30 december 2009 kl 09.05





Det är livets villkor.
Människor kommer o går.
 Älskade mormor du finns nu ej kvar men minnena du gett mig finns i tryggt förvar.
Jag älskar dig nu och för alltid!














"Är lill-Axel här idag" frågar barnen på stora avdelningen

Det var en hård dag idag och en natt utan tillräckligt med sömn. Något har oaoat mig hela natten o idag med, ligger o gror. .vi får se vad det blir av det.

På jobbet gick det bra, jag gjorde en godkänd "uppskoning" för mister master Mats P. Sedan åt vi god lunch på Delideli i Alingsås, rekommenderas!

Halv fyra fick jag sms av mamma "du har väl inte glömt utvecklingssamtal på dagis kl 16?". Jo det var just vad jag hade! Shit, trampa på gasen, glöm duschen, ur arbetskläderna i något annat.. spring! 16.00 klev jag innanför dörren o fröken Lina kom o mötte. Jag är en stolt mamma. Axel verkar vara tryggheten själv. Han tycker om dagis, är omtyckt av alla på dagis och leker o busar. Man kan inte annat än le när man hör såna ord. Lina sa också att dem är förundrade över hur han 1 år och nio månader kan sitta alldeles stilla o bara pyssla med något i en halvtimme, helt oberörd av omvärldens tempo. Tålamod är en god egenskap. Kanske är tålamodet moderns bästa vän? =)

Nu står hjortronglöggen (dock ospetsad) på värmning och Ica-kassen med knäckingredienser på diskbänken. Dags att koka knäck o dricka glögg helt enkelt.

Här ser återigen ut som FN.. Minst tre leksaksbackar ligger utspridda över golven. Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. 

Kram  

RSS 2.0