Ett kärt gammalt återseende!
Folk trodde inte jag var riktigt frisk, men det är det ju ingen som påstått heller.
Tänk, hösten -95 köpte mamma Stjarni av Haraldur. Hon red in honom o vi älskade honom, han töltade som en klocka och har alltid varit oändligt snäll. När vi som små knattar ramlade av honom stannade han bara tålmodigt och väntade. Trots hans goda hjärta var han lite för pigg för oss, vi skulle ju trots allt ha en häst som hela familjen kunde rida på. Min bror Björn var då ihop med Helena som blev hans nästa ägare. När hon skulle sälja honom hade vi ingen möjlighet att köpa tillbaka honom så han såldes till Sussanne och hennes ridskola. Därefter hörde vi inte så mycket mer ifrån Stjarni..
Men så en mulen oktobermorgon stod han bara där!! Så fin, lagom rund och verkade helt tillfreds med livet. Hans nya ägare verkade lugn o bra. Det första jag gjorde sen var att skicka iväg ett sms till mamma.. hon "blev alldeles varm i hjärtat"...
Stjarni, fina Stjarni. Som från början dessutom hetter Börkur vilket mamma snabbt och lätt ändrade på till något hon tyckte var lite mer stilfullt ; ).
Stjarni frá Stora-Langadal
Snart snart!
O eftersom Axel var där passade jag på att åka till Herman o göra lite nytta. Jag har ridit hans fina Pepsy, vi har tittat på kosseträning (cutting). Jag har kört grävmaskin för första gången i mitt liv och kommit fram till att det nog är ett ganska bekvämt sätt att tjäna pengar på. Långtråkigt säkert.
Igår kom Janne o Malin o Jonny o några kompisar till honom o käkade o drack grogg. Herregud, jag tål inte sånt längre. Stackars Herman jag låg o skrattade halva natten o inte vet jag ens åt vad. Sen fick han springa o hämta vatten för jag blev törstig, sen fick jag ont i kroppen o då fick stackarn hämta en voltaren o sen en till.. ja jag säger o det. Men kul var det =).
Idag sprang Herman omkring med motorsågen, Jonny klyvde (?) klöv(?) stubbarna o jag kapade ved. Sen gick bussen hem till Göteborg.
Axel-bebis kom hem nu!
Puss
Citat Herman
Alla gör vi misstag - sa igelkotten som satte på rotborsten
Fredag, lördag, söndag
Klockan är nio och Axel lever rövare i sin spjälsäng, ställer sig upp, kastar sig o skriker "ah" o "hej". Alla leksaker i hyllan brevid är nedrivna för länge sen. Jag säger bara förlåt oss snälla grannar nedanför!!! Efter en brötig natt med feber ville den lille upp redan kl 03.45 så då gjorde vi välling o tog fram det nyinköpta duplot! Jag är glad att jag inte är granne till mig själv. Men vad gör man? Heltäckningsmattor är iaf helt uteslutet!
Jag är så glad för mina underbara vänner. Den bästa lyxen måste vara vardgaslyxen. I fredags hämtade vi Axel, Isac o Svea på sina dagis och fick sedan en jättegod middag hos Ida o Svea. Kidsen lekte o vi umgicks.
Har en ny kvällssysselsättning; antingen gör jag fototalbum eller så syr jag om tröjor till Axel. Från body till tröja o vips kan man använda dem minst sex månader till. Snål? Nej kalla mig hellre ekonomisk =). Studentens fanatasi föds i plånbokens tomrum?!
Imorn blir det ytterligare ett besök på hisingen hos Theo som ska ha sitt 8-årskalas. Herregud åtta år. Vad gillar en åttaåring?
Nej nu får jag snart gå in o ge ungen en sup.. Eller inte. John Blund ja tack!
Jaaa...
Men nu, varje morgon när jag börjar tidigare än dagis öppnat lägger jag Axel hos henne kvällen innan o går hem o lägger mig själv. Nästa morgon lämnar hon på dagis och till o med eventuellt även hämtar. Eller rättare sagt hon hämtar när jag inte hinner hem i tid. Det kan jag säga er att det är bra mycket värre att vara sen till dagis än till skolan! Oh yes!
Så mitt bästa råd är att omge sig av riktigt bra människor! Var rädd om era mammor! Och var rädd om goda praktikvärdar. Tack snälla Mats Persson. Han hjälper mig att pussla så att vardagen ska gå ihop. Han kör tillbaka mig till min bil om vi inte hunnit färdigt en dag och åker sedan tillbaka själv o gör färdigt.. Samtidigt som han gör mig "flygfärdig". Hur ska jag kunna tacka honom? Gud vad sentimentalt detta blev, jag blev.. Men jag fattar bara vilket jävla privilegium jag fått i livet (kan man säga så?). Men kanske räcker det för Mr Mats att jag är med gör mitt bästa, underlättar hans annars tunga jobb och är (trevligt!=P ) sällskap?
Sen har jag ju också världens bästa pojk med!
I helgen fyller brorsans "lilla" stora unge år. 8 ÅR, STORA THEO! Så det blir kalas.
Och så ska jag köpa Duplo till Axel, det är den nya grejen! Han bara älskar det!
//N
Sköna sköna Raudhetta
Ja det rullar på kan man säga.. i ett rasande tempo. Veckorna går i ett. Inte mer stress än nödvändigt men dock tempo. Så är det väl för alla, varför tro att man är unik i vardagen med allt vad det innebär.
Inte bara vardagen går i ett rasande tempo, helt plötsligt insåg jag att så gör ju även livet! Det var innte särskilt många år sedan livet var "bekymmersfritt", eller iallafall sett med lite perspektiv på det hela. Jag har inget problematiskt liv nu heller men vägkorsningarna är plötsligt mer avgörande och behöver mer betänketid.
Sen hösten 1995 har jag sprungit i det älskade stallet i Kättered. Kalla vintrar, underbara sommardagar, sena kvällar, tidiga morgonar, ja jämt. Mer intensivt för ett par år sedan givetvis. Sen kommer nya förändringar i livet och var sak tar sin tid. Har alltid tänkt att "hästarna finns ju kvar", det har även innefattat Raudhetta, tisdagsfodringar, grötfrukosten på jul, de sjukt leriga hagarna och dem underbara människorna där! Men så kom beskedet, på mammas födelsedag. Det var stallmöte i stallet men vi prioriterade pannkakstårta hos mormor med familjen o morbror från Stockholm. Vet vad som brukar vara återkommande frågor på dem där mötena. Men inte denna gången. Raudhetta, Margret o Lollo ska flytta! De har köpt Nils fina, fina gård. Vem har inte drömt om den? Kättered ska säljas. Hyresgästerna är uppsagda och verksamhetan ska dra ner för att satsa mer på träningshästar. Som mamma sa "det är sorgligt, en epok är liksom avslutad". Det kom faktiskt lite grann som en blixt, inte längesen var det caféet fick en jätteuppryckning och ridhusets grund är lagd men kommer inte fullföljas.
När allt fick sjunka lite grann kan jag inte säga annat än Grattis till er fantastiska gård och er nya start! Jag förstår dem verkligen. Vem hade inte tagit chansen att få göra det som man brinner för o som utvecklar en mest! Jag vet för en gångs skull vad jag pratar om =P, jag gör ju samma sak nu!
Så iallafall vad händer nu? Vad gör jag nu? Nätterna har inte varit sömnlösa för det finns flera lösningar men kanske närmar det sig Herman mer och mer. "Det kanske var meningen" har jag fått höra, tja kanske.. Jag är glad men ändå sorgsen.
ÄLskade Raudhetta!
Höst
Hösten är verkligen här nu! Jag har ogillat den tidigare, verkligen. Men insett att det är ju fantastiskt! De soliga dagarna behöver ju inte en närmare förklaring men även de regninga, tråkiga, kalla och gråa dagarna kommer till sin rätt på nåt vis..
Ni behöver inte hålla med mig .. =)
Jag tycker det är rofyllt, man kan liksom tagga ner lite nu. Sommaren har gått med allt man ska hinna göra då. Och det man inte hann göra då är förmodling försent eller dirket olämpligt att göra nu, det är bara att släppa. Känna att naturen hjälper oss med våra prioriteringar. Familjen är hemma mer och det blir mer tid tillsammans. Ljusen tänds varje kväll, den varma tekoppen är helt klart höstens bästa assocear!
Dessutom blir det ju ännu mer fantastiskt när man fått stå o svära en hel dag i kalla stall med leriga hovar och fingrarna ser ut som russin efter all fukt. Men den tiden är rolig! 
Axel och farbror Blesi
