ninasalldelesegna

Kloka ord Axel:

"Hemma har vi ingen balkong vi har soptunna istället.. "

Citerat Axel:

Vi var på väg till rytmiken när jag berättade att
- På fredag kommer Nicole och Gabriel.
Tystnad.
- På onsdag kommer tomten svarade han efter en stund.

-----------------------------------------------------------------------------------------

-Jungmansgatan nästa sa Axel helt appropå inget.

(Då har man åkt för mycket buss...?!)

-----------------------------------------------------------------------------------------

Vi var i slottskogen i helgen och stannade och tittade på alla änderna.
- Undrar om den ankan är död sa jag om en and som haft huvudet under vattnet i mer än 5 min!
- Då ska jag laga den, sa Axel

...........................................................................................................................

                                -September 2009

Nyss hemkomna från Liseberg. Hade ett helt häfte kvar sen i somras och det vill man ju inte låta försummas så jag och Ida (även hon med häfte kvar) bestämde att vi skulle gå på Liseberg idag. Senaste besöket fick Axel ett åkpass, mest för att han tyckte det var en sån häftig grej sen var det även enkelt och jag kände att vi kunde unna oss det den gången=). Axel och Svea åker allt tillsammans så vi ställer dem i kön och ser till att de inte går ur, pillar på de andra barnen för mycket och ja sådär ungefär =). 

Den lille krabaten har verkligen hajat det där med radiobilarna nu! Visserligen är ju pedalen fortfarande ganska långt ner (han mäter precis 90 cm) men så länge Svea trycker på den kan han styra. Stora framsteg idag till skillnad från sist när de bara backade runt runt runt i en cirkel. Och vi låg på staketet och skrattade. Dem är underbara! Innan vi begav oss stod jag i valet och kvalet att rota fram vinteroverallen.. det har ju faktiskt varit ganska kallt det sista men samtidigt var det väl inte så kallt? Moderkänslorna tog över och vinteroverallen åkte på, det var succé!
Jag måste bara nämna att det är såååå roligt att se dem här barnen leka så bra ihop, de bryr sig om varandra och tar hand om varandra, dem är så himla duktiga.

För övrigt kan jag meddela att magen är mycket bättre. Jag var på gastroskopi i måndags. Mamma var med. Ärligt talat var det bland de värsta jag har gjort.. Det tar emot att erkänna men paniken var inte långt borta. Innan frågade dem om jag trodde jag behövde lugnande, nej nej svarade jag det ska nog gå bra. Mallig och världsvan. Så fick jag bedövningsspray i halsen, ett plaströr i munnen och en slang i den som var ca 2 cm i diameter (är det någon som undrar hur det kändes kan jag villigt berätta att det kändes minst som 2 METER I DIAMETER!!). Ganska opsykologiskt kan jag tycka, så var det utmärkt på själva slangen hur långt ner den var istoppad.. Hjälp. Inte titta, inte titta, blicken drog sig då istället till den gigantiska skärmen som visade HELA mitt maginnehåll, visserligen var jag på fastande mage men det förmildrade inte omständigheterna det minsta. Där låg jag och rapade som en gammal fullegubbe och försökte spy som tre gravida samtidigt! Tillslut kände jag att paniken började göra sig påmind, lite småstressad minst sagt. Så jag tog tag i doktorns hand för att vara beredd på att dra upp skiten, men han hade en mycket flitig och pålitlig kollega: Sköterskan tog lugnt min hand i ett fast grepp och sa "släpp doktorn!" samtidigt som hon sa hur duktig jag var och att jag skulle komma ihåg att andas! Jo tack! Resultatet blev: inga synliga masår (puh!) men förmodligen en början till och magkatarr.

Jobbet flyter på, det är fantastiskt roligt. Nästa vecka är dte väldigt mycket inbokat men med världens bästa mamma (numera penisonär!) och en klippa till unge ska det nog gå. Dessutom är jag tillbaka på Sats så kroppen ska få sin medicin (iallafall betalar jag 300 spänn i månaden..) Någon viskade någon gång i mitt öra att det hjälper inte att HA ett gymkort. Men jag håller på att låta mig övertalas att springa tjejmilen nästa år och då har jag press på mig!!!! Detta leder mig onekligen in på den gamla goda tiden, skoltiden. Där var min paradgren i friidrottsammanhang kulstötning, springer gör jag bara om jag blir jagad eller jagar (=fotboll och innebandy). Gjorde iallafall. Vi får se.

Imorgon ska jag, Axel och mamma gå på bio =). Vi ska se "VEM?" en bio för de minsta som är gjord av Stina Wirséns sjukt roliga barnböcker, har ni inte läst dem så GÖR det för barnen! =) Axel älskar dem. 

"Vem är arg? är en otroligt fin, liten bok om väldigt stora känslor!Om hur arg och ledsen man kan bli när man ska leka tillsammans. Och hur roligt man kan ha! På ett mästerligt sätt berättar Stina Wirsén ett relationsdrama för de riktigt små."