Sköna sköna Raudhetta
Ja det rullar på kan man säga.. i ett rasande tempo. Veckorna går i ett. Inte mer stress än nödvändigt men dock tempo. Så är det väl för alla, varför tro att man är unik i vardagen med allt vad det innebär.
Inte bara vardagen går i ett rasande tempo, helt plötsligt insåg jag att så gör ju även livet! Det var innte särskilt många år sedan livet var "bekymmersfritt", eller iallafall sett med lite perspektiv på det hela. Jag har inget problematiskt liv nu heller men vägkorsningarna är plötsligt mer avgörande och behöver mer betänketid.
Sen hösten 1995 har jag sprungit i det älskade stallet i Kättered. Kalla vintrar, underbara sommardagar, sena kvällar, tidiga morgonar, ja jämt. Mer intensivt för ett par år sedan givetvis. Sen kommer nya förändringar i livet och var sak tar sin tid. Har alltid tänkt att "hästarna finns ju kvar", det har även innefattat Raudhetta, tisdagsfodringar, grötfrukosten på jul, de sjukt leriga hagarna och dem underbara människorna där! Men så kom beskedet, på mammas födelsedag. Det var stallmöte i stallet men vi prioriterade pannkakstårta hos mormor med familjen o morbror från Stockholm. Vet vad som brukar vara återkommande frågor på dem där mötena. Men inte denna gången. Raudhetta, Margret o Lollo ska flytta! De har köpt Nils fina, fina gård. Vem har inte drömt om den? Kättered ska säljas. Hyresgästerna är uppsagda och verksamhetan ska dra ner för att satsa mer på träningshästar. Som mamma sa "det är sorgligt, en epok är liksom avslutad". Det kom faktiskt lite grann som en blixt, inte längesen var det caféet fick en jätteuppryckning och ridhusets grund är lagd men kommer inte fullföljas.
När allt fick sjunka lite grann kan jag inte säga annat än Grattis till er fantastiska gård och er nya start! Jag förstår dem verkligen. Vem hade inte tagit chansen att få göra det som man brinner för o som utvecklar en mest! Jag vet för en gångs skull vad jag pratar om =P, jag gör ju samma sak nu!
Så iallafall vad händer nu? Vad gör jag nu? Nätterna har inte varit sömnlösa för det finns flera lösningar men kanske närmar det sig Herman mer och mer. "Det kanske var meningen" har jag fått höra, tja kanske.. Jag är glad men ändå sorgsen.
ÄLskade Raudhetta!
Jo, visst är det märkligt - fjorton år efter att jag var Margrets första kund på Raudhetta så byter allt riktning - men ändå, på ett bra sätt med fortsatt verksamhet för alla. Och förändringarna kommer ju trots allt inte ur en katastrof!
Sen är jag så glad för att du fixat så gulligt för oss med Pettssontårta hos Margit och kaloriexplosion hos dig! STOR kram!
