspektiv funkar inte en blå regering därför att de vill införa betyg redan i grundskolan och ge de barn som inte kan "uppföra" sig gula och röda kort precis som i en fotbollsmatch (!). När reporten sedan påpekade att problemet kanske är större än de barn som låter mest, såg skolministern ut som ett levande frågetecken. Kan ministern inte se större än till enskila individer och helt missar gruppsammansättning med respekt och harmoni borde han faktiskt inte göra annat än att städa hos Maud Olofsson. Och vad jag tänker rösta på är väl ganska klart!
Rösta ni med! Kram på er.
Tummen ur...
Efter ett par väldigt roliga men ganska tunga veckor med mycket jobb tog tröttheten ut sin rätt. Alltså lite mer än vanligt, annars tycker jag att det är ett kroniskt tillstånd.
Så hade jag som tusen gånger förut bestämt att jag ska vara klar med alla sysslor tidigt så jag kan gå o lägga mig samtidigt som Axel. Och igår gjorde jag det äntligen! 11 timmars sömn - underbart! Efter middagen igår skulle jag och Axel bada, dvs han badar i sin balja när jag duschar. Här hemma är Spotify nästan alltid igång, och när Axel ledsnat på min musik och jag på hans så tänkte jag att "svenska tokhits" i badet blir ju bra! En klassiker. Tills "svordomsvisan" kom.... Hela kvällen sedan fick jag höra "meeja hevvete fiit mamma" (mera helvetes skit). Det blir kul att höra vad fröknarna på dagis ger för ressumé idag!
Fast idag skulle ju morfar hämta, skönt.
Just nu är Axels idol morbror Anders. Ofta frågar han "kommer Anders?". =)
Idag har jag skott Tyr, pysslat med Kolan och mockat ut halva Tottes bädd. Den lukten var inte okej.. men vad fint det ska bli när stallet är renoverat och ångtvättat!
Imorn ska jag och Axel till tandläkaren för jag upptäckte igår när vi borstade tänderna att en av hans framtänder var lite gråaktig och det var inget som gick att borsta bort.. Kan vara från en smäll när han ramlat. =/ Bäst att kolla för säkerhets skull.
Mys i höstrusket!
Kompisar..
Axel var ganska trött i morse så vi låg kvar i sängen så länge att vi fick springa till dagis sen. När vi kom fram la han sig på soffan i hallen med nappen och snutten och ville vila där.
..Tills Arvid kom och ropade på honom. Då blev han glad och pigg och kastade iväg nappen. Så pussade mig på munnen, på pannan, på kinderna och näsan innan han sa "mamma jag gillar kompisar" och sprang in.
KÄRLEKEN!
Nu väntas jobb, ska bara svälja det sista morgonkaffet.
..Tills Arvid kom och ropade på honom. Då blev han glad och pigg och kastade iväg nappen. Så pussade mig på munnen, på pannan, på kinderna och näsan innan han sa "mamma jag gillar kompisar" och sprang in.
KÄRLEKEN!
Nu väntas jobb, ska bara svälja det sista morgonkaffet.
söndag kväll
Helgen gick i ett. I fredags jobbade jag jättemycket och tänkte bara gå hem och flyta runt hemma och sova tidigt, åh vad jag längtade. Tills en kär vän ringde och sa att det var middag hos dem och sen lite öl på stan, och inte är jag svårövertalad. Sagt och gjort. Jag, Linnea, Olof, Victor och Nicole hamnade till sist på Oakleys. Det måste helt klart vara stället i hela Göteborg som spelar HÖGST musik! Mycket trevligt hade vi. Efter några öl slog tröttheten till och vi avslutade på Burger king. Vad hände med tjejen i kassan egentligen? Hon gick helt bananas!
Jag beställde först sedan var det Nicoles tur och hon frågade mig om inte jag med skulle ha en dip?
"Jo det kan jag ju ta" svarade jag, "Vad finns det?" Jag såg nämligen ingen skylt med sorterna.
"Det finns cheddar, sourcream och bla bla bla" svarade Nicole.
"Jobbar du här eller?" frågade jag Nicole.
DÅ dog tjejen i kassan. Först la hon sig vid kassan och gapskrattade innan hon gick bort och fortsatte asgarva hängandes över pommes fritsen.
Först tittade vi bara på varann innan vi också höll på att dö..! Tack för en trevlig kväll alla trevliga människor.
På lördagen var vi ett gäng som red lektion för Margret och Marie, jättekul. Jag älskar Raudhetta. Och jag älskar Kolan. Sedan skodde jag Athena. Sen bar det av till Ikea för att köpa garderodbsinredning och ny leksaksförvaring till Axel. Det enda dem hade hemma var garderobsinredningen =(. Jag drabbas alltid av lite ångest när jag ska betala. Tänker att åh nej nu har jag köpt för mycket. Ni vet sådär som det känns när man står där med en smockfull kundvagn på Ullared... !
Söndag morgon tog jag en ordentlig sovmorgon efter en hård arbetsvecka. Snark!!
Efter luch kom äntligen lilleman hem och sedan har vi lekt med Ida och Svea. Ätit middag, pärlat halsband, byggt lego och haft mysigt.
Nu ropade den lille:
"Mamma täcke gärna ha" så nu ligger han nerbäddad och väntar på John Blund. Imorgon blir det dagis, jobb, fiskburgare och jordgubbar hos mamma/mormor. Axel sa nämligen idag (när Svea hade sin Nasse med) att "grisen gärna ha". Jag svarade "grisen är hos mormor vi kan hämta den sedan" Då sa ungen "grisen, mommo gärna ha". =)
Imorgon väntar nya utmaningar;
En pålle med så dålig hovkvalitet att den förre hovslagaren inte kunde sko henne sist ska skos. Hon har vilat ett par veckor. Vi får se vad vi kan göra, men skor måste hon ha.
Sedan ska lite hästar som ska tävlas bla få 10 mm och sulor och silikon.
.
Acke åker bil.
Jag beställde först sedan var det Nicoles tur och hon frågade mig om inte jag med skulle ha en dip?
"Jo det kan jag ju ta" svarade jag, "Vad finns det?" Jag såg nämligen ingen skylt med sorterna.
"Det finns cheddar, sourcream och bla bla bla" svarade Nicole.
"Jobbar du här eller?" frågade jag Nicole.
DÅ dog tjejen i kassan. Först la hon sig vid kassan och gapskrattade innan hon gick bort och fortsatte asgarva hängandes över pommes fritsen.
Först tittade vi bara på varann innan vi också höll på att dö..! Tack för en trevlig kväll alla trevliga människor.
På lördagen var vi ett gäng som red lektion för Margret och Marie, jättekul. Jag älskar Raudhetta. Och jag älskar Kolan. Sedan skodde jag Athena. Sen bar det av till Ikea för att köpa garderodbsinredning och ny leksaksförvaring till Axel. Det enda dem hade hemma var garderobsinredningen =(. Jag drabbas alltid av lite ångest när jag ska betala. Tänker att åh nej nu har jag köpt för mycket. Ni vet sådär som det känns när man står där med en smockfull kundvagn på Ullared... !
Söndag morgon tog jag en ordentlig sovmorgon efter en hård arbetsvecka. Snark!!
Efter luch kom äntligen lilleman hem och sedan har vi lekt med Ida och Svea. Ätit middag, pärlat halsband, byggt lego och haft mysigt.
Nu ropade den lille:
"Mamma täcke gärna ha" så nu ligger han nerbäddad och väntar på John Blund. Imorgon blir det dagis, jobb, fiskburgare och jordgubbar hos mamma/mormor. Axel sa nämligen idag (när Svea hade sin Nasse med) att "grisen gärna ha". Jag svarade "grisen är hos mormor vi kan hämta den sedan" Då sa ungen "grisen, mommo gärna ha". =)
Imorgon väntar nya utmaningar;
En pålle med så dålig hovkvalitet att den förre hovslagaren inte kunde sko henne sist ska skos. Hon har vilat ett par veckor. Vi får se vad vi kan göra, men skor måste hon ha.
Sedan ska lite hästar som ska tävlas bla få 10 mm och sulor och silikon.
.
Acke åker bil.
Vardagen har börjat återgå.
Imorse när jag skulle lämna lilleman på dagis vände han sig om i grinden och blinkade busigt som bara han kan, och vad ska man göra mer än att börja skratta? Annat går ju inte! Och när vi säger hejdå ska han pussa mamma (och mormor när hon lämnar) på munnen, vänster kind, höger kind och pannan - så då var det klart "hejdå" och vinka.
Fnissa gör han med, allra helst när vi kommit hem från dagis och jobb och är lite trötta - men annars med. Han har humor pojken, han flirtar och han busar. Och är blott 2 och ett halvt år, det är underbart. Han är underbar.
Denna helgen ska han vara hos sin pappa. De första två timmarna är det faktiskt ganska skönt, att bara få ta eftermiddagen i sitt tempo och lägga sig på soffan en stund. Men sen.. det ekar i vår nya fina lägenhet! Visserligen finns många kartonger kvar att packa upp men det ekar aldrig när Axel är här. Då händer grejer hela tiden =). Varje gång förundras jag över hur en sån liten unge kan lämna ett sånt stort tomrum efter sig? Men han är ju snart tillbaka och då ska vi gå på Liseberg med Ida och Svea.
Jag har fått lite nya utmaningar på jobbet, det är spännande. En häst idag med gigantiskt stora fötter (5:or i skor för er som fattar sånt). Väldigt utfluten och understucken med dåliga väggar, dessutom ett förflutet med lite skador som kotledsinflammationer. Jag gjorde vad jag kunde och hon ska skos om 4 veckor igen. Dessutom var damen både stor, tung och väldigt irriterad på flugorna. Bakbenen ven det om vid ett par tillfällen. En annan ny kund fick jag igår med en häst som ALLTID fick tappskor. Dessutom fruktansvärt snedsliten bak och gick därför inte att korrigera fullt ut denna gång, tunna sulor och bortslitna väggar. Vad göra? Det är som en ekvation, väga det onda mot det goda, trixa och fixa utefter dem förutsättningar som finns. Till slut skoddes han ganska tight fram och med plast bak. Mitt resonemang löd, bryt tappsko-cirkeln och ge hovarna en chans att växa och återhämta sig. Han ska sedan skos om om en halv skoperiod igen.. Vi får vänta och se hur det artar sig.
Jag har varit sjukskriven ett tag och det inföll sig så smidigt att det var under Gotlandsveckan! Perfekt. Gotland var underbart. Jag Axel, mamma och Anders åkte iväg. Vi fick bo i Lottas hus i Visby innanför ringmuren - 1a parkett milt sagt. Vi hyrde cyklar 2 dagar, åt mycket glass och på restaurang, badade, var på fina Fårö, träffade gotlänningarna och vännerna Tobbe och Victor från min skaratid, tog nårga öl och hade det riktigt gott.
Vad gäller lägenheten har jag äntligen fått tag på en betongborrmaskin! Watch out neighbours! (stavas det så?) Nu ska här borras. Får passa på när Axel inte är hemma, han blir lätt inspirerad av att både borra, hamra och såga och det vill vi inte på de nya tapeterna!! =)
Fnissa gör han med, allra helst när vi kommit hem från dagis och jobb och är lite trötta - men annars med. Han har humor pojken, han flirtar och han busar. Och är blott 2 och ett halvt år, det är underbart. Han är underbar.
Denna helgen ska han vara hos sin pappa. De första två timmarna är det faktiskt ganska skönt, att bara få ta eftermiddagen i sitt tempo och lägga sig på soffan en stund. Men sen.. det ekar i vår nya fina lägenhet! Visserligen finns många kartonger kvar att packa upp men det ekar aldrig när Axel är här. Då händer grejer hela tiden =). Varje gång förundras jag över hur en sån liten unge kan lämna ett sånt stort tomrum efter sig? Men han är ju snart tillbaka och då ska vi gå på Liseberg med Ida och Svea.
Jag har fått lite nya utmaningar på jobbet, det är spännande. En häst idag med gigantiskt stora fötter (5:or i skor för er som fattar sånt). Väldigt utfluten och understucken med dåliga väggar, dessutom ett förflutet med lite skador som kotledsinflammationer. Jag gjorde vad jag kunde och hon ska skos om 4 veckor igen. Dessutom var damen både stor, tung och väldigt irriterad på flugorna. Bakbenen ven det om vid ett par tillfällen. En annan ny kund fick jag igår med en häst som ALLTID fick tappskor. Dessutom fruktansvärt snedsliten bak och gick därför inte att korrigera fullt ut denna gång, tunna sulor och bortslitna väggar. Vad göra? Det är som en ekvation, väga det onda mot det goda, trixa och fixa utefter dem förutsättningar som finns. Till slut skoddes han ganska tight fram och med plast bak. Mitt resonemang löd, bryt tappsko-cirkeln och ge hovarna en chans att växa och återhämta sig. Han ska sedan skos om om en halv skoperiod igen.. Vi får vänta och se hur det artar sig.
Jag har varit sjukskriven ett tag och det inföll sig så smidigt att det var under Gotlandsveckan! Perfekt. Gotland var underbart. Jag Axel, mamma och Anders åkte iväg. Vi fick bo i Lottas hus i Visby innanför ringmuren - 1a parkett milt sagt. Vi hyrde cyklar 2 dagar, åt mycket glass och på restaurang, badade, var på fina Fårö, träffade gotlänningarna och vännerna Tobbe och Victor från min skaratid, tog nårga öl och hade det riktigt gott.
Vad gäller lägenheten har jag äntligen fått tag på en betongborrmaskin! Watch out neighbours! (stavas det så?) Nu ska här borras. Får passa på när Axel inte är hemma, han blir lätt inspirerad av att både borra, hamra och såga och det vill vi inte på de nya tapeterna!! =)
Sommar
Jobbet flyter på. Idag har jag plastat Carros häst Fina. Där hon tidigare trampat av sig en sko fanns inget kvar att spika i. Och trost avfasning av skon fanns fortfarande risk för att hon skulle kunna trampa av sig igen, så jag bestämde mig helt enkelt för att plasta där. Jag tycker att det är ett bra alternativ istället för att börja sko för tight redan från början. Det är dyrt men det gäller att bryta cirkeln (avtrampningscirkeln) så att hoven får en chans att återhämta sig och då kan man ju sko som "vanligt igen". Mitt jobb är roligt, svettigt och stimulerande. Allting går att förbättra, det är det bästa! =)
Förra veckan fick jag ofrivillig semester. Om nu semester kan vara ofrivillig? Är man livsnjutare så är man. Jag skodde nämligen en häst som skickade iväg mig med en väldig fart och jag landade då på piedestalen (=järn) med revenen först.. AAAJ! Men med "smärta-sitter-bara-i-huvudet" i bakhuvudet gick det ganska bra ändå. Ett tag. Kroppen är klok. Sen blev det värre och svullet. Fattar man inte när kroppen säger ifrån lite grann får den säga ifrån ännu lite mer, det gjorde ont att sova.
Vi har iaf hunnit med att vara lite på landet, Skönvik. Vi har köpt en ny åkgräsklippare, jag och Axel klippte gräset en myggig kväll. I över en timme satt den lille elvispen (ungefär så mycket han far runt i vanliga fall) blick stilla i mitt knä och höll i ratten. Han älskade det! Gullunge. Vi var o sov över hos Sigge och Zenitha, även Svea och Ida kom dit. Vi badade, lekte, var på grebbestadkarnevalen, åt tårta och drack slutligen vin nr vi kommit hem och alla barnen hade gått och lagt sig. Våra vänner är underbara.
I vilket fall som helst har jag fått tillträde till min nya lägenhet! Till helgen går det stora flyttlasset. Släkt och familj kommer. Denna veckan har jag skott på dagarna och packat i gamla lägenheten på kvällarna. Ända tills fötterna värker för att jag stått och gått för många timmar. Men det är skönt, det ska kännas att man gjort något. Till helgen kommer Anders från Växjö, Hanna är hemma från Norge och nästa vecka åker vi till Gotland!!!! Underbart, jag har köpt en badkrokodil till Axel!
Njut av sommaren!
Förra veckan fick jag ofrivillig semester. Om nu semester kan vara ofrivillig? Är man livsnjutare så är man. Jag skodde nämligen en häst som skickade iväg mig med en väldig fart och jag landade då på piedestalen (=järn) med revenen först.. AAAJ! Men med "smärta-sitter-bara-i-huvudet" i bakhuvudet gick det ganska bra ändå. Ett tag. Kroppen är klok. Sen blev det värre och svullet. Fattar man inte när kroppen säger ifrån lite grann får den säga ifrån ännu lite mer, det gjorde ont att sova.
Vi har iaf hunnit med att vara lite på landet, Skönvik. Vi har köpt en ny åkgräsklippare, jag och Axel klippte gräset en myggig kväll. I över en timme satt den lille elvispen (ungefär så mycket han far runt i vanliga fall) blick stilla i mitt knä och höll i ratten. Han älskade det! Gullunge. Vi var o sov över hos Sigge och Zenitha, även Svea och Ida kom dit. Vi badade, lekte, var på grebbestadkarnevalen, åt tårta och drack slutligen vin nr vi kommit hem och alla barnen hade gått och lagt sig. Våra vänner är underbara.
I vilket fall som helst har jag fått tillträde till min nya lägenhet! Till helgen går det stora flyttlasset. Släkt och familj kommer. Denna veckan har jag skott på dagarna och packat i gamla lägenheten på kvällarna. Ända tills fötterna värker för att jag stått och gått för många timmar. Men det är skönt, det ska kännas att man gjort något. Till helgen kommer Anders från Växjö, Hanna är hemma från Norge och nästa vecka åker vi till Gotland!!!! Underbart, jag har köpt en badkrokodil till Axel!
Njut av sommaren!
Småland
Har varit på en 2-dagarstripp i småland. Mormor skulle begravas brevid morfar på Algutsboda kyrkogård. Så har även detta kapitlet fått ett slut. Jag minns att mormor sagt någon gång när vi pratat om morfar (som varken jag eller Anders hann träffa) att hon ville ligga brevid honom när hon dog. Solen sken, mamma hade fixat en sån fin gravsten och den närmaste släkten var samlad. Det känns skönt nu.
Sedan sov vi hos mammas kusin Katarina och hennes man Sten en natt. Det är den mest fantastiska trädgården jag har sett! Massa små lusthus, vackra blommor, små japanska broar, lekstua och gunga åt barnen och dessutom en riktig trädkoja. Även knotten tyckte om Rammsjöberg - det ser nu ut som jag återgått till 14-årsåldern och en riktigt dålig hy. Men vem bryr sig? (Förutom mina nya kunder som tror att de anställt en barnarbetare?!) Haha..
Katarina och Stens dotter Veronika och hennes dotter Rebecka var hemma några veckor från Brasilien. Axel och Rebecka lekte konstant sen vi lämnade kyrkoården tills vi satte oss i bilen för att åka hem. Barn är inte elaka, varför säger folk det? Rebecka var 5 år och pratade ganska dålig svenska, Axel är två år och pratar som en tvååring gör men det gick hur bra som helst. Sällan ser man vuxna vara så respektfulla mot varann som dem här barnen, dem var tillmötesgående, engagerade och omtänksamma de ville förstå varandra och dela med sig.
Imorse åt vi frukost i "Lövsalen" det var en "altan" de byggt högt uppe i en lönn. Hur ofta äter man frukost i ett träd liksom? Så coolt! Jag behöver bara ett träd så ska jag med bygga en sån! 11-kaffet drack vi i "Paviljongen" ett av alla de små egendesignade lusthusen, detta var inklätt i vackra rosor. Det var en växtlig upplevelse - även för en pollenallergiker! ; )
Imorgon gör Axel sin sista dag på dagis innan semestern =). Mamma hämtar honom och han får åka med mormor till Skönvik imorn, vilket han har tjatat om hela kvällen ikväll. "Inte imorgon mamma, NU!". Jag jobbar HELA dagen och kvällen imorn, tvättar några tvättar på fredag morgon och slänger in mig och den blöta tvätten o åker sedan till livets smultroställe Skönvik.
I helgen ska vi mammorna och barnen från Minna träffas, det ska bli så kul! Vi har alltid så kul! och barnen älskar varann! Det är Grebbestadkarnevalen så jag antar att vi får slåss med fulla 15-åringar om solstolarna =).
Livet leker! Passa på att njuta! Kram på er!
Sedan sov vi hos mammas kusin Katarina och hennes man Sten en natt. Det är den mest fantastiska trädgården jag har sett! Massa små lusthus, vackra blommor, små japanska broar, lekstua och gunga åt barnen och dessutom en riktig trädkoja. Även knotten tyckte om Rammsjöberg - det ser nu ut som jag återgått till 14-årsåldern och en riktigt dålig hy. Men vem bryr sig? (Förutom mina nya kunder som tror att de anställt en barnarbetare?!) Haha..
Katarina och Stens dotter Veronika och hennes dotter Rebecka var hemma några veckor från Brasilien. Axel och Rebecka lekte konstant sen vi lämnade kyrkoården tills vi satte oss i bilen för att åka hem. Barn är inte elaka, varför säger folk det? Rebecka var 5 år och pratade ganska dålig svenska, Axel är två år och pratar som en tvååring gör men det gick hur bra som helst. Sällan ser man vuxna vara så respektfulla mot varann som dem här barnen, dem var tillmötesgående, engagerade och omtänksamma de ville förstå varandra och dela med sig.
Imorse åt vi frukost i "Lövsalen" det var en "altan" de byggt högt uppe i en lönn. Hur ofta äter man frukost i ett träd liksom? Så coolt! Jag behöver bara ett träd så ska jag med bygga en sån! 11-kaffet drack vi i "Paviljongen" ett av alla de små egendesignade lusthusen, detta var inklätt i vackra rosor. Det var en växtlig upplevelse - även för en pollenallergiker! ; )
Imorgon gör Axel sin sista dag på dagis innan semestern =). Mamma hämtar honom och han får åka med mormor till Skönvik imorn, vilket han har tjatat om hela kvällen ikväll. "Inte imorgon mamma, NU!". Jag jobbar HELA dagen och kvällen imorn, tvättar några tvättar på fredag morgon och slänger in mig och den blöta tvätten o åker sedan till livets smultroställe Skönvik.
I helgen ska vi mammorna och barnen från Minna träffas, det ska bli så kul! Vi har alltid så kul! och barnen älskar varann! Det är Grebbestadkarnevalen så jag antar att vi får slåss med fulla 15-åringar om solstolarna =).
Livet leker! Passa på att njuta! Kram på er!
16.00 var det!
"Nina den dagen du drömmer mardrömmar om hästarna du ska sko och får ångest för allt du inte hinner med, då är du en riktigt hovslagare!"..
Sagt och gjort. Fnysa går ju bra men rätt som det är står man där och prövar sina egna vingar. Det går, det kanske till och med går rätt bra men läskigt med. Fast jag ska inte klaga, jag har fantastiskt fina kunder (ja mattarna och hussarna med så klart). Jag har till och med fått börja säga nej till en del jobb. Telefonen ringer för jämnan. Det är inte att underskatta att behöva hämta på dagis prick kl 16 varje dag (då fröken Fröken är väldigt oflexibel och gärna vill poängtera de små eventuella felsteg somm kan göras ibland). Hon har väl helt enkelt inte fått till det på länge! Tillbaka till dagishämtande, det är inte svårt att förstå att människor inom denna yrkeskår går in i väggen. Nejet sitter långt inne. Man vill hjälpa alla samtidgt kan man ju göra det till ett otroligt roligt jobb + att man tjänar pengar. Men jag har dagis att tacka och den oflexibla fröken för att min kropp kanske orkar längre än vad den skulle gjort annars.
För det är inte de tunga hästarna som sliter, nej för guds skull därimot de som inte står still och allre helst dem som rycker och drar..
Det får bli lite mer en annan dag för nu börjar klockan dra sig mot fyra och då är det dags för.. ja ni vet ju själva!
Måste bara berätta att Axel har börjat att be om både vatten och en macka när han ligger i sängen (vi kan ha läst God natt Alfons Åberg lite för mycket!). Samma visa var det igår men då hade han precis ätit en stor tallrik gröt till kvällmat så jag sa nej som den stränga mamma jag är (!). Då hör jag honom lite senare när jag står och diskar:
"Mackan var är du?" ropar han från sin säng.. Haha. Axelhjärtat i ett nötskal.
Kram på er!
Sagt och gjort. Fnysa går ju bra men rätt som det är står man där och prövar sina egna vingar. Det går, det kanske till och med går rätt bra men läskigt med. Fast jag ska inte klaga, jag har fantastiskt fina kunder (ja mattarna och hussarna med så klart). Jag har till och med fått börja säga nej till en del jobb. Telefonen ringer för jämnan. Det är inte att underskatta att behöva hämta på dagis prick kl 16 varje dag (då fröken Fröken är väldigt oflexibel och gärna vill poängtera de små eventuella felsteg somm kan göras ibland). Hon har väl helt enkelt inte fått till det på länge! Tillbaka till dagishämtande, det är inte svårt att förstå att människor inom denna yrkeskår går in i väggen. Nejet sitter långt inne. Man vill hjälpa alla samtidgt kan man ju göra det till ett otroligt roligt jobb + att man tjänar pengar. Men jag har dagis att tacka och den oflexibla fröken för att min kropp kanske orkar längre än vad den skulle gjort annars.
För det är inte de tunga hästarna som sliter, nej för guds skull därimot de som inte står still och allre helst dem som rycker och drar..
Det får bli lite mer en annan dag för nu börjar klockan dra sig mot fyra och då är det dags för.. ja ni vet ju själva!
Måste bara berätta att Axel har börjat att be om både vatten och en macka när han ligger i sängen (vi kan ha läst God natt Alfons Åberg lite för mycket!). Samma visa var det igår men då hade han precis ätit en stor tallrik gröt till kvällmat så jag sa nej som den stränga mamma jag är (!). Då hör jag honom lite senare när jag står och diskar:
"Mackan var är du?" ropar han från sin säng.. Haha. Axelhjärtat i ett nötskal.
Kram på er!
Fredag
Axel vilar lite, ska strax iväg på släktkalas. Kusinens lilla Elsa ska firas, istället för dop. Vi ska vara ute antar jag... och det stormar och regn väntas. Ärligt talat så är det ju inte konstigt att svenskar är lite smågnälliga, vädret är ju aldrig bra! Det känns fortfarande som vinter tycker jag. Men därimot har vi ju mat på bordet..
Igår åkte jag o Axel ut till sävebanan en sväng efter dagis, hade just då missat de vuxnas fyrgångsuttagning men fick se lite ungdomar med varierande kvalitet. Det regnade och blåste och det verkade som ingen hade så kul som Axel som hoppade runt i vattenpölar och samlade stenar, det finns det ju gott om där ute =). En dag förr eller senare är även jag tillbaka på banorna med min nya ögonsten.. men var sak tar sin tid =).
Sen åkte vi hem o hade myskväll. Sjukt skoj med fotbolls-VM!! Vi satt och mumsade mango, jordgubbar, nektarin och popcorn i soffan och jag tog en kall öl till. Vi har dte så bra jag och min minisambo.
Imorn är det äntligen dags för årets första Eyjlofur-kurs!!!! Årets höjdpunkt lite grann. Jag har fått låna Carros fina Fina, och kommer lika väl förberedda som alltid. Henne har jag iaf ridit en gång innan =). Jag tror stenhårt på den menatla förberedelsen, den fysiska är mycket svårare att få ihop tidsmässigt. Det går liksom inte i sängen när man ändå nattar barnet typ.
Igår åkte jag o Axel ut till sävebanan en sväng efter dagis, hade just då missat de vuxnas fyrgångsuttagning men fick se lite ungdomar med varierande kvalitet. Det regnade och blåste och det verkade som ingen hade så kul som Axel som hoppade runt i vattenpölar och samlade stenar, det finns det ju gott om där ute =). En dag förr eller senare är även jag tillbaka på banorna med min nya ögonsten.. men var sak tar sin tid =).
Sen åkte vi hem o hade myskväll. Sjukt skoj med fotbolls-VM!! Vi satt och mumsade mango, jordgubbar, nektarin och popcorn i soffan och jag tog en kall öl till. Vi har dte så bra jag och min minisambo.
Imorn är det äntligen dags för årets första Eyjlofur-kurs!!!! Årets höjdpunkt lite grann. Jag har fått låna Carros fina Fina, och kommer lika väl förberedda som alltid. Henne har jag iaf ridit en gång innan =). Jag tror stenhårt på den menatla förberedelsen, den fysiska är mycket svårare att få ihop tidsmässigt. Det går liksom inte i sängen när man ändå nattar barnet typ.
smide
MAN SKA UPPFYLLA DRÖMMAR!
Det är inte svårare än så!!! Gör det, det går. Jag har just gjort det! Det jag trodde aldrig skulle bli verklighet har visst blivit det..
Denna veckan har vi haft vår examensvecka på hovslagarskolan i Skara. Alla var laddade och det var med skräckblandad förtjusning vi träffades i Skara. Alla tvivel var bara att sopa under mattan, gärna tänka men aldrig på det! Först ut var det teoriprov om allt från utfodring till prestationsskoning. Det tog inte många minuter innan folk började fråga efter ett par papper till att skriva på för de fick inte plats på själva provet. Jag och Herman tittade undrande på varandra, vi var redan på andra bilagan och allt vi skrivit hade rymts utan att var oläsbart. 2.5 timmar hade vi på oss. Men Nina var visst klar efter 25 min.. hmm. Visserligen svarat på allt och känslan var god men den vågade jag inte lita på. Jag tänkte att ambitiös som jag är ska jag sätta mig ner och gå igenom alla frågor igen. Två gjorde jag innan jag insåg att jag läser ju inte, det var lika bra att lämna in, hämta kaffe o gotta sig i solen. Resultat: VÄL GODKÄND, första pustet!
Nästa dag inleddes med smidesprov;
Då får man en döhov som man verkar, mäter och sedan smider en påspikbar falssko till. Verka kan jag, men jag kommer inte längre än till mätningen innan det blir svårt. Matte har aldrig intresserat mig och tyvär aldrig infunnit sig i min lilla skalle. Man ska nämligen ta ett mått runt hoven, minus x mm för falsen, + x mm för utlägget, ev + eller minus om man slår ihop tån för en snyggare och bättre sko, ja rena grekiskan. 1 timme och 45 min hade vi på oss. Gott om tid i normala fall. Jag var sådär nöjd när vi var klara. Kappan förstödre skons helhetsintryck, som vanligt. Men Resultat: 7 av 10, andra pustet!
Efter lunchen var det dags för mitt största orosmoment; Travhästskoningen - på tränarens begäran.
Inga av min praktikvärdar har en endaste travhäst som också går på travet i sin kundkrets. Så i mitt liv kan jag har skott mellan 5 och 7 st och av de 150 olika beslagen som finns kan jag ha sett 10.. "Kära gud, ge mig inga päronskor, PG-beslag, stråltryckarbeslag osv osv". Jag fick sko Ior, snälla söta Ior. Nervositeten var ett faktum. Jag hann rikta tre par framskor innan jag fick rätt storlek, och skodde sedan som en idiot för att hinna med tiden, i normala fall riktar man inte 8 st skor till en häst! Men inget var normalt denna dag. Som grädde på moset hade Ior inte blivit skodd på 12 veckor... inget drömläge, verka tills du spyr! Några onödiga poängavdrag för att jag var slarvig och inte drog tillbaka tån på bakfötterna innan examinatörerna kom och tittade.
Resultat: 7 av 10, tredje pustet!
Hem och sova som en liten gris innan ridhästprovet väntade nästa dag!
Jag tror att de flesta av oss kände att det var detta provet som var det viktigaste för oss, det var dessa hästar de flesta av oss skodde. Jag var ganska lugn innan provet, det var skönt att ha fått jobba på några andra prov innan. Så drog vi igång. Min häst var ett halvblod som tävlade dressyr. Han tröttnade redan när jag ryckt framskorna. Då började han skrapa med framhovarna i marken.. not good. Nu lades allt fokus på att så fort som möjligt få på kraken ett par framskor innan hela fötterna var borta och hela solen kunde lysa mellan sko och hovkant. Hela min arbetsplan var förkastlig, när jag spikat på framskorna hade gått ca en timme. Nu kunde jag arbeta i lite lugn och ro tänkte jag. Efter en stund tittade jag på klockan och såg att vi bara hade 20 min kvar, och på det skulle jag verka bak, rikta och kapa de för lång skorna, slipa, nita och putsa!!! Fan fan fan.. Jag spran i mellan städet, hästen, kapen och vinkelslipen. Hästen hade varit småjobbig bak hela tiden ryckig och stel, så till slut skickade han iväg mig och jag hamnade i väggen. Klasskompisen Pär som gjorde sitt prov samtidigt släppte allt han höll i och rusade och lyfte upp mig. Här infann sig min minneslucka.. De berättade att de hörde att det small till och såg att jag sedan inte reste mig.. Jag minns att Pär lyfte upp mig och sa "Nina gå och sätt dig en stund". Då blev jag arg som ett bi, sätta sig! Ja fan SKA sko!!! Hej psykbryt, nu blev det för mycket.. uppgiven, arg och fruktansvärt besviken på mig själv. Tårarna rann för jag trodde att tiden rann ifrån mig och jag därmed blev underkänd.
Då tittar en av examinatörerna in och klargör att vi visst hade en timme kvar!! Det var som att bli religiös, jag såg ljuset i tunneln och tror aldrig jag varit så fokuserad som då. När det var tio minuter kvar var jag klar och kunde gå och småputsa i lugn och ro. Jag var nöjd.
Resultat: 7 av tio och kommentar mycket prydligt =).
Lite onödiga pöängavdrag även här men min orutin i provsamanhang gjorde att det spökade lite grann.
JAG KAN NU STOLT KALLA MIG HOVSLAGARE! Nu återstår att se om jag ska gå ett tredje år till hösten med mer fördjupning och gesällbrev som avslutning.
Kram på er!
Denna veckan har vi haft vår examensvecka på hovslagarskolan i Skara. Alla var laddade och det var med skräckblandad förtjusning vi träffades i Skara. Alla tvivel var bara att sopa under mattan, gärna tänka men aldrig på det! Först ut var det teoriprov om allt från utfodring till prestationsskoning. Det tog inte många minuter innan folk började fråga efter ett par papper till att skriva på för de fick inte plats på själva provet. Jag och Herman tittade undrande på varandra, vi var redan på andra bilagan och allt vi skrivit hade rymts utan att var oläsbart. 2.5 timmar hade vi på oss. Men Nina var visst klar efter 25 min.. hmm. Visserligen svarat på allt och känslan var god men den vågade jag inte lita på. Jag tänkte att ambitiös som jag är ska jag sätta mig ner och gå igenom alla frågor igen. Två gjorde jag innan jag insåg att jag läser ju inte, det var lika bra att lämna in, hämta kaffe o gotta sig i solen. Resultat: VÄL GODKÄND, första pustet!
Nästa dag inleddes med smidesprov;
Då får man en döhov som man verkar, mäter och sedan smider en påspikbar falssko till. Verka kan jag, men jag kommer inte längre än till mätningen innan det blir svårt. Matte har aldrig intresserat mig och tyvär aldrig infunnit sig i min lilla skalle. Man ska nämligen ta ett mått runt hoven, minus x mm för falsen, + x mm för utlägget, ev + eller minus om man slår ihop tån för en snyggare och bättre sko, ja rena grekiskan. 1 timme och 45 min hade vi på oss. Gott om tid i normala fall. Jag var sådär nöjd när vi var klara. Kappan förstödre skons helhetsintryck, som vanligt. Men Resultat: 7 av 10, andra pustet!
Efter lunchen var det dags för mitt största orosmoment; Travhästskoningen - på tränarens begäran.
Inga av min praktikvärdar har en endaste travhäst som också går på travet i sin kundkrets. Så i mitt liv kan jag har skott mellan 5 och 7 st och av de 150 olika beslagen som finns kan jag ha sett 10.. "Kära gud, ge mig inga päronskor, PG-beslag, stråltryckarbeslag osv osv". Jag fick sko Ior, snälla söta Ior. Nervositeten var ett faktum. Jag hann rikta tre par framskor innan jag fick rätt storlek, och skodde sedan som en idiot för att hinna med tiden, i normala fall riktar man inte 8 st skor till en häst! Men inget var normalt denna dag. Som grädde på moset hade Ior inte blivit skodd på 12 veckor... inget drömläge, verka tills du spyr! Några onödiga poängavdrag för att jag var slarvig och inte drog tillbaka tån på bakfötterna innan examinatörerna kom och tittade.
Resultat: 7 av 10, tredje pustet!
Hem och sova som en liten gris innan ridhästprovet väntade nästa dag!
Jag tror att de flesta av oss kände att det var detta provet som var det viktigaste för oss, det var dessa hästar de flesta av oss skodde. Jag var ganska lugn innan provet, det var skönt att ha fått jobba på några andra prov innan. Så drog vi igång. Min häst var ett halvblod som tävlade dressyr. Han tröttnade redan när jag ryckt framskorna. Då började han skrapa med framhovarna i marken.. not good. Nu lades allt fokus på att så fort som möjligt få på kraken ett par framskor innan hela fötterna var borta och hela solen kunde lysa mellan sko och hovkant. Hela min arbetsplan var förkastlig, när jag spikat på framskorna hade gått ca en timme. Nu kunde jag arbeta i lite lugn och ro tänkte jag. Efter en stund tittade jag på klockan och såg att vi bara hade 20 min kvar, och på det skulle jag verka bak, rikta och kapa de för lång skorna, slipa, nita och putsa!!! Fan fan fan.. Jag spran i mellan städet, hästen, kapen och vinkelslipen. Hästen hade varit småjobbig bak hela tiden ryckig och stel, så till slut skickade han iväg mig och jag hamnade i väggen. Klasskompisen Pär som gjorde sitt prov samtidigt släppte allt han höll i och rusade och lyfte upp mig. Här infann sig min minneslucka.. De berättade att de hörde att det small till och såg att jag sedan inte reste mig.. Jag minns att Pär lyfte upp mig och sa "Nina gå och sätt dig en stund". Då blev jag arg som ett bi, sätta sig! Ja fan SKA sko!!! Hej psykbryt, nu blev det för mycket.. uppgiven, arg och fruktansvärt besviken på mig själv. Tårarna rann för jag trodde att tiden rann ifrån mig och jag därmed blev underkänd.
Då tittar en av examinatörerna in och klargör att vi visst hade en timme kvar!! Det var som att bli religiös, jag såg ljuset i tunneln och tror aldrig jag varit så fokuserad som då. När det var tio minuter kvar var jag klar och kunde gå och småputsa i lugn och ro. Jag var nöjd.
Resultat: 7 av tio och kommentar mycket prydligt =).
Lite onödiga pöängavdrag även här men min orutin i provsamanhang gjorde att det spökade lite grann.
JAG KAN NU STOLT KALLA MIG HOVSLAGARE! Nu återstår att se om jag ska gå ett tredje år till hösten med mer fördjupning och gesällbrev som avslutning.
Kram på er!
O så glömde jag säga!!
Och så glömde jag säga VILKEN FEST VI SKA HA!!
Ridhuset ska vara färdigt och dansgolvet inlagt och ingen ska gå och lägga sig innan solen gått upp igen!
Kram!
Ridhuset ska vara färdigt och dansgolvet inlagt och ingen ska gå och lägga sig innan solen gått upp igen!
Kram!
Äntligen och snart...
Till viss del äntligen och till stor del snart..!! Jag får helt enkelt återkomma när jag vet mer!
Folk tittar underligt på mig när jag säger att jag längtar tills jag fyller 30.. men det gör jag! Jag tror att när jag är 30 är livet stabilt, jag är lycklig, är mitt i karriären och jag har hittat ett ställe jag känner att jag vill slå mig till ro på. Vissa bitar redan innan jag är 30. Jag är lycklig nu med men det är 5 miljoner grejer hela tiden som aldrig verkar bli färre. Helt enkelt jag ser fram emot självständighetens dag! 3 veckor, sen är domedagen kommen och examen sa vara avslutad =). Efter det styr jag min båt själv =)
Acke är jättemammig. Det började redan i helgen när han var hos sin pappa. Igår ringde de på dagis o sa att han var ledsen o frågade efter mig hela tiden.. Herregud hur många gånger kan en moders hjärta brista egentligen? Då var jag precis klar med Cissis och Jessicas hästar o hade fått gott fika av Jessica så det vara bara att åka o hämta på dagis. Sedan tittade vi på Nalle Puh, byggde lego, lagade mat o badade. Det enda han frågade efter på hela kvällen var Kakka (mormor) och giisen (grisen), jag sa att de var hos Tommy med verktygslådan.
I helgen åker jag Acke o mamma till landet ett par dagar, därifrån åker vi sedan till Götene. Herman skulle rida något tournespel och gräva grävmaskin åt nån granne. Så jag vet nån som ska åka både traktor o grävmaskin i helgen.
Hörs snart! Kram
Folk tittar underligt på mig när jag säger att jag längtar tills jag fyller 30.. men det gör jag! Jag tror att när jag är 30 är livet stabilt, jag är lycklig, är mitt i karriären och jag har hittat ett ställe jag känner att jag vill slå mig till ro på. Vissa bitar redan innan jag är 30. Jag är lycklig nu med men det är 5 miljoner grejer hela tiden som aldrig verkar bli färre. Helt enkelt jag ser fram emot självständighetens dag! 3 veckor, sen är domedagen kommen och examen sa vara avslutad =). Efter det styr jag min båt själv =)
Acke är jättemammig. Det började redan i helgen när han var hos sin pappa. Igår ringde de på dagis o sa att han var ledsen o frågade efter mig hela tiden.. Herregud hur många gånger kan en moders hjärta brista egentligen? Då var jag precis klar med Cissis och Jessicas hästar o hade fått gott fika av Jessica så det vara bara att åka o hämta på dagis. Sedan tittade vi på Nalle Puh, byggde lego, lagade mat o badade. Det enda han frågade efter på hela kvällen var Kakka (mormor) och giisen (grisen), jag sa att de var hos Tommy med verktygslådan.
I helgen åker jag Acke o mamma till landet ett par dagar, därifrån åker vi sedan till Götene. Herman skulle rida något tournespel och gräva grävmaskin åt nån granne. Så jag vet nån som ska åka både traktor o grävmaskin i helgen.
Hörs snart! Kram
Ett axplock..
Undrade just vart Axel tagit vägen... det var lite för tyst lite för länge. Så till slut hittar jag honom i badrummet, i mörkret.
-Vad gör du Axel?
-Dajja (=bajsar)
- Ok ska jag tända?
- mamma nej tack!
- Ska vi byta blöjan?
- Mera dajja.
Det är så skönt, här behöver man inte fundera, Axel vet vad han vill och framförallt när han vill! =)
Det händer så mycket hela tiden. På Götenefronten har det fötts ett litet stoföl, ska få se henne till helgen. Jag har stor kokurrens där uppe. Dels har ju Herman 2 skitgoa ungar, sen e det hunden Troja, hans älsklingshäst Pepsy och nu hennes föl! Men det är ju så det ska vara! För snälla och toffliga killar utan egna intressen orkar ju (tyvär) ingen med till slut. Fast det känns ju som att det är just dem man skulle kärat ner sig i..
På Dokka-fronten:
Herman säger att det finns någonting med den hästen han gillar (säg det inte högt men han kommer snart börja rida islandshäst!) Man kan ju faktiskt valla kor med dem med. I måndags hade vi veterinären där, vi hade ju så klart missat ALLA hästarnas vaccinationer i år så det var bara att börja på ny kula! Sen gjorde vi en vanlig veterinärbesiktning på Dokka som hon tog sig igenom! Skönt. Medan de andra hästarna fick sitt vaccin band Herman upp Dokka vid bindbommen. Tre gånger tog hon sig över den! Hon var inte det minsta rädd men FÖRBANNAD! Bara den hästen lär sig lite ödmjukhet och tålamod kommer hon bli jättebra. 
På skofronten rullar allt på. Vi har gjort en operation på hovkräfta, och det känns positivt inför framtiden. Första återbesöket är gjort. Jag har gjort ytterligare 2 provskoningar med godkänt resultat. Det känns kul och jag är taggad för examen.
I helgen ska Axel träffa sin pappa och jag ska upp till Rudbäcksdal. Anton ska konfirmera sig i helgen.
Ha det gott!
Kram 
Skoning gjord av den 6-faldige världsmästaren Grant Moon.
Här med handsmiddaskor från plattjärn. En skoning av Grant kostar
1000 Euro..
