16.00 var det!
"Nina den dagen du drömmer mardrömmar om hästarna du ska sko och får ångest för allt du inte hinner med, då är du en riktigt hovslagare!"..
Sagt och gjort. Fnysa går ju bra men rätt som det är står man där och prövar sina egna vingar. Det går, det kanske till och med går rätt bra men läskigt med. Fast jag ska inte klaga, jag har fantastiskt fina kunder (ja mattarna och hussarna med så klart). Jag har till och med fått börja säga nej till en del jobb. Telefonen ringer för jämnan. Det är inte att underskatta att behöva hämta på dagis prick kl 16 varje dag (då fröken Fröken är väldigt oflexibel och gärna vill poängtera de små eventuella felsteg somm kan göras ibland). Hon har väl helt enkelt inte fått till det på länge! Tillbaka till dagishämtande, det är inte svårt att förstå att människor inom denna yrkeskår går in i väggen. Nejet sitter långt inne. Man vill hjälpa alla samtidgt kan man ju göra det till ett otroligt roligt jobb + att man tjänar pengar. Men jag har dagis att tacka och den oflexibla fröken för att min kropp kanske orkar längre än vad den skulle gjort annars.
För det är inte de tunga hästarna som sliter, nej för guds skull därimot de som inte står still och allre helst dem som rycker och drar..
Det får bli lite mer en annan dag för nu börjar klockan dra sig mot fyra och då är det dags för.. ja ni vet ju själva!
Måste bara berätta att Axel har börjat att be om både vatten och en macka när han ligger i sängen (vi kan ha läst God natt Alfons Åberg lite för mycket!). Samma visa var det igår men då hade han precis ätit en stor tallrik gröt till kvällmat så jag sa nej som den stränga mamma jag är (!). Då hör jag honom lite senare när jag står och diskar:
"Mackan var är du?" ropar han från sin säng.. Haha. Axelhjärtat i ett nötskal.
Kram på er!
Sagt och gjort. Fnysa går ju bra men rätt som det är står man där och prövar sina egna vingar. Det går, det kanske till och med går rätt bra men läskigt med. Fast jag ska inte klaga, jag har fantastiskt fina kunder (ja mattarna och hussarna med så klart). Jag har till och med fått börja säga nej till en del jobb. Telefonen ringer för jämnan. Det är inte att underskatta att behöva hämta på dagis prick kl 16 varje dag (då fröken Fröken är väldigt oflexibel och gärna vill poängtera de små eventuella felsteg somm kan göras ibland). Hon har väl helt enkelt inte fått till det på länge! Tillbaka till dagishämtande, det är inte svårt att förstå att människor inom denna yrkeskår går in i väggen. Nejet sitter långt inne. Man vill hjälpa alla samtidgt kan man ju göra det till ett otroligt roligt jobb + att man tjänar pengar. Men jag har dagis att tacka och den oflexibla fröken för att min kropp kanske orkar längre än vad den skulle gjort annars.
För det är inte de tunga hästarna som sliter, nej för guds skull därimot de som inte står still och allre helst dem som rycker och drar..
Det får bli lite mer en annan dag för nu börjar klockan dra sig mot fyra och då är det dags för.. ja ni vet ju själva!
Måste bara berätta att Axel har börjat att be om både vatten och en macka när han ligger i sängen (vi kan ha läst God natt Alfons Åberg lite för mycket!). Samma visa var det igår men då hade han precis ätit en stor tallrik gröt till kvällmat så jag sa nej som den stränga mamma jag är (!). Då hör jag honom lite senare när jag står och diskar:
"Mackan var är du?" ropar han från sin säng.. Haha. Axelhjärtat i ett nötskal.
Kram på er!
Kommentarer
Trackback
