Lugnet efter stormen..

                                                                               
Nerpackad bebis.


Så har julen passerat, eller det mesta av den iallafall. Julaftons morgon var det den traditionella grötfrukosten i stallet. Vad Axel fick för men av den lär visa sig senare =). Det händer inte ofta (och inte ostarffat) att man väcker den lille prinsen när han väl sover.. det känns annars som det är en bristvara (så som hos alla småbarnsfamiljer!). De allra flesta var där, hästarna mumsade förnöjsamt på sitt hö och stod där med rimfrost i man och svans. Jag önskar att alla fick uppleva detta, det är alldeles underbart och rofyllt.

Sedan hem, pappa (som vanligt) ut på stan för att för att kränga de sista klapparna, mamma, jag, Anders o Axel åkte hem o försökta slumra timmen på trekvart. Glöm, fetglöm tyckte Axel. När klockan var typ tre o Kalle sa hej i rutan var jag så trött att jag tänkte reklamera hela julfenomenet. Sen kom släkten o humöret blev på topp igen =)
Det var den lugnaste julen på länge, Lasse och familjen (Axels kusiner) var i Stockholm iår hos Negars släkt, fatser Inger och SO var hos kusin Jonas så kvar var vi tio st. Axel blev överöst med julklappar, det är svårt att inte bli bortskämd med så givmilda människor vi omger oss med men vi ska göra allt vi kan =). Tack för allt fint alla!!!!

en liten gran    Björn, mormor o Anna  Morbror Anders  farmor  Axel o morfar

Den 25, hade jag o mamma morgonfodringen. Frosten gnistrade, så skönt att komma ut efter julens frosserier. Jag ÄLSKAR julmat! Axel var hemma med pappa. Sen kom den stora kvällen, älskad och hatad! Jag skulle ut o svänga mina lurviga hellre än bra, dricka vuxendricka o ha det finfint. Uppvärmning hos Lina med Singstar, sedan vidare till Lounge(s) där Carros kille jobbade = ingen kö ,ingen entré, på med slicken och in.. hmm. Jag har sagt det förr och tänker göra slag i saken nu, det är för mycket bakåtslickade sliskiga frisyrer med innehåll där, killarna är lite för fulla, tror lite för mycket om sig själva och är helt enkelt ganska mycket för mycket. Inte mitt ställe och inte min fot mer där, men kul hade vi till trots TILLS  min mobil spårlöst försvann, min nya rosa alldeles för dyra nalle. Där försvann oxå partylusten och taxi raka vägen hem, förbannad!!  Varför kan folk inte skilja på ditt o mitt?!?!? Värdelösa människa.. no more angry.


Idag var Axels farmor Wencke här o fikade med oss, mamma o pappa. En uppvärmning innan morgondagens norska julbord. Det var gott och trevligt. För er som inte vet om det är Axel halvnorsk. Nu väntar vi på gudmor Nicole innan det blir en tripp på den hysteriska stan, en ny nalle ska införskaffas. Fortfarande har jag inget simkort, på väg från operatören sägs det men gott folk köp ett frimärke o nå mig via snigelposten vet ja! =)

Hoppas ni mår bra! Och god fortsättning!



Kramkalas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0