ninasalldelesegna

Då var man på hemmaplan igen, tidigare än tänkt och även med fler brännskador och medicament än tänkt.

Efter skoningar på förmiddagen skulle eftermiddagen ägnas åt smide, jag skulle ju smida en klyka till lådan att hänga råhudsklubban i.. En lång krok använde jag för att få ut järnbiten ur ässjan ("ugnen") jag hade den brevid mig o la den på samma ställe varje gång efter att jag använt den. Var sak har sin plats, man lär sig så småningom, det gäller att smida medans järnet är varmt så tid för att fippla med verktyg finns inte. Inför sista grovriktningen rycker jag tag i kroken för att snabbt få ut min järnbit.... he-v-te!!! Min kära pojkvän har lånat kroken i mellan gångerna jag använt den o lagt tillbaka den på samma plats men åt andra hållet, utan att titta tog jag i den delen som nyss varit inne i den (5000 grader? kändes så, minst!) varma ässjan. Härligt, det luktade bränt fläsk. Vansinnig på honom o vansinnig för att det gjorde så förbannat ont fick jag stå under kranen tills handen domnat bort. Efter diverse kylgeléer och kylbandage tog jag mig till apoteket o köpte smärtstillande i alla dess former. 

Så summan av kardemumman är att jag nu sitter här hemma aningen snopen, aningen lättat med ett ynkligt bandage runt min hand som jag tror tänker lämna mig. Det känns iallafall så. Jag är nog helt enkelt för klent byggd. Nästa ekvation blir vem ska ta jobbet här hemma? Kan jag duscha utan att avlida? Hur ska Axel kunna bada? Hur orkar jag fundera så mycket? Det löser sig, jag hatar att höra det. Efter erfarenhet brukar det indirekt betyda "jag vet inte hur jag ska lösa det men nån annan löser det nog för mig, bara jag väntar tillräckligt länge".. Men löser sig gör det ju förr eller senare.

 Hästskoform

 Verkar arabsto

 Bilen

 

Idag vaknade vi (Axel först!) kvart över fem och gick upp halv sex. Då var det kolsvart ute... pust.

Morgonen var slapp, vi var ganska sega båda två. Näsan rinner hela tiden på Axel och han har går omkring med en ständig "11" hela dagen. Torka, torka, torka.

Lite tvätt o sen åkte vi till Allum o träffade Becca o hennes Marcus. Vi shoppade lite... =/ Men det var nödvändigt; nya byxor till Axel o regnvantar till dagis.

Enda gången det är skönt att barnet vaknar senast kl 06, o då menar jag senast! Kl 06.00 är när man ska vara på stallet o fodra kl 08.00. Att väcka ett barn går fullständigt emot mina principer. Njut av tiden dem är vakna o gör verkligen detsamma när de vilar! =)

Lukas o Axel:

- "Däääär"

Trummar


och pussas (eller hånglar?)

Kära lillebror (Putte-fnask som våra kusiner alltid kallat honom) är äntligen hemma igen från sin dykresa på Galapagosöarna. Här med en fregattfågel på dykbåten. Han har oxå tagit sig igenom alla prov och intervjuer o väntar nu på besked från polishögskolan. Trots alla mina fördomar om polisgrisar hoppas jag att han får göra det han verkligen vill! Även bra poliser ska ju finnas =) 

En dag har gått o jag saknar redan stora prinsen.

Lilla prinsen har somnat efter popcorn o bus. Efter dagis idag tog vi vägen genom slottskogen o stannade till vid gotlandsrussen, då ställde han sig o höll ett krampaktigt tag om staketet o började "iiiha" så som åsnorna låter. Jag berättade för honom att "Nej Axel detta är inga åsnor, detta är hästar" då tittade han underligt på mig (typ nej mamma jag ser ju att det är åsnor) och fortsatte sedan "iiiha"... underbar!

  

Så var man tillbaka i Göteborg igen. Lugnet kommer som en tjock filt över en så fort man rullat igenom Götetunneln o närmar sig hemmet. Hur kan man bli lugn av eftermiddagsköer, trafikkaos och alla människor som yrar omkring på gatorna i stan? Jag vet inte men det är bara att konstatera att det blir jag. Kanske är Götene "för lugnt" för mig? Kan nästan bli lite stressad av känslan att det inte finns nån omvärld.. Missförstå mig rätt alla Götenebor och andra lantisar. Jag, Herman, klasskompisen Olof och barnen Anton och Alva (varannan vecka) lever liksom i en liten bubbla där. Väldigt skönt för en stund men sen..  

Block 4 på hovslagarskolan pågår för fullt. Idag har vi smidit skor till döben vilket verkligen motiverar mig att ta Gesällbrevet om ett år eller två. Vi har även haft Vet. och hovslagare Göran Åkerström ett par dagar; åtgärdat hovbölder, White line disease och uppackningar, gjort gipspluggar med jodsprit, sulgips och cirkulärbandage. Fångverkningar och tårestriktioner. Himla spännande, lärorikt och fantastiskt "kul"! 


Mr Hans the teacher, smider medans järnet är varmt. 

 
Jag har smidit en stämpelsko till detta stackars ben.


Sett från sidan. Den märkliga vinkeln i kotan beror på ett benet legat i detta läge i frysen.

Nog om döben.. Veckans höjdpunkt var givetvis att komma hem till min älskling Axel!!!!

Från ett regnigt midsommar på Liseberg med Herman o barnen.

Imorgon väntar dagis ett par timmar, lite jobb på hemmaplan, en tur till däckversta'n o lite annat. Helgen ska bara ägnas åt mys med bland annat en morgonfodring på stallet på söndag. 

Kram!