Vem har sagt att det är synd om betongbarn?
På vår "stora" lekplats i området finns en dusch som barnen springer igenom o svalkar sig i varma sommardagar. Lite av de vattnet rinner av åt ena kanten o vips där hade vi havet med ren sandbotten. Med lite kreativt tänkande kan man få det mesta man önskar sig. Sen är det hemåt för middag. Allt ska av utom blöjan innan vår dörr kan öppnas.. en 15-månaders bebis kan se hur FörJäVLig ut som helst..
Idag red jag fina Kolbakur med. 18 år i år!!! Men som Margret sa när hon vevade ner rutan på bilen "still going strong! Han är hur fin som helst". =) Han är ju vår ögonsten den hästen, han har hängt med genom de verse livsförändringar milt sagt. Alltid stället han upp och positiv som en solstråle. Ibland kan jag inte låta bli att tänka "vad tjänar våra hästar på att alltid vara så förbaskat tillmötesgående och arbetsvilliga?" Jag tror och min erfarenhet säger mig att gott arbete förder arbetsglädje, eller?
Så till sist den fantastiska kylväskan! Den går på ström o serverar ständigt kalla öl (och frukost så klart). Imorn bär det av till High Chaparall där det hela helgen är tävlingar och galej.
Ha en härlig helg o kom ihåg att det är skönt att slippa frysa
Kram
Juni
Äntligen är alla tillbehör till kameran åter på plats! Visserligen nya men väl så fungerande. Så här kommer lite bilder i mina annars så snåla inlägg.
Axel i dagsläget:
Midsommarhelgen sprang, som allt annat, också den förbi. Vi har haft jättemysigt med Lisebergsbesök på midsommarafton. Alva har ridit Kolan jättebra och även en del jobb har hunnits med. Nu återstår bara två veckors arbete innan en efterlängtad semester! JULI! Tack snälla dagis för att ni ser till att stänga på sommaren så att vi föräldrar får en anledning att verkligen bara vara med våra barn!
Axel hjälper mig att baka
Tankar från en lärling..
Både Axel och veckorna springer iväg!! Men jag gillar det, det är skönt att inte känna att man står o trampar vatten.
Axel är inne i en ny fas, där höga höjder är faschinerande! Kittlet i magen är också spännande o mycket sånt får man när man kastar sig handlöst ner från både trappor o stolar. Dagens största stressmoment har vi på morgonen. Vad är väl påklädning, välling, blöjbyten o tandborstning i en kamp mot klockan jämfört med att hinna stoppa i och vrida om nyckeln i låset på ytterdörren innan Axel hunnit kasta sig ut för stentrappan! "Gå själv!" o där var det slutdiskuterat. =)
Jag tror jag har hunnit gå 4 veckor med hovslagare Mats nu. Det går bra, det är kul o det är lärorikt. Mitt yrke är inte bara stimulernade och utvecklande, det är illaluktande och ibland livsfarligt med=) . Lika vanligt som att hovslagare är frånskiljda (typ 95% skulle jag tippa) är det att dem idisslar så tänk efter noga innan ni väljer en sån. För vem vill väl vara gift med en ko? Eller tvinga dem inte att stå med huvudet upp o ner efter att dem använt matintaget. För övrigt är det oftast bra människor. Man kan kalla dem speciella.
Lite kunder här o var börjar droppa in, det är otroligt smickrande och jättekul men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig oredo för det. När andra tror att jag grejar det hade det ju underlättat om även jag kunde göra det.. Men håll ut! Jag behöver lite mer häst i kroppen sen ska jag göra allt jag kan för er! Så länge jag har min andra hälft Herman med går det ju fint, nån att luta sig lite mot innan jag helt vill stå på egna ben.
O appropå ben... Axels typ första riktigt utalade ord (efter mamma förstås) blev STÖVLAR! En dag på Ekorren tog han Astrid i hand, traskade fram till sitt fack o pekade o sa stövlar. Har man lyckats som mamma då? Stövlar är ju oslagbart i regn.. Ja så jag måste ju ha lyckats när han lärt sig ett så väsentligt ord. Skönt =).
Imorgon väntar 10 hästar o på fredag ska jag göra lite nytta på egen hand. Jag ska verka Lollos Oskadis o Cissis Docka.
Kram på er!
