Så brast mitt hjärta ännu en gång..
...i dubbel bemärkelse men det är bara på det goda viset jag tycker att ni ska få höra om (det andra är så trist).
Jag nattade just Axel, så jättetrött att ögonen gick i kors hur han än försökte titta. Han somnar numera i sin spjälsäng för att senare bli flyttad till mammas säng när hennes ork tryter och man gör typ vad som helst för att få sova några timmar till innan det är dags att vakna igen. Ikväll var han lite orolig. Så när han somnat vaknade han igen efter en halvtimme, då gick jag in och han fick komma upp o sitta i min famn o när jag la ner honom somnade han på stört. Andra gången han vaknade satte jag mig brevid honom.. DÅ! Då sträckte han ut sin lilla söta knubbiga hand o höll i mitt ben för att sedan somna. Där brast mitt hjärta! Underbara unge, han ville liksom bara försäkra sig om att jag var kvar.. Tänk att man kan få sitt hjärta krossat om och om igen och bara älska det! Men bara han får göra så. =)
Idag var vi på Kungsmässan med Lollo o Lukas. Vi shoppade lite grann, inte mycket som vi skulle men men.. nu har man shoppingångest för att även hyran ska betalas =p.
Imorn bär det av till Sats igen (jepp än har jag inte gett upp) o det ska dröja! (peppar peppar ta i trä).
Just det ja, igår frossades det i krabba och räkor för min mormor fyller 91, hon är typ den coolaste jag vet. Härom (året?) bröt hon lårbenet och de få muskler hon då hade fötvinade helt. Alla kan också räkna ut att vid en sådan vis ålder byggs inga muskler upp sådär lättvindigt. (I för sig tycker jag inte att de byggs upp särskilt lättvindigt i min ringa ålder heller). Jaja back to grandma' nu kämpar hon o sliter med sin sjukgymnastik och vägrar ge upp fast kroppen helst själv vill göra det. Huvudet är piggt och fråga henne om minsta detalj kan hon svara med vilket år det begav sig! =) Fantastisk är hon!
http://www.youtube.com/watch?v=BVTyLqkez6A
Här är min och Karins egna låt, lyssna på texten.
Freedag
Vi var på Sats idag, det funkade jättebra för Axel på Minisats, vilket kändes bra. Mina pass var roliga, sen kom instruktören fram o sa att jag hade väldigt bra teknik på cykeln (hahahah). Vad betyder det? Men man tackar o bugar (eller?) Det var riktigt skönt att komma igång igen, förmodligen mindre skön dag imorn..
Så hängde jag upp mina ramar idag, dem med limmade "krokar". Det får bära eller brista. Axel var jättemammig hela dagen o kunde inte ens sitta i sin gåstol alldeles brevid... suck. Men så gav jag honom ett tomt grötpaket och jag insåg snart att jag har ungefär 90 sekunder på mig innan han blir ledsen igen! Hämta nubben, ramarna men var FN är hammaren?! Så typiskt.. det fanns ingen tid att förlora, jag fick spika med en hovtång o det gick. Hammaren låg överst på bokyllan i sovrummet sen mitt försök att hänga upp en mobil (inte telefon utan en sån där leksak typ..) i taket.
Det händer så mycket hela tiden med lille skatten, senaste veckan har han tex lärt sig att dra ut kökslådorna och han vinkar när man vinkar till honom. Han har blivit jätteduktig på pincettgreppet o åt idag otaliga majskorn och små gurkbitar, allt för att vi skulle få sitta ner o hinna äta.
Igår skulle jag o Lollo åkt till Kungsmässan men Lukas var sjuk pga av tänder så vi fick stanna "hemma" (stallet). Sen kom gudmor Nicole o åt middag, mys.
Imorn åker vi till stallet för det är kurs för Hinni. Det fanns en plats kvar men jag tycker inte att Kolan är igång tillräckligt. Tyvär.
Najti najti!
Snoddas kröp sitt första kryp!
Mitt gymkort på Sats kanske numera är överflödigt? Ska skrivas in i "min första bok" =)
Vi var på BVC imorse innan rytmiken. Vi saknar vår BVC-tant Birgit, hon är strålande. Så duktig, engagerad, lugn och erfaren. Den lille parveln vägde 8.6 kg och var 71 cm lång, jag har fortfarande inte ställt in på mig att de inte växer så hysteriskt fort nu som de gjorde i början när de bara hann ha sina kläder två eller max tre gånger innan de var urvuxna. Så jag tyckte att det var ganska lite, men kurvan följer han stadigt.
Som sagt var det rytmik idag, efter det tog vi en promenad tillsammans med Zenitha o Sigge, Helen o Isac och Ida o Svea. Jag har haft en kupp under dagen idag - kuppen att hålla bebis vaken. Det gick sådär.. han somnade sittande så det var bara att snällt lägga honom ner =). Den senaste veckan har det tagit typ 2 timmar att lägga honom varje kväll, hysteriskt knäckande för den som inte vet! =s Han har kommit på att han inte längre vill sova på rygg (vilket jag insett NU att det var väldigt smidigt, han låg där han låg och man svepte in honom i snutten och gav honom nappen, till slut somnade han). Nu mera bökar han runt i täcken och filtar som den vildaste gris, nappen åker ut, barnet håller på att kasta sig ut för sängkanten, han trasslar in sig i filtar, i pyjamasen, ska jag fortsätta? Nej ok. För allas säkerhet kände jag att spjälsängens tid var inne. Det var ju lättare sagt än gjort för trots att lilleman är så trött att han knappt orkar hålla ögonen öppna ska han nödvändigtvis stå, stå och STÅ! Hela tiden.. Jag lägger honom, bäddar in honom och ger honom nappen, han bökar och ställer sig sedan upp och flinar. Man blir ju vansinnig men när han ler så måste man skratta.. så varje gång han ställer sig upp nu skrattar han - "mamma vi har en sån rolig godnattlek du och jag!" Så här håller vi på hela kvällarna. Det där med egen tid är bara ett fint begrepp! Varken jag eller mina kompisar med barn lika gamla som Axel får en sådan upplevelse längre.. Jag frågade lite desperat idag på BVC "Vad göra liksom?". Håll ut Nina, det är bara ett par månader kvar! =)
När Axel var nyfödd och vi gick ett antal kilometer fram och tillbaka i lägenheten på nätterna sa dem på BVC att "det brukar lugna sig o bli mer stabilt när de är fem veckor..." Jag vet att pojkar brukar utvecklas senare men dem där fem veckorna är nu åtta och en halv månad =). Jaja nog med gnäll.
Jag tänkte jag skulle hänga upp lite ramar på en vägg men det fanns inga "hållare/hakar" att hänga i. Så jag har nu klippt snörbitar och limmat fast med kontaktlim i brist på annat - vet du om det funkar? Skräcken vore om allt rasade ner en vacker dag och jag ser hur glaset går i tusen bitar och sprider sig på alla öppna ytor som finns... suck bara jag tänker på det.
Jag är hysteriskt sugen på mjuk pepparkaka.. ! Baka, baka inte, baka, baka inte, baka... ja jag ska baka. Nu. (jag får skylla mig själv att tröttheten är min ständige följeslagare).
Hoppas ni mår bra i regnet! Kram
Övning ger fädrighet. Snoddas har fått en fin Burberry-mössa av Daniel.
Ett inlägg utan rubrik fick det bli
(oj oj oj nu blir det debatt här på bloggen, men det kan väl behövas efter stillvattnet som rått här så länge.. det verkar som ni helt enkelt håller med om vad jag skriver, är för snälla för att kommentera eller helt enkelt inte läser alls =)) Jag överväger att länka till min blogg på Svenska MMA föreningens hemsida..
Mamma bor hos oss i några dagar nu för lägenheten på Skepparegången är på visning o det är svårt att röra sig obemärkt i ett hem.. Man vänjer sig fort vid sällskap o bekvämligheter så för min del får hon gärna stanna =) Vi har haft så mysigt.
Imorn e det allergisprutor på Sahlgrenska igen... ! Håll tummarna är ni snälla. Appropå förra veckans strapatser satt hela familjen på akuten tisdag kväll/natt. Jag, Axel o mamma på Sahlgrenska o Anders o pappa på Östra. Det var då han under träning blivit knäad i magen o fick åka in för magnetröntgen och ultraljud, det konstaterades att det inte var nån bebis iallafall. Axel hade nog blivit glad över ytterligare en kusin =) Jag med. Varför kunde vi inte alla vara på samma, vi hade ju till o med kunnat passa på att äta en bättre middag där när hela familjen väl var samlad.
Hahha, på fredag smäller det, då börjar mitt nya liv! Då ska jag o Axel på minisats, dvs SATS med barnpassning. För Axels del blir det lek o mys o jag ska svettas på en spinningcykel för att senare skuffas in på nästa pass som är ett corepass. Jippi! ....efteråt iallafall. Det är så dags att börja röra på döfläsket.
Jaa annars då.. annars e det nog rätt lugnt här, eller inte mer kaos än vanligt =) Har läst ut Åsa Linderborgs bok "Mig äger ingen" som jag tycker var riktigt bra. Om en pappa som gav all kärlek han kunde till sin dotter o ändå räckte han inte till. Alkoholen och det hårda jobbet på Metallverken tog knäcken på honom, på hans ork. Han hatade samhället med klasskillnader och orättvisor men han var en sån som inte gjorde något åt det, som inte vågade visa vad han tyckte o vad han ville kämpa för. Han var också en av dem i samhället som fick betala det höga priset, när han dog hade han 58 kr på fickan.. Läs den.
Nästa bok blev "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" en sann historia av Magdalena Graaf. Jaa jag vet, vilka av oss har inte dömt henne? Men det är så grymt att få sina fördomar motbevisade. Jag har läst ungefär halva hennes bok nu och är förvånad över att jag tycker den är helt ok! Hon har självinsikt o tar inte sig själv på sådär förbannat stort allvar som vissa gör (hatar sånt.. nu hör jag mamma i mitt huvud "hatar är ett sånt starkt ord", ok ogillar skarpt). Berättelsen är gripande och fruktansvärd o vad som är mer än fruktansvärt är att så många är utsatta för samma helvete som hon.
Vi hörs gott folk, kram o kram
Tjena
Döda batterier är ett förargligt fenomen. Hovoperationen vi utförde i måndags på Åby berodde på en gammal hovböld som vandrat runt i hoven i åtminstone 5 veckor utan att helt spruckit o gått sönder och därmed lättat på trycket. Detta gjorde att en varsamling ätit upp mer o mer inuti hoven och det visade sig på röntgen att även hovbenet hade börjat att ta stryk. Ingreppet var för stort och för smärtsamt för att kunna genomföras stående och därför beslutades en operation. Än så länge är det för tidigt att ställa diagnos. Hade hoppats på lite bilder men som sagt det sket sig..
I tisdags fick jag som vanligt mina allergisprutor innan stallet och kvällsfodringen. Just denna kvällen blev det bara ingen fodring för vår del. Vi ägnade hela den kvällen på akuten på Sahlgrenska för jag hade fått en allergisk chock med utslag på hela kroppen! Jag såg vidrig ut! Jag vet inte om ni sett filmen "Den där Mary"? Där finns iallafall en kille som är kär i Mary och han har massa stora bölder på hela kroppen som kliar så han blir tokig, typ så såg jag ut! (Milt sagt...) Dessutom tjocknade det på rätt bra i halsen o det lät ungefär som jag hade rökt 4 paket om dagen i 40 år o det bara tjöt i luftrören.. In o ta massa prover som gjorde såå ont, när jag låg där o dem stack mig i armarna flera gången för att de inte hittade mina stora motorvägsblodkärl (!) låg jag o intalade mig själv att det är värre att föda barn, men nej jag undrar om det verkligen var det! Iallafall har jag förträngt det =) Sen skulle jag in på observation i ett akutrum och fick nån slags klädnypa i örat som skulle kolla att pulsen slog o att jag andades typ. Men innan läkaren kom hann jag dö minst tre gånger. När klädnypan lossnat för tredje gången orkade jag inte resa mig upp krypa under sängen o klämma fast den igen så jag lät den ligga tills maskinen började protestera med ett antal upprörda piip. Still no doctor.
Men till slut kom han! Jag fick en tablett och lyckades övertala honom att jag inte behövde stanna ytterligare en timme på observation. Sen åkte vi hem och la oss.. duktiga duktiga älskade Axel, men utan min mamma vet jag inte hur jag skulle löst det..
Igår var vi på rytmiken o sen vidare hem till Ida o Svea för att äta middag o ha trevligt. Tiden gick sååå fort. Zenitha och Sigge skulle sova över hos oss, tur var väl det att vi var två (fyra!) när vi skulle ta oss hem inatt. Till slut kom vi hem o då var klockan halv tre! Det var inte lätt att åka kollektivt från Eketrägatan till Masthugget en onsdagsnatt, nästan 2 och en halv timme tog det..
Imorse gjorde vi scones och gröt till pojkarna som satt vi köksbordet och gäspade ikapp.
Lite bilder på busungarna.
Och mamma vi älskar dig och tack för allt hela tiden!
Waah! Är vintern här?
Det krävs en del att vara mamma o dessutom en bakfull mamma. Men upp o ta tjuren vid hornen. Var hemma vid 06 imorse, ställde klockan på tio för att gå upp o hämta Axel som varit hos mamma inatt. Då skulle han precis få sin förmiddagstupplur o jag kunde somna om för att vakna o må bättre.
Sen åt vi lunch, rödbetor med getost o valnötter - farligt gott. Axel fick mammas hemgjorda lammpuré o fruktsallad.
Lek, lek o lek - sen va vi såå trötta att vi gick o la oss igen. Det dåliga samvetet gjorde sig märkbart eftersom vädret var fantastiskt o solen sken i trädens vackra kronor. När vi vaknade vid fyra åt vi lite till o klädde oss sen för en promenad i slottis. Vi har även hittat vårt torp! Så perfekt. Det ligger Sjömansgatan upp o precis innanför grinden till Slottskogen. På landet mitt i stan, men som vi konstaterat så många gånger förr är ju den bästa skogen den mitt i stan, inga läskiga kryp som bombaderar än med sin närvaro, usch! Undrar vad det kostar o vem som bor där nu... undrar också hur många av deras släktingar som ser fram imot det arvet..
När vi kom till dammen där änderna bor blev jag jätteförvånad när 3 fjärdedelar av den var fryst! Änderna vankade fram o tillbaka på isen o letade mat.. stackarna. Vad gör dem egentligen nu? Jag vill lära mig mer om ett andliv... säg till om du känner dig manad! =) Jag blev också förvånad att så många (tre stycken) kände sitt ansvar o hade köpt bröd o frön för att mata fåglarna med. Man blir glad av sånt. Axel tyckte det var jättespännande att titta på, vi stod säkert där i 20 minuter.
Sen gick vi hem, åt middag o gjorde risifrutti.
Imorn e det jobb med Jimmy på Åby. Det skulle visst bli operation men mer än så vet jag inte. I'll tell you more.
Kram
