ninasalldelesegna

Hej gott folk!

Jag är sååå redo för 2009, feels good, feels right.

Och minsann jag vågar påstå att jag har ett av de finaste köken i hela Linnésta'n!! Valnötsgolvet på plats, tapeterna på plats, "Cosy"-känslan definitivt där, vad mer kan ni begära? Vänta bara tills vi sitter där o fnittrar i mitt kök med stearinljusens lågor som fladdrar i takt till det vi har att säga =) Gött. Mycket mat och mycket vin till det... halllelulja. Och bakom detta står MATS!! (tusen miljoner tack). Men som han sa "det känns bra att ha en hållhake på dig nu"... Ingen vet vad som hända skall. Städning har jag lovat honom (redan innan mitt kök fick sig ett uppåtlyft). 

The new f*ckin' year is comming tomorrow.. och vi ska bara ta det så vrållugnt, hur skönt som helst! Zenitha o Sigge och Helen o Isac kommer, förmodligen Karin o Viggo med, Karin har bara kommit in i en trotsperiod där hon inte kan spika nåt... det går över =). Busungarna verkar ha saknat varann o de ska få leka och umgås, vi ska snacka skit, dricka skumpa o njuta så brutalt. Vi ska unna oss allt som vi förtjänar =) Sen med stans tyngsta ögonlock kryper vi ner under våra duntäcken brevid våra älsklingar o sover in det nya året. 

Axel har fyra nya tänder på gång!! Man skymtar dem redan, det märks på honom. Gråten kommer och går, mest går tack och lov. En stund varje kväll brukar han få krypa omkring o bara gotta sig utan den otympliga blöjan och helt otippat har det hänt saker, igår i soffan, idag på golvet. Nr 1 i soffan o nr 2 på golvet. Lite tur med placering ska man ha! =)

Tillbaka till hemmet, så vad återstår... Jag har just börjat på ännu ett projekt (givetvis) utan att ha fullföljt ett gammalt. Av renoveringen av mina köksluckor återstår två skåp á två strykningar samt borrning av handtag. Mitt nya projekt är slipning, betsning och lackning av vardagsrumsmöblerna. Jag har sagt det förr o säger det än en gång - vila sig kan man göra i graven. 

Hoppas ni har det gott där ute o simma lugnt i nyårshysterin! Höres snart! (still no phone, köp ett frimärke o så vidare..) 

Kramen!    

                                                                               

Så har julen passerat, eller det mesta av den iallafall. Julaftons morgon var det den traditionella grötfrukosten i stallet. Vad Axel fick för men av den lär visa sig senare =). Det händer inte ofta (och inte ostarffat) att man väcker den lille prinsen när han väl sover.. det känns annars som det är en bristvara (så som hos alla småbarnsfamiljer!). De allra flesta var där, hästarna mumsade förnöjsamt på sitt hö och stod där med rimfrost i man och svans. Jag önskar att alla fick uppleva detta, det är alldeles underbart och rofyllt.

Sedan hem, pappa (som vanligt) ut på stan för att för att kränga de sista klapparna, mamma, jag, Anders o Axel åkte hem o försökta slumra timmen på trekvart. Glöm, fetglöm tyckte Axel. När klockan var typ tre o Kalle sa hej i rutan var jag så trött att jag tänkte reklamera hela julfenomenet. Sen kom släkten o humöret blev på topp igen =)
Det var den lugnaste julen på länge, Lasse och familjen (Axels kusiner) var i Stockholm iår hos Negars släkt, fatser Inger och SO var hos kusin Jonas så kvar var vi tio st. Axel blev överöst med julklappar, det är svårt att inte bli bortskämd med så givmilda människor vi omger oss med men vi ska göra allt vi kan =). Tack för allt fint alla!!!!

         

Den 25, hade jag o mamma morgonfodringen. Frosten gnistrade, så skönt att komma ut efter julens frosserier. Jag ÄLSKAR julmat! Axel var hemma med pappa. Sen kom den stora kvällen, älskad och hatad! Jag skulle ut o svänga mina lurviga hellre än bra, dricka vuxendricka o ha det finfint. Uppvärmning hos Lina med Singstar, sedan vidare till Lounge(s) där Carros kille jobbade = ingen kö ,ingen entré, på med slicken och in.. hmm. Jag har sagt det förr och tänker göra slag i saken nu, det är för mycket bakåtslickade sliskiga frisyrer med innehåll där, killarna är lite för fulla, tror lite för mycket om sig själva och är helt enkelt ganska mycket för mycket. Inte mitt ställe och inte min fot mer där, men kul hade vi till trots TILLS  min mobil spårlöst försvann, min nya rosa alldeles för dyra nalle. Där försvann oxå partylusten och taxi raka vägen hem, förbannad!!  Varför kan folk inte skilja på ditt o mitt?!?!? Värdelösa människa.. no more angry.


Idag var Axels farmor Wencke här o fikade med oss, mamma o pappa. En uppvärmning innan morgondagens norska julbord. Det var gott och trevligt. För er som inte vet om det är Axel halvnorsk. Nu väntar vi på gudmor Nicole innan det blir en tripp på den hysteriska stan, en ny nalle ska införskaffas. Fortfarande har jag inget simkort, på väg från operatören sägs det men gott folk köp ett frimärke o nå mig via snigelposten vet ja! =)

Hoppas ni mår bra! Och god fortsättning!

Kramkalas

Jag är jag trött, luspank och irriterad på att inte förstå mig på min nya nalle!!

Idag red jag Magdas fina Dis, vilket gjorde dagen roligare. Jag red henne en gång när hon var alldeles ny med och hon har verkligen utvecklats sen dess! Det var roligt, roligt med nya hästar och nya utmaningar. Saknar det. Disan var jätteduktig och tölatde och travade fint, var lyhörd och taktren. Får väl se vad Magda säger imorn =p..

Kolbakur hade tappat andra dojjan, jag o Jessica får aldrig till det. Varje gång vi ska rida honom tillsammans händer nåt. Tanken var att hon skulle rida Kolan som bot på lite deppighet när Gáta är dräktig, ovillig och "bråkig"? (vilket är frågan om,,) Slutsatsen av det hela är att för tillfället gör "Kolansituationen" Jessica bara mer deppig..

Imorn ska jag slipa och betsa soffbord i sällskap med Daniel som skulle ta med fika, slå på tappsko och hälsa på Karin och Viggo.

Finanskrisen har känts overklig, bara på tv. Men nu har den kommit hit, entrat min dörr och sover i min säng.. Har Försäkringskassan kolapsat? Jag ligger 4000 kr back, hyran stirrar surt på mig varje gång jag går förbi, elräkningen, fler lär komma. Jag mailade och frågade och de svarade att "det var konstigt, pengarna skulle varit hos dej den 12:e, jag är tillbaka efter jul och nyår. God jul".... Shot, god jul. Hur fan då? Jag löser det men tänkt dem som inte gör det.. "God jul", det var det dem kunde säga..
 
Hoppas ni är på topp, I'll be back =)

Kram N   

...pepparkaksbak! Hela kvällen har vi bakat pepparkakor, druckit glögg (någras spetsad med lingonvodka..) o tittat på Bonde söker fru (vilket j*vla program!) Himla trevligt, Jocke, Linnea och Jack kom hit. Kvällen sprang förbi och Axel har nu somnat i sin säng. 


 
Det blev en repa till Sats idag med, rätt nöjd med mig själv det var sååå nära att jag banga..! Jag har sjukt dålig karaktär =p, men jag jobbar på den!

Igår kväll spred sig ett rosa skimmer över min mobil.. me like.. men imorse dog den. Förbannat vad tråkigt det är, massa nummer, bilder och sms som jag hade velat spara men skiten e pangdöd så det är bara att glömma.. Jag hade sparat massa underbart fina sms jag fått när Axel föddes och bilder när han va nyfödd innan kameran kom fram.. Skit. Ja ja men jag har ju honom live!

 Världens finaste unge

Nu har precis Axels gudmor Nicole åkt hem, hon var här o åt middag med oss o mös.. men fy för roomservice som e slut.

Jag känner själv hur jag sitter här o stinker, vi åt soppa o hångelbröd med krut i; vitlöksbröd.
 
Efter att jag o Axel var magsjuka har jag inte riktigt fått tummen ur, förbaskat lång startsträcka. Men imorn då j*vlar e det gymmet som gäller, bara gå inte känna efter, inga men och inga efter och verkligen inga "det förtjänar jag..." det är ju skönt när man väl är där men innan dess...puh!

Här hemma ser det verkligen förjävligt ut, det tyckte mamma med, haha. Eller som hon sa "ja det ser lite spännande ut".. men vi går nu igenom en jobbig period. Axel är missnöjd ofta och kan absolut inte vara på golvet så länge jag inte ligger där brevid honom och han kan klättra på mig. På armen går det bättre men i längden är inte det heller spännande nog, min rygg tycker också en del om det.. Ja ja det är ju inte hela världen att ha ett missnöjt barn med sig HELA tiden men det värsta är att knappt nån mat smakar bra längre. Banan och macka går bra men jag vet inte hur bra det är med alla dem där mackorna hela tiden och inte efter artikeln jag läst i Forskning och framsteg där det stod att när de nya riktlinjerna om att inte ge barn för mycket mjöl kom sjönk glutenintolleransen avservärt. Ja jag hoppas det går bra, den som lever får se. För en veckaa sedan var unge bottenlös..

Idag hade mamma Axel ett tag, det var "måndag". Åby är fortfarande stängt pga A2-virus (hästinfluensa). Däremot upptäckte vi igår när jag o Jessica skulle rida Kolan att han saknade en sko. Typiskt. Den där Murphy.. Men idag var jag där och slog på en ny, det var inte mycket vägg kvar att spika i, jag fick spika tight och vi lär se de närmsta dagarna om det var för tight. Man måste satsa, annars har man ändå förlorat! (det låter värre än vad det är =), jag tror inte det är några som helst problem men säker varken kan eller ska man aldrig vara).

Ha det! // Kram Nina

Både jag och Axel har haft en släng av nån magsjuke- och influensahistoria. Vi är fortfarande trötta men mår annars bara bra.

Idag hade babyrytmiken dukat jättefint julbord åt oss, alla mammorna och bebisarna. Det var en upplevelse att äta julbord med typ 25 små juveler i åldersspannet 1 månad - 3 år. Kul, gott och mysigt. Innan dess var vi o åt frukost hos Helen o Isac, det är vardaslyx att komma o sätta sig vid ett dukat bord!

Gátas Jessica på stallet har nu ridit Kolbakur 2 gånger och citat "är smått förälskad". Gáta är nämligen dräktig o behöver vila. Det glädjer mig verkligen att de går så bra eftersom min tid inte räcker till och det är svårt att få barnvakt kontinuerligt. Jag saknar hästarna, stallet, kurserna, tävlingarna o ja.. till o med mockningen. Det gav utrymme för tankar. Men den tiden kommer tillbaka. Imorgon får hästarna vaccin och får vila veckan ut men nästa vecka är det dags att jobba lite igen.

När vi red kurs för Eyjolfur i somras var han riktigt nöjd med Kolbakur, han tyckte att han var jättefin o när han fick höra om mina planer på en eventuell pension för Kolans del, skakade han bara på huvudet o sa "Nina om 7-8 år kanske!".. Kolan är nu 17 år.. (!) Jag har sagt det förut men säger det igen, att det är en fantastisk häst! Hans lägstanivå är hög o trots att han vilar mycket vissa perioder och rids oregelbundet är det enda man kan "klaga" på hans kondition. Ridbarheten är lika hög! Så han är ett nöje att rida. Han är ett levande bevis på att hellre rida lite men rätt än ofta och halvbra.

   ett klokt öga, Kolan.

Nu tänker jag på Renée (en gammal stallkompis och även köpare till vår Godi) som i dagarna fått avliva sitt fina sto Fleyta.. Har man hållit på med hästar ett tag är det oundvikligt att ibland vara riktigt riktigt ledsen för att man mister en jävligt bra vän och "arbetskamrat". Jag minns som igår när jag för första gången skulle få välja en egen häst! Innan hade ja ridit familjens hästar och det sista kämpat med Kolbakur i flera år som då var mycket spänd och stressad. Han var kanonflott på hemmaplan men på banan fanns ingen hemma (det hade blivit för mycket tävlande för hans del, innan jag tog över honom). I vilket fall som helst så blev min första alldeles egan häst ett svart femgångssto efter Atli frá Sydra-Skördugili. Lollo tipsade om Dimma för hon jobbade då hos Fredrik Rydström. Jag åkte dit o provred några gånger o Fredrik trodde att det skulle gå jättebra för oss. Vi slog till och det dröjde inte länge förrän allt gick utför.. Först låg jag otaliga sömnlösa nätter för att analysera vad det var som kunde vara fel. Jag fick hjälp av många duktiga instruktörer och ryttare men det hände inte så mycket. Vi tog ut veterinär två gånger men utan resultat. Vad ska man göra? Jag la allt på mig själv, ville inte rida mer. Var jätteledsen o tänkte att Dimma måste hata mig om hon inte ens vill bjuda framåt.. När jag var tillräckligt nere bestämde mamma att Lollo skulle ha henne på träning för att sedan visa henne och så skulle vi ta ställning till vad vi skulle göra efter det. 

Så blev det dags för visning och vi åkte iväg laddade och förhoppningsfulla med Dimma och Flikka från Raudhetta gård. Hela visningen blev en flopp för båda hästarna.. ledsna vände vi hemmåt. Vad gör vi nu? Det var droppen för mamma som tänkte att det måste ju vara något fel och vi åkte med Dimma till hästkliniken Åby för att göra EKG och en jätteutredning på pållen. DÄR hittade äntligen Titti Abrahamsson ett stort hjärtfel.. som lett till att ena hjärthalvan dessutom blivit förstorad. Dimmas vilopuls var mer än dubbelt så hög som en normal hästs. Vilket förklarar varför hon helt enkelt inte orkade gå fram.. Vilken lättnad o vilken sorg att få detta bekräftat. Nån vecka därefter gjordes en trotjänaravlivning på Dimma, hemma på gården i lugn och ro med huvudet i en spann med morötter...   

Idag har vi julstökat och bakat, schackrutor, skurna chokladkakor o nåt annat som jag inte vet vad dem heter. Mamma gjorde dem, vi kan kalla dem GI-kakor för dem innehöll iallafall sirap o kokos vet jag. Ja ja det hör ju julen till att öka på hullet en aning, man kanske inte behöver göra sig ivägen för sig själv men att par kilo är allt bra OKK (=om kriget kommer). När jag hade praktik med hovslagarmästaren Stig så smidde vi alltid ett par skor innan vi gick in till hans Eva o åt en riktig hotellfrukost med ägg, nybakat bröd, kaffe, yoghurt ja you name it helt enkelt - fantastiskt gott och lyxigt först efter det var vi redo att åka ut i stallen för att stå med huvet upp och ner resten av dagen (=sko). Men den röda tråden var iallafall att Stig och Eva hade ett OKK-skåp där förvarades diverse konserver men också en del gotta för att överleva sockersuget =).

I helgen hade vi besök av min klasskompis Cissi som annars bor i Roslagen. Hon hade kört ner en häst till Fjärås som hon sålt och bodde här över helgen för att sedan åka vidare till sista veckan i Skara. Helt otroligt.. hade det inte blivit som det blivit, vilket jag såklart äv väldigt glad för, så hade jag varit med dem och gjort examen nästa vecka!! The time is running.. Examen är tre dagar då gör man ett teoriprov om hästens anatomi och fysiologi, sen skor man en ridhäst och en travhäst samt smider ett sjukbeslag till en döhov. Jag längtar så oändligt tills det där provet är avklarat men fy fan för dem dagarna... jag tvivlar på att ens kroppsfunktioner fungerar normalt. Fast det värsta som kan hända är att man får göra om det. Men orka. Det hela går ju även på tid. Det är mycket som ska stämma, man ska ha en bra dag med lite flyt o man ska ha lite tur med hästar att sko, helst ska dem stå still o ännu bättre är det om fötterna inte ser ut som Jerusalems förstörelse. Jaja jag gör min examen våren 2010. 

I helgen var även Korken hemma från Borås o kom o hälsa på! Det är vi som brukar fiska upp varann när vi hamnat under isen typ =). Nu ska hon köpa bil, en kombi så hunden får plats. Hon ska köpa en ford eller en toyota. Snälla köp en Toyota då. Men nej gärna en ford focus för dem är så snygga (Vad hände där?!) hahaha.. ok hon har taskig smak men hon är underbar. 

Helgen har helt enkelt varit bra. Mats hade Axel när jag var på ett danspass på Sats i fredags (kan man inte dansa på krogen längre får man dansa på gymmet). Det gick bra, ett stort steg för oss båda men jag är väldigt glad för det. I lördags var det dags för andra passet (jag har lovat mig själv att göra två i veckan) Intervall, jävligt skönt efteråt om inte annat. Så kom Cissi i lördags o Korken på söndagen. Då åt vi hemgjorda Croassainter (stavas det så?) med ost o marmelad o korken hade gjort lussekatter. Hela söndag kväll var jag o Cissi i stallet o skodde Kolan, så nu har han  så fina fötter =). Nästa skoning tar jag med honom till Åby o skor honom där så får Jimmy titta, spännande att höra vad han har att säga =p. 

Kvällens bästa avslutning är en dusch o sen i säng brevid en snusande Axel, det är lycka =). God natt o kram Nina