ninasalldelesegna

Kan ni fatta det, idag tog han sig dit han ville när han ville alldeles själv! Vill man tillräckligt mycket så går det allt =) Vi hade nyss kommit innanför dörren o varit borta större delen av dagen. Den senaste timmen ungefär hade jag varit kissenödig utan att få tillfälle att kissa, så när vi kom innan för dörren släppte jag bara ner matkassar, skötväska, regnkläder och barn på hallgolvet. Axel (eller Snoddas som han heter i familjens munnar) är rätt bra mammig nu o vill helst av allt sitta på armen och om inte det går så vill han gärna stå själv och hålla ett krampaktigt tag runt mina ben. När inget av detta gick tog han saken i egna händer och begav sig in i badrummet !! Där satt jag med byxorna nerdragna och blev både stolt och förskräckt =). Nu börjar jakten! =) Än så länge går det sakta men han brukar lära sig fort.
Mitt gymkort på Sats kanske numera är överflödigt? Ska skrivas in i "min första bok" =)

Vi var på BVC imorse innan rytmiken. Vi saknar vår BVC-tant Birgit, hon är strålande. Så duktig, engagerad, lugn och erfaren. Den lille parveln vägde 8.6 kg och var 71 cm lång, jag har fortfarande inte ställt in på mig att de inte växer så hysteriskt fort nu som de gjorde i början när de bara hann ha sina kläder två eller max tre gånger innan de var urvuxna. Så jag tyckte att det var ganska lite, men kurvan följer han stadigt. 

Som sagt var det rytmik idag, efter det tog vi en promenad tillsammans med Zenitha o Sigge, Helen o Isac och Ida o Svea. Jag har haft en kupp under dagen idag - kuppen att hålla bebis vaken. Det gick sådär.. han somnade sittande så det var bara att snällt lägga honom ner =). Den senaste veckan har det tagit typ 2 timmar att lägga honom varje kväll, hysteriskt knäckande för den som inte vet! =s Han har kommit på att han inte längre vill sova på rygg (vilket jag insett NU att det var väldigt smidigt, han låg där han låg och man svepte in honom i snutten och gav honom nappen, till slut somnade han). Nu mera bökar han runt i täcken och filtar som den vildaste gris, nappen åker ut, barnet håller på att kasta sig ut för sängkanten, han trasslar in sig i filtar, i pyjamasen, ska jag fortsätta? Nej ok. För allas säkerhet kände jag att spjälsängens tid var inne. Det var ju lättare sagt än gjort för trots att lilleman är så trött att han knappt orkar hålla ögonen öppna ska han nödvändigtvis stå, stå och STÅ! Hela tiden.. Jag lägger honom, bäddar in honom och ger honom nappen, han bökar och ställer sig sedan upp och flinar. Man blir ju vansinnig men när han ler så måste man skratta.. så varje gång han ställer sig upp nu skrattar han - "mamma vi har en sån rolig godnattlek du och jag!" Så här håller vi på hela kvällarna. Det där med egen tid är bara ett fint begrepp! Varken jag eller mina kompisar med barn lika gamla som Axel får en sådan upplevelse längre.. Jag frågade lite desperat idag på BVC "Vad göra liksom?". Håll ut Nina, det är bara ett par månader kvar! =)

När Axel var nyfödd och vi gick ett antal kilometer fram och tillbaka i lägenheten på nätterna sa dem på BVC att "det brukar lugna sig o bli mer stabilt när de är fem veckor..." Jag vet att pojkar brukar utvecklas senare men dem där fem veckorna är nu åtta och en halv månad =). Jaja nog med gnäll.

Jag tänkte jag skulle hänga upp lite ramar på en vägg men det fanns inga "hållare/hakar" att hänga i. Så jag har nu klippt snörbitar och limmat fast med kontaktlim i brist på annat - vet du om det funkar? Skräcken vore om allt rasade ner en vacker dag och jag ser hur glaset går i tusen bitar och sprider sig på alla öppna ytor som finns... suck bara jag tänker på det. 

Jag är hysteriskt sugen på mjuk pepparkaka.. ! Baka, baka inte, baka, baka inte, baka... ja jag ska baka. Nu. (jag får skylla mig själv att tröttheten är min ständige följeslagare).

Hoppas ni mår bra i regnet! Kram  

     
Övning ger fädrighet. Snoddas har fått en fin Burberry-mössa av Daniel.