Vardag
"Semestern" gick, sommaren gick men kom tillbaka. Veckorna med Jimmy o Åbykliniken gick i ett sus. Hans lärlingar Nicke o Mangan är lite småroliga - piff o puff. Mats P är tillbaka! Första veckan med 40 häst inbokat låg jag till sängs, knaprade PC o gnällde över värkande bihålor. Jag tror (jag tror jag börjar tro på det iaf för Christian Stockelberg säger det alltid så fort han ser mig) "att man KAN INTE va sjuk när man är hovslagare", man har helt enkelt inte tid. Säg det till dem fem ton snor och slem som höll på att spränga mitt huvud den veckan.
Men vilka andra yrkesgrupper skulle egentligen ha tid att vara sjuka?
I lördags (snorig men värkfri) var det så dags för klubbens (Vaengurs) klubbmästerskap. Jag och Kolan skulle trotsa gamla händelser på ovalbanan. Med tanke på hur han varit på banor tidigare kunde det ju bara gå bättre. Vi red ett lite lojt töltuttagningsprogram men tog oss till final. Gränsen mellan spänd, passtaktig o alldeles för het och mjuk flott o ren var hårfin. Till finalen var jag mer taggad, såg fram emot det. De andra hästarna gjorde Kolan piggare. Folk säger att det inte syntes men ett par gånger försökte den gamle Kolan dra ett par repor, mer är fem steg i hans egna tempo ger mig fem varvs bromssträcka =).. Vi slutade tvåa och klubbmästare. En mer komfortabel häst får man leta efter. Han är stabil, glad, arbetsvillig, mjuk och ännu piggare sen jag skodde honom med silikonsulor när han vet att det aldrig gör ont hur och var han än springer. Jessica har till o med tyckt att han varit lite för pigg ibland.. Kolan kom ihåg bromsen annars tar mamma ur silkonet.
Idag ringde klockan 05.15, tassa upp, inte väcka prinsen (Axel) som sovit oroligt inatt. Vem vet om han drömde mardrömmar om en trimmer som kom o tog hans hår (hans far klippte honom nämligen den dagen). Alingsås 07.00, oljelampan i bilen skrek ända från Göteborg men jag höjde volymen på radion, bad en bön om att motorn inte skulle skära o trampade på gasen. Jag ville inte vara sen. Inte med en så punktlig praktikvärd. Man ska väl värna om organiserade hovslagare, typiska ickehovslagare.. Lång dag idag. Mycket jobb, ringskor, fånghäst, galet fullblod som sprängde fyra linor, ardenner som visst var en nordsvensk dock med 200 kilos övervikt. Största utmaningen var att få den damen att lyfta på benen. Jag testade allt! Obehag, styrka (haha.. men vad är det mot en dam på 800? kilo?!) sen gav jag upp gick fram klappade tanten i pannan o tänkte att hon var ett jävla as, återvände till tassen o det underbara fruntimret kastar upp hoven. Tänk att jag om nån borde veta att ju snällare nån pratar med mig ju lättare är jag att ha att göra med - kvinnor är kvinnor.
Så blev klockan även denna kväll för mycket.
God natt gott folk! 
Nyskodd Athena
Smider skor av konkavjärn till häst som ALLTID lyckas trampa av sig. 
Varmskoning.
Resultat, onitat och oputsat än så länge men skorna är på plats.
Det krävs så lite o ändå kan man ge så mycket..
Nu har dagis öppnat igen efter sommarlovet. Axel tycker det är jättekul. Det blev en riktig mjukstart med få barn o många fröknar. På måndag börjar inskolningen av dem nya barnen, då är inte Axel yngst längre. Det ser han nog fram emot för visst har lilla pyret fått ta emot en del knuffar av dem äldre barnen som till sin glädje insåg att man ganska lätt kan flytta den lille killen när man tycker att han är i vägen. Trots detta har det inte gått någon nöd på honom, nu när han ätit sig stor och stark på hallon o blåbär i sommar återvände han med lite mer självförtroende o har allt knuffats en del han med. Knuffandet är ganska hjärtligt, det börjar ofta med en kram som lätt blir lite för lång o lite för hård o alla barnen välter..
I vilket fall som helst så bor det en äldre dam mitt i mot dagiset. Hon har en hund som heter Nalle. Under Axels inskolning såg jag henne när hon gick förbi utanför staketet med Nalle. Alla barnen sprang fram för att titta, peka o hälsa. 1-3 åringar tjatar inte så mycket (än). De senaste dagarna har jag mött henne när jag hämtat Axel. Då kommer hon fram för Axel känner hon ju o säger att "de här små barnen är min stora gläde i livet. Dem har det så bra på sitt dagis, dem leker så fint, dem är underbara". Då blir man ju alldeles varm i hjärtat när dem små liven kan ge så mycket glädje till en sån söt liten gumma bara genom att finnas till!!! Att dem ger sina föräldrar o släktingar glädje är ju en sak men att en "vilt främmande käring" kan glädjas så är ju UNDERBART!
O appropå små gummor var jag o hälsade på mormor idag, jag hade med en kakburk (tom dessutom!) hon hade visst önskat sig det. O bara ett besök o en skiten liten kakburk kan göra någon så glad.
Annars flyter allt på, jag har bihåleinflammation o kan inte jobba o Axel är förkyld. Imorn ska jag o Matilda äta brunch i solen med flipflops o solglasögon. Snacka skit o låtsas som att hela sommaren varit varm o solig. På torsdag tänkte jag försöka rida hästkraken en gång innan tävlingen på lördag o på fredag ska jag o Axel bada med våra vänner! Vi ska invadera Lerums badpalats.. Sen på kvällen kommer Herman o Anton o på lördag ska jag o Kolan motionera på ovalbanan. Skönt att veckorna inte är sönderplanerade, nu tog jag ändå bort 70 % av varje dags aktiviteter! Haha... Jag vet jag är skadad men jag gillar det.
Axel med gudmor Nicole o gudbror (?) Garbiel
Livet..
Jag minns första gången jag träffade Anna-Stina, det måste varit 8 år sedan nånting. Det var sommar, varmt o den där speciella känslan i stallet när det enda svala stället var i stallet, flugor surrade och det var ridläger. Jag jobbade. Tjejer och killar kom en efter en med ridhjälm under armen och matsäcken i väskan, alla glada, sprudlande och förväntansfulla.
Tack Anna-Stina för att du lärt oss att fånga dagen, leva i nuet och uppskatta allt vi faktsikt fått ! !
Gå in o lyssna på River flows in you: http://www.youtube.com/watch?v=rhN7SG-H-3k
Vi ses i Nangijala... / N
