16.00 var det!
"Nina den dagen du drömmer mardrömmar om hästarna du ska sko och får ångest för allt du inte hinner med, då är du en riktigt hovslagare!"..
Sagt och gjort. Fnysa går ju bra men rätt som det är står man där och prövar sina egna vingar. Det går, det kanske till och med går rätt bra men läskigt med. Fast jag ska inte klaga, jag har fantastiskt fina kunder (ja mattarna och hussarna med så klart). Jag har till och med fått börja säga nej till en del jobb. Telefonen ringer för jämnan. Det är inte att underskatta att behöva hämta på dagis prick kl 16 varje dag (då fröken Fröken är väldigt oflexibel och gärna vill poängtera de små eventuella felsteg somm kan göras ibland). Hon har väl helt enkelt inte fått till det på länge! Tillbaka till dagishämtande, det är inte svårt att förstå att människor inom denna yrkeskår går in i väggen. Nejet sitter långt inne. Man vill hjälpa alla samtidgt kan man ju göra det till ett otroligt roligt jobb + att man tjänar pengar. Men jag har dagis att tacka och den oflexibla fröken för att min kropp kanske orkar längre än vad den skulle gjort annars.
För det är inte de tunga hästarna som sliter, nej för guds skull därimot de som inte står still och allre helst dem som rycker och drar..
Det får bli lite mer en annan dag för nu börjar klockan dra sig mot fyra och då är det dags för.. ja ni vet ju själva!
Måste bara berätta att Axel har börjat att be om både vatten och en macka när han ligger i sängen (vi kan ha läst God natt Alfons Åberg lite för mycket!). Samma visa var det igår men då hade han precis ätit en stor tallrik gröt till kvällmat så jag sa nej som den stränga mamma jag är (!). Då hör jag honom lite senare när jag står och diskar:
"Mackan var är du?" ropar han från sin säng.. Haha. Axelhjärtat i ett nötskal.
Kram på er!
Sagt och gjort. Fnysa går ju bra men rätt som det är står man där och prövar sina egna vingar. Det går, det kanske till och med går rätt bra men läskigt med. Fast jag ska inte klaga, jag har fantastiskt fina kunder (ja mattarna och hussarna med så klart). Jag har till och med fått börja säga nej till en del jobb. Telefonen ringer för jämnan. Det är inte att underskatta att behöva hämta på dagis prick kl 16 varje dag (då fröken Fröken är väldigt oflexibel och gärna vill poängtera de små eventuella felsteg somm kan göras ibland). Hon har väl helt enkelt inte fått till det på länge! Tillbaka till dagishämtande, det är inte svårt att förstå att människor inom denna yrkeskår går in i väggen. Nejet sitter långt inne. Man vill hjälpa alla samtidgt kan man ju göra det till ett otroligt roligt jobb + att man tjänar pengar. Men jag har dagis att tacka och den oflexibla fröken för att min kropp kanske orkar längre än vad den skulle gjort annars.
För det är inte de tunga hästarna som sliter, nej för guds skull därimot de som inte står still och allre helst dem som rycker och drar..
Det får bli lite mer en annan dag för nu börjar klockan dra sig mot fyra och då är det dags för.. ja ni vet ju själva!
Måste bara berätta att Axel har börjat att be om både vatten och en macka när han ligger i sängen (vi kan ha läst God natt Alfons Åberg lite för mycket!). Samma visa var det igår men då hade han precis ätit en stor tallrik gröt till kvällmat så jag sa nej som den stränga mamma jag är (!). Då hör jag honom lite senare när jag står och diskar:
"Mackan var är du?" ropar han från sin säng.. Haha. Axelhjärtat i ett nötskal.
Kram på er!
Fredag
Axel vilar lite, ska strax iväg på släktkalas. Kusinens lilla Elsa ska firas, istället för dop. Vi ska vara ute antar jag... och det stormar och regn väntas. Ärligt talat så är det ju inte konstigt att svenskar är lite smågnälliga, vädret är ju aldrig bra! Det känns fortfarande som vinter tycker jag. Men därimot har vi ju mat på bordet..
Igår åkte jag o Axel ut till sävebanan en sväng efter dagis, hade just då missat de vuxnas fyrgångsuttagning men fick se lite ungdomar med varierande kvalitet. Det regnade och blåste och det verkade som ingen hade så kul som Axel som hoppade runt i vattenpölar och samlade stenar, det finns det ju gott om där ute =). En dag förr eller senare är även jag tillbaka på banorna med min nya ögonsten.. men var sak tar sin tid =).
Sen åkte vi hem o hade myskväll. Sjukt skoj med fotbolls-VM!! Vi satt och mumsade mango, jordgubbar, nektarin och popcorn i soffan och jag tog en kall öl till. Vi har dte så bra jag och min minisambo.
Imorn är det äntligen dags för årets första Eyjlofur-kurs!!!! Årets höjdpunkt lite grann. Jag har fått låna Carros fina Fina, och kommer lika väl förberedda som alltid. Henne har jag iaf ridit en gång innan =). Jag tror stenhårt på den menatla förberedelsen, den fysiska är mycket svårare att få ihop tidsmässigt. Det går liksom inte i sängen när man ändå nattar barnet typ.
Igår åkte jag o Axel ut till sävebanan en sväng efter dagis, hade just då missat de vuxnas fyrgångsuttagning men fick se lite ungdomar med varierande kvalitet. Det regnade och blåste och det verkade som ingen hade så kul som Axel som hoppade runt i vattenpölar och samlade stenar, det finns det ju gott om där ute =). En dag förr eller senare är även jag tillbaka på banorna med min nya ögonsten.. men var sak tar sin tid =).
Sen åkte vi hem o hade myskväll. Sjukt skoj med fotbolls-VM!! Vi satt och mumsade mango, jordgubbar, nektarin och popcorn i soffan och jag tog en kall öl till. Vi har dte så bra jag och min minisambo.
Imorn är det äntligen dags för årets första Eyjlofur-kurs!!!! Årets höjdpunkt lite grann. Jag har fått låna Carros fina Fina, och kommer lika väl förberedda som alltid. Henne har jag iaf ridit en gång innan =). Jag tror stenhårt på den menatla förberedelsen, den fysiska är mycket svårare att få ihop tidsmässigt. Det går liksom inte i sängen när man ändå nattar barnet typ.
smide
MAN SKA UPPFYLLA DRÖMMAR!
Det är inte svårare än så!!! Gör det, det går. Jag har just gjort det! Det jag trodde aldrig skulle bli verklighet har visst blivit det..
Denna veckan har vi haft vår examensvecka på hovslagarskolan i Skara. Alla var laddade och det var med skräckblandad förtjusning vi träffades i Skara. Alla tvivel var bara att sopa under mattan, gärna tänka men aldrig på det! Först ut var det teoriprov om allt från utfodring till prestationsskoning. Det tog inte många minuter innan folk började fråga efter ett par papper till att skriva på för de fick inte plats på själva provet. Jag och Herman tittade undrande på varandra, vi var redan på andra bilagan och allt vi skrivit hade rymts utan att var oläsbart. 2.5 timmar hade vi på oss. Men Nina var visst klar efter 25 min.. hmm. Visserligen svarat på allt och känslan var god men den vågade jag inte lita på. Jag tänkte att ambitiös som jag är ska jag sätta mig ner och gå igenom alla frågor igen. Två gjorde jag innan jag insåg att jag läser ju inte, det var lika bra att lämna in, hämta kaffe o gotta sig i solen. Resultat: VÄL GODKÄND, första pustet!
Nästa dag inleddes med smidesprov;
Då får man en döhov som man verkar, mäter och sedan smider en påspikbar falssko till. Verka kan jag, men jag kommer inte längre än till mätningen innan det blir svårt. Matte har aldrig intresserat mig och tyvär aldrig infunnit sig i min lilla skalle. Man ska nämligen ta ett mått runt hoven, minus x mm för falsen, + x mm för utlägget, ev + eller minus om man slår ihop tån för en snyggare och bättre sko, ja rena grekiskan. 1 timme och 45 min hade vi på oss. Gott om tid i normala fall. Jag var sådär nöjd när vi var klara. Kappan förstödre skons helhetsintryck, som vanligt. Men Resultat: 7 av 10, andra pustet!
Efter lunchen var det dags för mitt största orosmoment; Travhästskoningen - på tränarens begäran.
Inga av min praktikvärdar har en endaste travhäst som också går på travet i sin kundkrets. Så i mitt liv kan jag har skott mellan 5 och 7 st och av de 150 olika beslagen som finns kan jag ha sett 10.. "Kära gud, ge mig inga päronskor, PG-beslag, stråltryckarbeslag osv osv". Jag fick sko Ior, snälla söta Ior. Nervositeten var ett faktum. Jag hann rikta tre par framskor innan jag fick rätt storlek, och skodde sedan som en idiot för att hinna med tiden, i normala fall riktar man inte 8 st skor till en häst! Men inget var normalt denna dag. Som grädde på moset hade Ior inte blivit skodd på 12 veckor... inget drömläge, verka tills du spyr! Några onödiga poängavdrag för att jag var slarvig och inte drog tillbaka tån på bakfötterna innan examinatörerna kom och tittade.
Resultat: 7 av 10, tredje pustet!
Hem och sova som en liten gris innan ridhästprovet väntade nästa dag!
Jag tror att de flesta av oss kände att det var detta provet som var det viktigaste för oss, det var dessa hästar de flesta av oss skodde. Jag var ganska lugn innan provet, det var skönt att ha fått jobba på några andra prov innan. Så drog vi igång. Min häst var ett halvblod som tävlade dressyr. Han tröttnade redan när jag ryckt framskorna. Då började han skrapa med framhovarna i marken.. not good. Nu lades allt fokus på att så fort som möjligt få på kraken ett par framskor innan hela fötterna var borta och hela solen kunde lysa mellan sko och hovkant. Hela min arbetsplan var förkastlig, när jag spikat på framskorna hade gått ca en timme. Nu kunde jag arbeta i lite lugn och ro tänkte jag. Efter en stund tittade jag på klockan och såg att vi bara hade 20 min kvar, och på det skulle jag verka bak, rikta och kapa de för lång skorna, slipa, nita och putsa!!! Fan fan fan.. Jag spran i mellan städet, hästen, kapen och vinkelslipen. Hästen hade varit småjobbig bak hela tiden ryckig och stel, så till slut skickade han iväg mig och jag hamnade i väggen. Klasskompisen Pär som gjorde sitt prov samtidigt släppte allt han höll i och rusade och lyfte upp mig. Här infann sig min minneslucka.. De berättade att de hörde att det small till och såg att jag sedan inte reste mig.. Jag minns att Pär lyfte upp mig och sa "Nina gå och sätt dig en stund". Då blev jag arg som ett bi, sätta sig! Ja fan SKA sko!!! Hej psykbryt, nu blev det för mycket.. uppgiven, arg och fruktansvärt besviken på mig själv. Tårarna rann för jag trodde att tiden rann ifrån mig och jag därmed blev underkänd.
Då tittar en av examinatörerna in och klargör att vi visst hade en timme kvar!! Det var som att bli religiös, jag såg ljuset i tunneln och tror aldrig jag varit så fokuserad som då. När det var tio minuter kvar var jag klar och kunde gå och småputsa i lugn och ro. Jag var nöjd.
Resultat: 7 av tio och kommentar mycket prydligt =).
Lite onödiga pöängavdrag även här men min orutin i provsamanhang gjorde att det spökade lite grann.
JAG KAN NU STOLT KALLA MIG HOVSLAGARE! Nu återstår att se om jag ska gå ett tredje år till hösten med mer fördjupning och gesällbrev som avslutning.
Kram på er!
Denna veckan har vi haft vår examensvecka på hovslagarskolan i Skara. Alla var laddade och det var med skräckblandad förtjusning vi träffades i Skara. Alla tvivel var bara att sopa under mattan, gärna tänka men aldrig på det! Först ut var det teoriprov om allt från utfodring till prestationsskoning. Det tog inte många minuter innan folk började fråga efter ett par papper till att skriva på för de fick inte plats på själva provet. Jag och Herman tittade undrande på varandra, vi var redan på andra bilagan och allt vi skrivit hade rymts utan att var oläsbart. 2.5 timmar hade vi på oss. Men Nina var visst klar efter 25 min.. hmm. Visserligen svarat på allt och känslan var god men den vågade jag inte lita på. Jag tänkte att ambitiös som jag är ska jag sätta mig ner och gå igenom alla frågor igen. Två gjorde jag innan jag insåg att jag läser ju inte, det var lika bra att lämna in, hämta kaffe o gotta sig i solen. Resultat: VÄL GODKÄND, första pustet!
Nästa dag inleddes med smidesprov;
Då får man en döhov som man verkar, mäter och sedan smider en påspikbar falssko till. Verka kan jag, men jag kommer inte längre än till mätningen innan det blir svårt. Matte har aldrig intresserat mig och tyvär aldrig infunnit sig i min lilla skalle. Man ska nämligen ta ett mått runt hoven, minus x mm för falsen, + x mm för utlägget, ev + eller minus om man slår ihop tån för en snyggare och bättre sko, ja rena grekiskan. 1 timme och 45 min hade vi på oss. Gott om tid i normala fall. Jag var sådär nöjd när vi var klara. Kappan förstödre skons helhetsintryck, som vanligt. Men Resultat: 7 av 10, andra pustet!
Efter lunchen var det dags för mitt största orosmoment; Travhästskoningen - på tränarens begäran.
Inga av min praktikvärdar har en endaste travhäst som också går på travet i sin kundkrets. Så i mitt liv kan jag har skott mellan 5 och 7 st och av de 150 olika beslagen som finns kan jag ha sett 10.. "Kära gud, ge mig inga päronskor, PG-beslag, stråltryckarbeslag osv osv". Jag fick sko Ior, snälla söta Ior. Nervositeten var ett faktum. Jag hann rikta tre par framskor innan jag fick rätt storlek, och skodde sedan som en idiot för att hinna med tiden, i normala fall riktar man inte 8 st skor till en häst! Men inget var normalt denna dag. Som grädde på moset hade Ior inte blivit skodd på 12 veckor... inget drömläge, verka tills du spyr! Några onödiga poängavdrag för att jag var slarvig och inte drog tillbaka tån på bakfötterna innan examinatörerna kom och tittade.
Resultat: 7 av 10, tredje pustet!
Hem och sova som en liten gris innan ridhästprovet väntade nästa dag!
Jag tror att de flesta av oss kände att det var detta provet som var det viktigaste för oss, det var dessa hästar de flesta av oss skodde. Jag var ganska lugn innan provet, det var skönt att ha fått jobba på några andra prov innan. Så drog vi igång. Min häst var ett halvblod som tävlade dressyr. Han tröttnade redan när jag ryckt framskorna. Då började han skrapa med framhovarna i marken.. not good. Nu lades allt fokus på att så fort som möjligt få på kraken ett par framskor innan hela fötterna var borta och hela solen kunde lysa mellan sko och hovkant. Hela min arbetsplan var förkastlig, när jag spikat på framskorna hade gått ca en timme. Nu kunde jag arbeta i lite lugn och ro tänkte jag. Efter en stund tittade jag på klockan och såg att vi bara hade 20 min kvar, och på det skulle jag verka bak, rikta och kapa de för lång skorna, slipa, nita och putsa!!! Fan fan fan.. Jag spran i mellan städet, hästen, kapen och vinkelslipen. Hästen hade varit småjobbig bak hela tiden ryckig och stel, så till slut skickade han iväg mig och jag hamnade i väggen. Klasskompisen Pär som gjorde sitt prov samtidigt släppte allt han höll i och rusade och lyfte upp mig. Här infann sig min minneslucka.. De berättade att de hörde att det small till och såg att jag sedan inte reste mig.. Jag minns att Pär lyfte upp mig och sa "Nina gå och sätt dig en stund". Då blev jag arg som ett bi, sätta sig! Ja fan SKA sko!!! Hej psykbryt, nu blev det för mycket.. uppgiven, arg och fruktansvärt besviken på mig själv. Tårarna rann för jag trodde att tiden rann ifrån mig och jag därmed blev underkänd.
Då tittar en av examinatörerna in och klargör att vi visst hade en timme kvar!! Det var som att bli religiös, jag såg ljuset i tunneln och tror aldrig jag varit så fokuserad som då. När det var tio minuter kvar var jag klar och kunde gå och småputsa i lugn och ro. Jag var nöjd.
Resultat: 7 av tio och kommentar mycket prydligt =).
Lite onödiga pöängavdrag även här men min orutin i provsamanhang gjorde att det spökade lite grann.
JAG KAN NU STOLT KALLA MIG HOVSLAGARE! Nu återstår att se om jag ska gå ett tredje år till hösten med mer fördjupning och gesällbrev som avslutning.
Kram på er!
