ninasalldelesegna

Det är inte svårare än så!!! Gör det, det går. Jag har just gjort det! Det jag trodde aldrig skulle bli verklighet har visst blivit det..

Denna veckan har vi haft vår examensvecka på hovslagarskolan i Skara. Alla var laddade och det var med skräckblandad förtjusning vi träffades i Skara. Alla tvivel var bara att sopa under mattan, gärna tänka men aldrig på det! Först ut var det teoriprov om allt från utfodring till prestationsskoning. Det tog inte många minuter innan folk började fråga efter ett par papper till att skriva på för de fick inte plats på själva provet. Jag och Herman tittade undrande på varandra, vi var redan på andra bilagan och allt vi skrivit hade rymts utan att var oläsbart. 2.5 timmar hade vi på oss. Men Nina var visst klar efter 25 min.. hmm. Visserligen svarat på allt och känslan var god men den vågade jag inte lita på. Jag tänkte att ambitiös som jag är ska jag sätta mig ner och gå igenom alla frågor igen. Två gjorde jag innan jag insåg att jag läser ju inte, det var lika bra att lämna in, hämta kaffe o gotta sig i solen. Resultat: VÄL GODKÄND, första pustet!

Nästa dag inleddes med smidesprov;
Då får man en döhov som man verkar, mäter och sedan smider en påspikbar falssko till. Verka kan jag, men jag kommer inte längre än till mätningen innan det blir svårt. Matte har aldrig intresserat mig och tyvär aldrig infunnit sig i min lilla skalle. Man ska nämligen ta ett mått runt hoven, minus x mm för falsen, + x mm för utlägget, ev + eller minus om man slår ihop tån för en snyggare och bättre sko, ja rena grekiskan. 1 timme och 45 min hade vi på oss. Gott om tid i normala fall. Jag var sådär nöjd när vi var klara. Kappan förstödre skons helhetsintryck, som vanligt. Men Resultat: 7 av 10, andra pustet!

Efter lunchen var det dags för mitt största orosmoment; Travhästskoningen - på tränarens begäran.
Inga av min praktikvärdar har en endaste travhäst som också går på travet i sin kundkrets. Så i mitt liv kan jag har skott mellan 5 och 7 st och av de 150 olika beslagen som finns kan jag ha sett 10.. "Kära gud, ge  mig inga päronskor, PG-beslag, stråltryckarbeslag osv osv". Jag fick sko Ior, snälla söta Ior. Nervositeten var ett faktum. Jag hann rikta tre par framskor innan jag fick rätt storlek, och skodde sedan som en idiot för att hinna med tiden, i normala fall riktar man inte 8 st skor till en häst! Men inget var normalt denna dag. Som grädde på moset hade Ior inte blivit skodd på 12 veckor... inget drömläge, verka tills du spyr! Några onödiga poängavdrag för att jag var slarvig och inte drog tillbaka tån på bakfötterna innan examinatörerna kom och tittade. 
Resultat: 7 av 10, tredje pustet!

Hem och sova som en liten gris innan ridhästprovet väntade nästa dag!
Jag tror att de flesta av oss kände att det var detta provet som var det viktigaste för oss, det var dessa hästar de flesta av oss skodde. Jag var ganska lugn innan provet, det var skönt att ha fått jobba på några andra prov innan. Så drog vi igång. Min häst var ett halvblod som tävlade dressyr. Han tröttnade redan när jag ryckt framskorna. Då började han skrapa med framhovarna i marken.. not good. Nu lades allt fokus på att så fort som möjligt få på kraken ett par framskor innan hela fötterna var borta och hela solen kunde lysa mellan sko och hovkant. Hela min arbetsplan var förkastlig, när jag spikat på framskorna hade gått ca en timme. Nu kunde jag arbeta i lite lugn och ro tänkte jag. Efter en stund tittade jag på klockan och såg att vi bara hade 20 min kvar, och på det skulle jag verka bak, rikta och kapa de för lång skorna, slipa, nita och putsa!!! Fan fan fan.. Jag spran i mellan städet, hästen, kapen och vinkelslipen. Hästen hade varit småjobbig bak hela tiden ryckig och stel, så till slut skickade han iväg mig och jag hamnade i väggen. Klasskompisen Pär som gjorde sitt prov samtidigt släppte allt han höll i och rusade och lyfte upp mig. Här infann sig min minneslucka.. De berättade att de hörde att det small till och såg att jag sedan inte reste mig.. Jag minns att Pär lyfte upp mig och sa "Nina gå och sätt dig en stund". Då blev jag arg som ett bi, sätta sig! Ja fan SKA sko!!! Hej psykbryt,  nu blev det för mycket.. uppgiven, arg och fruktansvärt besviken på mig själv. Tårarna rann för jag trodde att tiden rann ifrån mig och jag därmed blev underkänd.  

Då tittar en av examinatörerna in och klargör  att vi visst hade en timme kvar!!  Det var som att bli religiös, jag såg ljuset i tunneln och tror aldrig jag varit så fokuserad som då. När det var tio minuter kvar var jag klar och kunde gå och småputsa i lugn och ro. Jag var nöjd.  
Resultat: 7 av tio och kommentar mycket prydligt =).

Lite onödiga pöängavdrag även här men min orutin i provsamanhang gjorde att det spökade lite grann.

JAG KAN NU STOLT KALLA MIG HOVSLAGARE! Nu återstår att se om jag ska gå ett tredje år till hösten med mer fördjupning och gesällbrev som avslutning.

Kram på er!