Livet..
Den 12 augusti 2009 begravdes lilla Anna-Stina.. Jag hade ingen möjlighet att närvara men mina tankar har varit hos dem, hos henne o hos mamma o alla mina vänner från stallet som var där. Hur kan livet lämna en 16-åring? Det är så fel, så omöjligt o så orättvist. Trots att jag inte kände henne är hon så nära, alla känner liksom alla i stallet fast man inte umgås. Vi har vårt liv, vårt intresse och våra hästar på samma ställe. Dessa underbara djur. Det är dit vi åker för att få koppla av, för att få jobba med våra hästar eller bara för att få fika med våra vänner.
Jag minns första gången jag träffade Anna-Stina, det måste varit 8 år sedan nånting. Det var sommar, varmt o den där speciella känslan i stallet när det enda svala stället var i stallet, flugor surrade och det var ridläger. Jag jobbade. Tjejer och killar kom en efter en med ridhjälm under armen och matsäcken i väskan, alla glada, sprudlande och förväntansfulla.
Tack Anna-Stina för att du lärt oss att fånga dagen, leva i nuet och uppskatta allt vi faktsikt fått ! !
Gå in o lyssna på River flows in you: http://www.youtube.com/watch?v=rhN7SG-H-3k
Vi ses i Nangijala... / N
Jag minns första gången jag träffade Anna-Stina, det måste varit 8 år sedan nånting. Det var sommar, varmt o den där speciella känslan i stallet när det enda svala stället var i stallet, flugor surrade och det var ridläger. Jag jobbade. Tjejer och killar kom en efter en med ridhjälm under armen och matsäcken i väskan, alla glada, sprudlande och förväntansfulla.
Tack Anna-Stina för att du lärt oss att fånga dagen, leva i nuet och uppskatta allt vi faktsikt fått ! !
Gå in o lyssna på River flows in you: http://www.youtube.com/watch?v=rhN7SG-H-3k
Vi ses i Nangijala... / N
Kommentarer
Trackback
