Fredag igen.
Jag är halvkass och Axel var febrig nu på eftermiddagen.
Jag var tvungen att vara hemma idag men har åtminstone gjort 100 av de 300 instuderingsfrågorna till examen, sjukt bra för samvetet.
Jag hittade gatkritor på ÖB som jag köpte till Axel, så efter dagis var vi ute o satte lite färg på tillvaron innan vi gick in och åt den gamla klassikern kokt torsk med potatis och smörsås. Det var rätt populärt. Det åt vi mycket när vi var små innan man inte skulle äta torsk o innan man numera inte heller ska äta lax, gris, häst och gud vet allt.
Sedan kom mamma. Sen har vi pärlat armband, badat och bakat kladdkaka. Den är precis sådär som den ska vara, så kladdig så man nästan måste äta den med sked.
Mamma frågade också om jag önskade mig nåt särskilt i examenspresent.. Hon sa "Det kan vara något stort, eller något litet, barnvakt, några middagar, nån grej, en häst". EN HÄST!!! Det var precis så hon sa även om hon ganska snabbt tillade att nån häst får du inte. Men hoppas går ju!!
Men min vuxna, mogna och rätt så tråkiga sida säger mig att jag först måste rida in Dokka åt Cissi så vi kan sälja henne.. Dokka är en speciell häst. Ingen man sätter sig på precis. Hon är väldigt söt och så med lite för sto-ig för min smak. Jag älskar vallacker, de gör de man ber dem om, har humor och är stabila. Sist jag arbetade med Dokka ställde jag bara två krav; du ska gå bakom mig och inte dra i grimskaftet. Det gick sådär, först sprang hon förbi mig (fast hon vet, vi har gjort detta förr) då tog jag tag i henne o backade henne tills hon gav sig. Men ganska snart efter det tvärvände hon bara och sprang hem till stallet. Jag kokade. Vi hade några duster innan det började gå rätt bra. 2 ggr satte Herman henne på plats och hon blev till och med lite ödmjuk. När vi kom tillbaka till stallet igen gick Herman iväg med den andra hästen Svea. Då tittade Dokka på mig o jag såg precis vad hon tänkte "nu du!". Så försökte hon dra iväg men jag fick syn på en isfri fläck och ställde mig där och spjärnade imot. Sen backade jag henne igen och då ställde sig fröken på bakbenen och viftade lite lätt med frambenen. Hon gav sig till sist men sen dess har jag inte hunnit med henne. Skolan kommer först nu, en månad till. Troligtvis får vi börja om med samma visa igen jag och Dokka men det ska nog bli häst av henne med sen. Det som inte känns helt 100 är att hon 3 år gammal, jättekaxig och brist på självinsikt kommer in i en stabil och sammansvetsad flock med tre ranghöga ston och nu är den som bestämmer tillsammans med en annan.. ! När vi släppte in henne första gången försökte Kolan nästan ha ihjäl henne. Förmodligen insåg han redan då att hon behövde tas ner på jorden. Kloka häst. Dumma matte, jag stod inte ut när han jagat ut henne ur hagen 3 gånger så han fick stå inne 2 dagar tills allt hade lugnat sig. Jaja detta är en saga som äänu inte har ett slut. Fortsättning lär följa =)
Axel pärlar för första gången.
Finmotoriken är på plats och det var kul!
Sen la vi oss i soffan. Axel med snutte, sälen o grisen. O sa "mamma chips!", typiskt karlar - men det ska vi nog hinna få ur honom innan han flyttar hemifrån =).
Gott! =)
Sen såg vi på så ska det låta. Axel så Magnus Bäcklund och sa "gubben sjunger mamma".
Haha!
Jag var tvungen att vara hemma idag men har åtminstone gjort 100 av de 300 instuderingsfrågorna till examen, sjukt bra för samvetet.
Jag hittade gatkritor på ÖB som jag köpte till Axel, så efter dagis var vi ute o satte lite färg på tillvaron innan vi gick in och åt den gamla klassikern kokt torsk med potatis och smörsås. Det var rätt populärt. Det åt vi mycket när vi var små innan man inte skulle äta torsk o innan man numera inte heller ska äta lax, gris, häst och gud vet allt.
Sedan kom mamma. Sen har vi pärlat armband, badat och bakat kladdkaka. Den är precis sådär som den ska vara, så kladdig så man nästan måste äta den med sked.
Mamma frågade också om jag önskade mig nåt särskilt i examenspresent.. Hon sa "Det kan vara något stort, eller något litet, barnvakt, några middagar, nån grej, en häst". EN HÄST!!! Det var precis så hon sa även om hon ganska snabbt tillade att nån häst får du inte. Men hoppas går ju!!
Men min vuxna, mogna och rätt så tråkiga sida säger mig att jag först måste rida in Dokka åt Cissi så vi kan sälja henne.. Dokka är en speciell häst. Ingen man sätter sig på precis. Hon är väldigt söt och så med lite för sto-ig för min smak. Jag älskar vallacker, de gör de man ber dem om, har humor och är stabila. Sist jag arbetade med Dokka ställde jag bara två krav; du ska gå bakom mig och inte dra i grimskaftet. Det gick sådär, först sprang hon förbi mig (fast hon vet, vi har gjort detta förr) då tog jag tag i henne o backade henne tills hon gav sig. Men ganska snart efter det tvärvände hon bara och sprang hem till stallet. Jag kokade. Vi hade några duster innan det började gå rätt bra. 2 ggr satte Herman henne på plats och hon blev till och med lite ödmjuk. När vi kom tillbaka till stallet igen gick Herman iväg med den andra hästen Svea. Då tittade Dokka på mig o jag såg precis vad hon tänkte "nu du!". Så försökte hon dra iväg men jag fick syn på en isfri fläck och ställde mig där och spjärnade imot. Sen backade jag henne igen och då ställde sig fröken på bakbenen och viftade lite lätt med frambenen. Hon gav sig till sist men sen dess har jag inte hunnit med henne. Skolan kommer först nu, en månad till. Troligtvis får vi börja om med samma visa igen jag och Dokka men det ska nog bli häst av henne med sen. Det som inte känns helt 100 är att hon 3 år gammal, jättekaxig och brist på självinsikt kommer in i en stabil och sammansvetsad flock med tre ranghöga ston och nu är den som bestämmer tillsammans med en annan.. ! När vi släppte in henne första gången försökte Kolan nästan ha ihjäl henne. Förmodligen insåg han redan då att hon behövde tas ner på jorden. Kloka häst. Dumma matte, jag stod inte ut när han jagat ut henne ur hagen 3 gånger så han fick stå inne 2 dagar tills allt hade lugnat sig. Jaja detta är en saga som äänu inte har ett slut. Fortsättning lär följa =)
Axel pärlar för första gången. Finmotoriken är på plats och det var kul! Sen la vi oss i soffan. Axel med snutte, sälen o grisen. O sa "mamma chips!", typiskt karlar - men det ska vi nog hinna få ur honom innan han flyttar hemifrån =). Gott! =)Sen såg vi på så ska det låta. Axel så Magnus Bäcklund och sa "gubben sjunger mamma".
Haha!
Dagsläget och lite till
Så var man äntligen hemma igen! Borta bra men hemma bäst, utan tvekan.
England var fantastiskt! Förutom besöket i Hovstallet fick vi även träffa den "levade legenden" och stora profilen Simon Curtis (författare till Corrective farriery och From foal to racehorse - LÄS!) Simon höll till i Newmarket, vilket var fantastiskt. Tidigt på morgonen ringde kyrkklockorna o då släpptes alla hästarna ut. Där grönskade redan gräset och när morgondimman försvunnit sken solen (iaf när vi var där!). Ett litet mini-Island, det var hästarnas plats. Vi fick titta runt på alla otroligt fina hästar värda belopp jag inte ens kan skriva. Deras lilla "ridhus" som enbart användes för handbetäckningar hade jag utan att tvekan varit supernöjd med som ridhus.. Different worlds =). Den dyraste hingsten där kostade drygt 1000 000 svenska kronor att betäcka med!!!
Hästkliniken där hade oändliga resurser, skiktröntgen, rundvolter under tak med flera olika underlag, rakbanor för hältutredningar, tvbevakade fölningsrum med värmelampor och syrgasinsprutning vid behov, ja you name it. På hovbekymmer hade de upptäckt stor framgång genom att använda ultraljud, särskilt för ligamentskador man inte ens trodde fanns.
Vi fick en inblick i hur Simon arbetade med föl och unghästar, träffa hovslagaren han kallade för sin "högra hand", hans lärlingar samt hälsa på i hans smedja inne i byn.
På lördagen hälsade vi på på Engelska hovslagarskolan! Den beryktas vara väldigt bra och har hög status. Det kan jag förstå! Det är 4.5 år lång. För att få komma in ska du först hitta en hovslagare som vill anställa dig och som tror på dig, den hovslagaren ska i sin tur ha en skoningsutbildning, en smidesutbildning samt en pedagogikutbildning. (I Sverige ställs krav på eleverna, för låga kan diskuteras! Men knappt inga på läromästarna vilket verkligen bör diskuteras!) När de först hade gått andra året fick det börja sko lite grann, innan väntade marksevice och smide. Jag tror på en gyllene medelväg mellan den svenska och den engelska. I England fick man ha 1 dags frånvaro/ år. Nådde man inte upp till de krav som ställdes efterhand kunde man få gå om ett halvår. Tre chanser hade man på sig att klara ett moment annars blev man utkastad. Jag insåg också ganska fort att endast människor som inte hade familj och som var beredda att ge upp mycket av sitt andra liv platsade på denna skolan - som gav fantastiska resultat! Av alla de klasser som gick på skolan nu fanns 2 tjejer. I England är detta ett yrke med otroligt starka traditioner där det också anses vara ett mansjobb.
Så hände det förskräckliga med vulkanen på Island och plötsligt var man alltså strandad i världsmetropolen London. Diverse möten hölls.. Diverse öl in i mellan. Shopping på det och sen var beslutet taget. Buss från London till Dover, båt till Cailai (stavar lika illa som fransmän gör). Hyrbil från Frankrike genom Luxemburg, Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och till sist till Sverige. Våran fröken Jörgen sträckkörde i 12 timmar, tackar vet jag Red Bull. Stackars Jannicka blev riktigt åksjuk innan vi ens kommit in i Tyskland, Karin hade ett kontrollbehov som behövde få utlopp, Erik och Herman tramsiga, Petra o jag smuttade Jägermeister och Lina var coolast. I Danmark fick hon dock Jörgen att lämna ratten så att Herman kunde ta över. Efter 24 timmar nådde vi Sveriges gräns!
Dialog i Tyskland mellan våra intruktörer på skolan:
Jörgen: Vart fan är vi nu? Vart ska jag?
Hans: Jag vet inte ska vi köpa en karta?
Jörgen: Nej det behövs inte. Vart fan ska vi?
Undebart milt sagt, att få komma hem, lägga sig i sin egna säng, ta en lång dusch, och träffa familjen!! Axel fick en ny gosedjursgris. Han och mamma tappade hans en dag och sen dess har vi fått säga att "grisen åker buss.." Vilket har varit ett ok svar tills nu. En ryggsäck som såg ut som en buss och en liten sparbössa. Nöjd och glad.
Nu är meningen att jag ska ladda för examen som snart kommer att äga rum! Jag känner att just nu känns det bara som att överleva fram till examen, genomlida den och ta tag i mitt alldeles för virria och stressade liv efter det. Kunna hämta o lämna på dagis själv utan att följa någon annans schema hela tiden. Någon annan utan småbarn. Men Min mamma är BÄST! Hon är min högra hand, en fantastisk mormor och en oslagbar mamma!
Kram på er
England var fantastiskt! Förutom besöket i Hovstallet fick vi även träffa den "levade legenden" och stora profilen Simon Curtis (författare till Corrective farriery och From foal to racehorse - LÄS!) Simon höll till i Newmarket, vilket var fantastiskt. Tidigt på morgonen ringde kyrkklockorna o då släpptes alla hästarna ut. Där grönskade redan gräset och när morgondimman försvunnit sken solen (iaf när vi var där!). Ett litet mini-Island, det var hästarnas plats. Vi fick titta runt på alla otroligt fina hästar värda belopp jag inte ens kan skriva. Deras lilla "ridhus" som enbart användes för handbetäckningar hade jag utan att tvekan varit supernöjd med som ridhus.. Different worlds =). Den dyraste hingsten där kostade drygt 1000 000 svenska kronor att betäcka med!!!
Hästkliniken där hade oändliga resurser, skiktröntgen, rundvolter under tak med flera olika underlag, rakbanor för hältutredningar, tvbevakade fölningsrum med värmelampor och syrgasinsprutning vid behov, ja you name it. På hovbekymmer hade de upptäckt stor framgång genom att använda ultraljud, särskilt för ligamentskador man inte ens trodde fanns.
Vi fick en inblick i hur Simon arbetade med föl och unghästar, träffa hovslagaren han kallade för sin "högra hand", hans lärlingar samt hälsa på i hans smedja inne i byn.
På lördagen hälsade vi på på Engelska hovslagarskolan! Den beryktas vara väldigt bra och har hög status. Det kan jag förstå! Det är 4.5 år lång. För att få komma in ska du först hitta en hovslagare som vill anställa dig och som tror på dig, den hovslagaren ska i sin tur ha en skoningsutbildning, en smidesutbildning samt en pedagogikutbildning. (I Sverige ställs krav på eleverna, för låga kan diskuteras! Men knappt inga på läromästarna vilket verkligen bör diskuteras!) När de först hade gått andra året fick det börja sko lite grann, innan väntade marksevice och smide. Jag tror på en gyllene medelväg mellan den svenska och den engelska. I England fick man ha 1 dags frånvaro/ år. Nådde man inte upp till de krav som ställdes efterhand kunde man få gå om ett halvår. Tre chanser hade man på sig att klara ett moment annars blev man utkastad. Jag insåg också ganska fort att endast människor som inte hade familj och som var beredda att ge upp mycket av sitt andra liv platsade på denna skolan - som gav fantastiska resultat! Av alla de klasser som gick på skolan nu fanns 2 tjejer. I England är detta ett yrke med otroligt starka traditioner där det också anses vara ett mansjobb.
Så hände det förskräckliga med vulkanen på Island och plötsligt var man alltså strandad i världsmetropolen London. Diverse möten hölls.. Diverse öl in i mellan. Shopping på det och sen var beslutet taget. Buss från London till Dover, båt till Cailai (stavar lika illa som fransmän gör). Hyrbil från Frankrike genom Luxemburg, Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och till sist till Sverige. Våran fröken Jörgen sträckkörde i 12 timmar, tackar vet jag Red Bull. Stackars Jannicka blev riktigt åksjuk innan vi ens kommit in i Tyskland, Karin hade ett kontrollbehov som behövde få utlopp, Erik och Herman tramsiga, Petra o jag smuttade Jägermeister och Lina var coolast. I Danmark fick hon dock Jörgen att lämna ratten så att Herman kunde ta över. Efter 24 timmar nådde vi Sveriges gräns!
Dialog i Tyskland mellan våra intruktörer på skolan:
Jörgen: Vart fan är vi nu? Vart ska jag?
Hans: Jag vet inte ska vi köpa en karta?
Jörgen: Nej det behövs inte. Vart fan ska vi?
Undebart milt sagt, att få komma hem, lägga sig i sin egna säng, ta en lång dusch, och träffa familjen!! Axel fick en ny gosedjursgris. Han och mamma tappade hans en dag och sen dess har vi fått säga att "grisen åker buss.." Vilket har varit ett ok svar tills nu. En ryggsäck som såg ut som en buss och en liten sparbössa. Nöjd och glad.
Nu är meningen att jag ska ladda för examen som snart kommer att äga rum! Jag känner att just nu känns det bara som att överleva fram till examen, genomlida den och ta tag i mitt alldeles för virria och stressade liv efter det. Kunna hämta o lämna på dagis själv utan att följa någon annans schema hela tiden. Någon annan utan småbarn. Men Min mamma är BÄST! Hon är min högra hand, en fantastisk mormor och en oslagbar mamma!
Kram på er
strandsatt i London!
Imorgon var den planerade avresan hem.. Men sa fick vulkanen pa Island ett utbrott och fast blev man har. Otrolig naturen ar. Jag menar hur ofta tror man inte att man ar ododlig?
Idag fick vi ett specialbesok pa hovstallet har i London dar vi fick titta pa allt ifran deras handsydda schabrak varda 100 000 svenska till deras storsta shirehast Digger. Vi traffade hovslagarn och fick se hans arbete.
Vi har fatt trffa Simon Curtis och hans larlingar, se hela Newmarket (dar man nastan blev tarogd av alla fina hastar och omgivningen). Vi har fatt se den fantastiska engelska hovslagarskolan! Och massa massa mer. jga ska aterkomma!
Hall nu tummarna for att vi kommer over engelska kanalen imorn sa vi kan ta oss med bilar fran frankrike och hem! Jag vill hem hem hem!
Hej sa lange!
(Men vi ska nog overleva, nu vantar mat pa en brasiliansk restaurang och nagra ol till det)
ÄLskade saknade Halastjarna frá Litlu-Brekku
Hittade lite bilder på mammas dator.
E man götteborrgare ellerrr?
Vi satt i sandlådan med diverse leksaker. Axel fick tag på en bil som han försökte lägga på sitt huvud o sa:
-Mamma på hövvet!!
Göteborgare säger jag bara..
Idag på hemväg från Helen o Isac kosrade vi avenyn, solen sken och det kändes att våren är på ingång! Jag älskar Göteborg!!
-Mamma på hövvet!!
Göteborgare säger jag bara..
Idag på hemväg från Helen o Isac kosrade vi avenyn, solen sken och det kändes att våren är på ingång! Jag älskar Göteborg!!
En bild
Fredan !
Varför lär man sig aldrig? Aldrig ställa frågor till en trotsig tvååring när man har det minsta minsta bråttom. Till sist kom vi iallfall iväg till både bilen (för att lägga på mer pengar) och sedan dagis. När jag skaffade bil tog jag för givet att garageplats finns! Ja det gör det! Nej det gjorde det inte! Hysteriskt dyrt att betala... försöker att förtränga det, vill inte tänka på det. Det är som att böna o be om en magkatarr.
Lilleman sprang in på dagis. Alla andra föräldrar jag möter säger att "Åh Axel han är ju alltid så glad när vi är här för att hämta våra barn! Vad underbart! " Då tänker Nina "Då skulle ni se hur glad han är när jag försöker klä på overallen..." Men det är ju jättekul att höra att han är glad och trygg! Idag fick han och två kompisar måla med penselfärger på ett jättestort papper de lagt ut på ett helt bord. Axel älskar att måla. Han älskar även att måla på annat än papper..
I julas fick Axel Playdoh (modellera) av sin gammelmormor. Jag önskar hon fick se vilken gläjde han har av det. Jämt vill han leka med det o helst när vi ska äta eller något annat passande. Idag kiknade han av skratt när vi lekte. Vi satt vid köksbordet och byggde och pysslade. Efter en stund ville Axel att jag skulle göra bollar av leran hela tiden så jag gjorde det. Alla vet ju vem det är som bestämmer hos oss. Han började kasta dem, inte ok! så när jag sagt till honom ett par gånger o han fortfarande inte lyssnade gjorde jag sonika slut på bollarna med ett handfast slag mot bordet. Varpå barnet börjar skratta så han kiknar! Jag hade velat höra vad Jesper Juul tyckte om den pedagogiken. Jag intalar mig att "allt" som funkar är bra. Jag lyckades dessutom fånga detta på film, ska se om någon slags ingenjör springer förbi här någon dag så jag kan få ut den här på bloggen.
En bra dag idag, först blev det en tur till Stig Bruun för att fylla på med lite material som saknades. Fakturor är bra då känns det som man handlar gratis. Post är mindre kul, det har visst nåt samband. Sedan blev Hreyfill skodd. Det verkar som en del hästar kommit igång med hovtillväxten nu, förmodligen ljuset och varmare väder. Hreyfill var iaf en va dem, kul. Gáta skulle få en omgång till med EquiPak, en slags flytsula i silikon. Helt oslagbar men dyr tyvär. Men hon var för blöt under fötterna och då fäster det sämre. Så henne får vi ta en annan dag. Jag har ju bara bra kunder, vilket verkligen är roligt. Idag hade Camillas fina Meitillavkomma/unghäst fått en klyfta i hornkapseln jag tittade lite på. Rensade upp och konstaterade att den såsmåningom skulle växa ner utan vidare åtgärder. Uppskattning och goda resultat är en utmärkt morot även de dagar ryggen är stel och fingrarna värker.
Nej nu är det dags för duschen så vi är fina imorn till kalaset. God natt kram
vecka 11
Hemma igen, underbart! Kom hem sent o sprang raka vägen till mamma där Axel var. Han var glad idag. Trött men glad. Jag hann inte vara där mer än en kvart innan han började testa mamma igen, 3 dagar är för länge att vara borta ur den synvinkeln =).
Nu är två veckor på hovslagarskolan avklarade en, återstår innan sista praktiktiden hemma och nästa gång vi återvänder till Skara gör vi examen!!! Det kändes nu. I allt man gör på skolan känner man press. Jag är nervös redan nu men på nåt konstigt vis är jag ändå inte orolig.. förutom vissa dagar. Det mest intressanta blir om jag klarar prestationsskoningen på travhäst. De travhästar jag skott går säkert att räkna på ena handens fem fingrar.. 10 000 olika (konstiga!) beslag finns och vi skor bara på tränarens instruktioner. Jag ber till gud att päronskor, PG-beslag och annat håller sig borta. Problemet är egentligen inte skoningen utan som sagt beslagen. Nervositeten kommer säkerligen också ur att varken jag själv eller mina två praktikväradar inte har en endaste travhäst i sin kundkrets. Men sen fick jag ju löfte om att få sko en sådan på måndag, alla tillfällen att träna är bra. Kanske förutom detta? Jörgen (lärare på skolan och travexpert) har lovat att hjälpa en annan hovslagare med denna hästen för den andra hovslagaren i fråga får omöjligt på kraken skor då han tydligen ska slå vilt omkring sig. Hästen kallas kanonen för så har den andra stackars hovslagaren fått flyga i tappra försök.
"På måndag kommer det en häst som inte går att sko... o den ska du få ta Nina.."
"Eh nej tack!"
"Egentligen ska vi inte ta in såna på skolan men vi måste ju hjälpa den stackars hovslagaren som inte får på skorna på den."
Jörgen i ett nötskal.. Börjar jag drömma mardrömmar nu går dem med strösta sannolikhet att hänleda till måndagens utmaning.
Tillbaka till helgen. Det är underbart att vara hemma hos Axel igen. På lördag ska vi mammor från vår föräldragrupp ha ett gemensamt 2-årskalas för barnen. Vi ska vara hos Helen och Isac, äta gott och leka mycket. Innan dess ska jag sko Jessicas Gáta och Cissis Hreyfill och titta på en hornspricka på en unghäst.
Sov gott vänner!
Kram Nina
Nu är två veckor på hovslagarskolan avklarade en, återstår innan sista praktiktiden hemma och nästa gång vi återvänder till Skara gör vi examen!!! Det kändes nu. I allt man gör på skolan känner man press. Jag är nervös redan nu men på nåt konstigt vis är jag ändå inte orolig.. förutom vissa dagar. Det mest intressanta blir om jag klarar prestationsskoningen på travhäst. De travhästar jag skott går säkert att räkna på ena handens fem fingrar.. 10 000 olika (konstiga!) beslag finns och vi skor bara på tränarens instruktioner. Jag ber till gud att päronskor, PG-beslag och annat håller sig borta. Problemet är egentligen inte skoningen utan som sagt beslagen. Nervositeten kommer säkerligen också ur att varken jag själv eller mina två praktikväradar inte har en endaste travhäst i sin kundkrets. Men sen fick jag ju löfte om att få sko en sådan på måndag, alla tillfällen att träna är bra. Kanske förutom detta? Jörgen (lärare på skolan och travexpert) har lovat att hjälpa en annan hovslagare med denna hästen för den andra hovslagaren i fråga får omöjligt på kraken skor då han tydligen ska slå vilt omkring sig. Hästen kallas kanonen för så har den andra stackars hovslagaren fått flyga i tappra försök.
"På måndag kommer det en häst som inte går att sko... o den ska du få ta Nina.."
"Eh nej tack!"
"Egentligen ska vi inte ta in såna på skolan men vi måste ju hjälpa den stackars hovslagaren som inte får på skorna på den."
Jörgen i ett nötskal.. Börjar jag drömma mardrömmar nu går dem med strösta sannolikhet att hänleda till måndagens utmaning.
Tillbaka till helgen. Det är underbart att vara hemma hos Axel igen. På lördag ska vi mammor från vår föräldragrupp ha ett gemensamt 2-årskalas för barnen. Vi ska vara hos Helen och Isac, äta gott och leka mycket. Innan dess ska jag sko Jessicas Gáta och Cissis Hreyfill och titta på en hornspricka på en unghäst.
Sov gott vänner!
Kram Nina
O vips var det 2011
Det händer så mycket och går så fort hela tiden. Jag får känslan av att jag går o väntar på att det snart ska lugna ner sig.. men varför skulle det göra det? Det är väl så här det är när man jobbar, har en två-åring, gör slutspurten i skolan o pendlar upp o ner mellan Göteborg o Götene. Men jag har det bra. Jag brukar tänka på min mamma. Hon har ju haft det såhär i minst 40 år och blir man som henne då är det bäst att fortsätta i samma spår.
Här näst stundar Gbg horseshow och Axels 2-årskalas.
Nu har jag köpt en blå docksulky, en nappflaska till hans docka Maja, ett kit med "mat" till hans Brio-spis. Ungefär där räckte det för att Anton (15) skulle vara fullständigt övertygad om att Axel kommer att bli bög när han blir stor. Vad jag också hade velat köpa är ett städkit i barnformat men ekonomin är för skral just nu så det blir inget med det. Klart att ungen ska få göra det han tycker är roligt! O städning och matlagning är jag inte orolig för, det går nog snart över så det är bäst att passa på att få lite hjälp så länge han gillar't! O för den som vill kan ni ju se hans snowracer och hans traktor som kompensation. Och som avslutning i denna rätt så meningslösa diskussion (med mig själv..) så får han ju älska vem han vill (bara mamma har godkänt honom eller henne). Det ska iallafalla bli väldigt kul att få fira den lille prinsen. 2 ÅR! Herregud vad det går fort. I ett års tid har vi nu fått sova sammanhängande nätter. Det är inte överskattat. =)
Helgen som var körde jag, Herman o Alva upp Dokka till Rudbäcksdal. Mer om det ska jag berätta en annan dag, då ska jag lägga in lite bilder med.
Kram på er!
Här näst stundar Gbg horseshow och Axels 2-årskalas.
Nu har jag köpt en blå docksulky, en nappflaska till hans docka Maja, ett kit med "mat" till hans Brio-spis. Ungefär där räckte det för att Anton (15) skulle vara fullständigt övertygad om att Axel kommer att bli bög när han blir stor. Vad jag också hade velat köpa är ett städkit i barnformat men ekonomin är för skral just nu så det blir inget med det. Klart att ungen ska få göra det han tycker är roligt! O städning och matlagning är jag inte orolig för, det går nog snart över så det är bäst att passa på att få lite hjälp så länge han gillar't! O för den som vill kan ni ju se hans snowracer och hans traktor som kompensation. Och som avslutning i denna rätt så meningslösa diskussion (med mig själv..) så får han ju älska vem han vill (bara mamma har godkänt honom eller henne). Det ska iallafalla bli väldigt kul att få fira den lille prinsen. 2 ÅR! Herregud vad det går fort. I ett års tid har vi nu fått sova sammanhängande nätter. Det är inte överskattat. =)
Helgen som var körde jag, Herman o Alva upp Dokka till Rudbäcksdal. Mer om det ska jag berätta en annan dag, då ska jag lägga in lite bilder med.
Kram på er!
2 sysslingar på kalas..
Agnes och Axel
Min skatt!!!
En dag var det fotografering på dagis, 3 barn ville inte gå in till fotografen överhuvudtaget, några skrek, andra satt snällt o tyst o en unge blev såhär fin. Min älskade Axel-skatt =)
Visst var det 24 jag fyllde? Herregud..
Jag har haft en underbar helg =)
Efter lite skoning på fredag kom Herman med en stor röd ros, ostar och kex, vin, två kilo godis OCH ett presentkort hos en osteopat. På kvällen kom släkt o vänner till mamma där fick vi tacos, cheesecake o tårta. Jag har fått så mycket fina grejer o alldeles för mycket grejer. Kvällen var jättetrevlig vid 23-snåret tog vi oss hem. Anders skulle dessutom flytta till Växjö morgonen därpå.
Två själar en tanke...
Även mamma visste vad jag behövde så på lördag kl 17 fick jag en helkroppsmassage. Skönt? Ja iallafall en fjärdedel av den två timmar långa behandlingen.. Stel som en pinne var man. Det bästa var helt klart armar, ansikte och huvud. Snark!
(Det är inte första gången mamma o Herman lyckas lika bra. På julafton fick jag först en GPS o sen en till, kanon bra!)
Så nu har jag även börjat använda korgarna med alla godsaker i. Vi gjorde ryggbiff och hackebackpotatis med en sås gjord på soltorkade-tomater-krämen. Alla olika teer har jag smakat på o älskar den fina muggen.
Av pappa fick jag en ny kamera jag gått o längtat efter så länge, ända sedan displayen på min gamla gick mitt itu.
Så gott folk, såhär gör en snart 2-åring när han flirtar:
Åker bil
Och handlar..
Är det jag som har gett tröttheten ett ansikte?
Att säga att det varit dåliga tider är att ta i.. ja absolut. Vi har det bra. Men lite småjobbigt. "Man blir inte förälder över en natt - det tränar man på varje dag".
Men nu kanske jag har knäckt koden, för ett par dagar iaf. veckor om jag har tur. Innan nästa period i det lilla barnets utveckling infaller. Axel som så länge somnat alldeles på egen hand när jag lagt honom i sin säng, sagt god natt o sedan gått ut. Vissa kvällar har han ropat o då stoppar man om honom i snutten igen men ganska snart somnar den lilla sparven. Sista tiden vill han inte alls sova i spjälsängen längre (jag kan tillägga att hos mamma går det ypperligt men inte här, nej nej!) Han vill sova i mammas säng. Jättemysigt men trångt och vi väcker varandra ett flertal gånger varje natt. Dessutom som grädde på moset ställer sig Axel upp i sängen varje morgon mellan kl 03.00 och 04.00 och utbrister "näe" på ett rätt så missnöjt sätt. Nu ska han upp. Suck.. (Gud ge mig styrka).
Jag har aldrig lyckats få honom att somna om. Så upp o gör välling o hoppas att han äter tills han storknar så han inte orkar gå upp. Det brukar faktiskt funka. Men ikväll tänkte jag att nu får han sova i sin egen säng, somna där iaf. Så här lyder det fungernade konceptet:
Skalbaggen (nattlampan) tänd, lilla nattlampan tänd, napp o snutte givetvis. Täcke på benen men inte på överkroppen. O sedan!!!! På med P1!
- Zzzzzz
För övrigt flyter det på. Idag träffade jag Lena Q (inte så förvånansvärt kanske eftersom det var på hennes arbetsplats) =). Jag saknar alla gamla stall/häst/vaengurvänner. Är så ouppdaterad när man inte är så aktiv längre. Saknar det med. Men njuter ändå varje gång jag ser Kolan i sin nya flock (trots alla westernhästar Jessica =)). Till våren kommer dessutom, om allt går vägen, två nya små föl till världen. Då blir Kolan lekfarbror =). Mitt nya projekt är dessutom att klickerträna mer flitigt med honom. Ingen vill ju lära mer än honom. Detta ska jag börja med så fort Axel..... börjat skolan? Tagit studenten? Ja inte vet jag men tiden går ju rasande fort.
Imorgon ska jag sko några av mina egna kunder, det är ju trots allt det som är det roligaste. Sen ska jag hem o slänga ihop lite tårtor, hämta Axel o till sist ha en jättebra kväll med massa goa människor. På lördag flyttar Anders till Växjö. Svårare än så var det visst inte att bli kompis med alla ungar, bara att säga att han ska köra polisbil. Eller som han uttryckte det när jag gnällde över att alla barn i släkten gillar honom mer "Nina, vägen till ett barns hjärta går genom att kasta upp dem i luften". Så lätt var det.
Men nu kanske jag har knäckt koden, för ett par dagar iaf. veckor om jag har tur. Innan nästa period i det lilla barnets utveckling infaller. Axel som så länge somnat alldeles på egen hand när jag lagt honom i sin säng, sagt god natt o sedan gått ut. Vissa kvällar har han ropat o då stoppar man om honom i snutten igen men ganska snart somnar den lilla sparven. Sista tiden vill han inte alls sova i spjälsängen längre (jag kan tillägga att hos mamma går det ypperligt men inte här, nej nej!) Han vill sova i mammas säng. Jättemysigt men trångt och vi väcker varandra ett flertal gånger varje natt. Dessutom som grädde på moset ställer sig Axel upp i sängen varje morgon mellan kl 03.00 och 04.00 och utbrister "näe" på ett rätt så missnöjt sätt. Nu ska han upp. Suck.. (Gud ge mig styrka).
Jag har aldrig lyckats få honom att somna om. Så upp o gör välling o hoppas att han äter tills han storknar så han inte orkar gå upp. Det brukar faktiskt funka. Men ikväll tänkte jag att nu får han sova i sin egen säng, somna där iaf. Så här lyder det fungernade konceptet:
Skalbaggen (nattlampan) tänd, lilla nattlampan tänd, napp o snutte givetvis. Täcke på benen men inte på överkroppen. O sedan!!!! På med P1!
- Zzzzzz
För övrigt flyter det på. Idag träffade jag Lena Q (inte så förvånansvärt kanske eftersom det var på hennes arbetsplats) =). Jag saknar alla gamla stall/häst/vaengurvänner. Är så ouppdaterad när man inte är så aktiv längre. Saknar det med. Men njuter ändå varje gång jag ser Kolan i sin nya flock (trots alla westernhästar Jessica =)). Till våren kommer dessutom, om allt går vägen, två nya små föl till världen. Då blir Kolan lekfarbror =). Mitt nya projekt är dessutom att klickerträna mer flitigt med honom. Ingen vill ju lära mer än honom. Detta ska jag börja med så fort Axel..... börjat skolan? Tagit studenten? Ja inte vet jag men tiden går ju rasande fort.
Imorgon ska jag sko några av mina egna kunder, det är ju trots allt det som är det roligaste. Sen ska jag hem o slänga ihop lite tårtor, hämta Axel o till sist ha en jättebra kväll med massa goa människor. På lördag flyttar Anders till Växjö. Svårare än så var det visst inte att bli kompis med alla ungar, bara att säga att han ska köra polisbil. Eller som han uttryckte det när jag gnällde över att alla barn i släkten gillar honom mer "Nina, vägen till ett barns hjärta går genom att kasta upp dem i luften". Så lätt var det.
Karlar är inte att lite på...!
Nej karlar är inget att lita på och det är ju inte heller något nytt under solen. Vissa människor har bara lite svårare att fatta trögt än andra. Jag är en av dem.
Axel var hos sin far i helgen och dem var hos farmor och farfar. Han kom hem med massa fina julklappar!
Jag i min tur åkte i fredags ner till stallet, tömde det, vidare till Götene och parkerade på Rudbäcksdal. Här skulle helgen tillbringas. Jag såg fram emot underbara ridturer i ett romantiskt vinterlandskap. Men innan dess hägrade sänginköp och Jysk. Titta, känna, ligga, titta, känna, ligga.. för dyr. För mjuk, ganska bra. Ful. Bra. Ja där hittade vi den ! ! Snabbt och lätt innan vi hann ångra oss drog vi visakortet och rullade ut sängen ur butiken. Så hade den dagen gått.. Mörkret var ogenomträngligt så det var bara att skjuta ridningen på morgondagen =(.
Jag lyckades iallafall övertala Herman om att vi skulle stanna på Jula med på vägen hem. Det är nog den enda affären jag får med Herman till utan att han hinner sucka fyra gånger innan vi ens nått entren. Det skulle väl vara Biltema med möjligtvis. Jag köpte en ny sliprondell till min hysteriska alldeles för vibrerande vinkelslip, två stjärtlappar och resten på det långa kvittor tillhör Mr H.
Sen åkte vi hem åt älgstek, potatisgratäng och svampsås. Allting hemgjort. Älgen är hemskjuten, potatisen självplockad på Ica och svampen självplockad i Götenes mörka skogar. =)
Nästa dag skulle vi äntligen rida! Underbara fina fantastiska Kolan. Vi red en tur i skogen på en stig som slingrade sig fram i ett sagolandskap. Sedan kom vi äntligen ut på gärdet, där låg meterdjup snö - det var vad jag hann uppfatta innan Kolan drog iväg högrest med svansen i vädret precis sådär de ser ut när man släpper dem i en ny stor hage och de ska utforska sina nya ägor. Han sprang inte alls på något panikartat sätt utan bara så där med en lyckokänsla i hela kroppen. Fine so far. Vi red lite på varsitt håll. Herman red sin träningshäst, ett fyraårigt fullblod/tinker-sto. Den hästen har blivit en fantastisk ridhäst på rätt kort tid. Herman sa att han faktiskt aldrig låtit henne gå för fullt. Kul tyckte jag, ska vi galoppera lite då?
Vi galopperade, hästarna tog i allt vad de orkade vilket är en underbar känsla. När vi närmar oss vägen börjar Kolan dra sig dit (åt höger), han lyssnar inte på nån skänkel så jag säger till honom med spöet. Vilket går bättre innan kraken gör ett jättehopp, hade det stått ett hinder där hade det varit minst två meter högt. Speciellt med tanke på min enorma hopperfarenhet.. Jag sitter helt enkelt kvar i luften och han byter färdriktning mot öst. Tack för pudersnön, det kändes som att landa i ett duntäcke.
Ganska snart insåg Herman vad han hade missat. Synd, ja säkert. Eller inte! Han befann sig nämligen framför oss.
"ÄLskling vi säger inte detta till nån va?"
"Nejdå."
(den enda jag ville berätta för var Jessica, jag tyckte liksom att hon var ansvarig på nåt sät ;))
Söndag morgon:
Linn som har sin häst i stallet - Nina har du ramlat av?
På med smilet "jajjemän!"
Bakom mig står Herman med ett stort leende på läpparna. Karlar!
I helgen hann vi även med att hämta en mängd aloe vera produkter. Herman är återfösäljare och jag hjälper honom. Så nu finns här Aloevera-juice, gel, krämer och salvor till jättebra priser. Leverantören hade nämligen svårt att förvara produkterna i kylan och var rädd att de skulle bli skadade, därav priset.
Bara att säga till.
Imorgon börjar verkligheten igen, fötterna upp o huvudet ner!
Kram på er
Axel var hos sin far i helgen och dem var hos farmor och farfar. Han kom hem med massa fina julklappar!
Jag i min tur åkte i fredags ner till stallet, tömde det, vidare till Götene och parkerade på Rudbäcksdal. Här skulle helgen tillbringas. Jag såg fram emot underbara ridturer i ett romantiskt vinterlandskap. Men innan dess hägrade sänginköp och Jysk. Titta, känna, ligga, titta, känna, ligga.. för dyr. För mjuk, ganska bra. Ful. Bra. Ja där hittade vi den ! ! Snabbt och lätt innan vi hann ångra oss drog vi visakortet och rullade ut sängen ur butiken. Så hade den dagen gått.. Mörkret var ogenomträngligt så det var bara att skjuta ridningen på morgondagen =(.
Jag lyckades iallafall övertala Herman om att vi skulle stanna på Jula med på vägen hem. Det är nog den enda affären jag får med Herman till utan att han hinner sucka fyra gånger innan vi ens nått entren. Det skulle väl vara Biltema med möjligtvis. Jag köpte en ny sliprondell till min hysteriska alldeles för vibrerande vinkelslip, två stjärtlappar och resten på det långa kvittor tillhör Mr H.
Sen åkte vi hem åt älgstek, potatisgratäng och svampsås. Allting hemgjort. Älgen är hemskjuten, potatisen självplockad på Ica och svampen självplockad i Götenes mörka skogar. =)
Nästa dag skulle vi äntligen rida! Underbara fina fantastiska Kolan. Vi red en tur i skogen på en stig som slingrade sig fram i ett sagolandskap. Sedan kom vi äntligen ut på gärdet, där låg meterdjup snö - det var vad jag hann uppfatta innan Kolan drog iväg högrest med svansen i vädret precis sådär de ser ut när man släpper dem i en ny stor hage och de ska utforska sina nya ägor. Han sprang inte alls på något panikartat sätt utan bara så där med en lyckokänsla i hela kroppen. Fine so far. Vi red lite på varsitt håll. Herman red sin träningshäst, ett fyraårigt fullblod/tinker-sto. Den hästen har blivit en fantastisk ridhäst på rätt kort tid. Herman sa att han faktiskt aldrig låtit henne gå för fullt. Kul tyckte jag, ska vi galoppera lite då?
Vi galopperade, hästarna tog i allt vad de orkade vilket är en underbar känsla. När vi närmar oss vägen börjar Kolan dra sig dit (åt höger), han lyssnar inte på nån skänkel så jag säger till honom med spöet. Vilket går bättre innan kraken gör ett jättehopp, hade det stått ett hinder där hade det varit minst två meter högt. Speciellt med tanke på min enorma hopperfarenhet.. Jag sitter helt enkelt kvar i luften och han byter färdriktning mot öst. Tack för pudersnön, det kändes som att landa i ett duntäcke.
Ganska snart insåg Herman vad han hade missat. Synd, ja säkert. Eller inte! Han befann sig nämligen framför oss.
"ÄLskling vi säger inte detta till nån va?"
"Nejdå."
(den enda jag ville berätta för var Jessica, jag tyckte liksom att hon var ansvarig på nåt sät ;))
Söndag morgon:
Linn som har sin häst i stallet - Nina har du ramlat av?
På med smilet "jajjemän!"
Bakom mig står Herman med ett stort leende på läpparna. Karlar!
I helgen hann vi även med att hämta en mängd aloe vera produkter. Herman är återfösäljare och jag hjälper honom. Så nu finns här Aloevera-juice, gel, krämer och salvor till jättebra priser. Leverantören hade nämligen svårt att förvara produkterna i kylan och var rädd att de skulle bli skadade, därav priset.
Bara att säga till.
Imorgon börjar verkligheten igen, fötterna upp o huvudet ner!
Kram på er
Klagomål
Japp jag har fått klagomål för att jag aldrig skriver.. Kul att ni orkar läsa det jag skriver =)
Min telefon har just dött och var FN är laddaren? Det är som vanligt.. Har pratat ett tag med Herman och under vårt samtal lyckades han tre gånger konstatera att "just det det är ju röd dag idag". Första konstaterandet gjorde han när han åkte hela vägen in till Götene centrum (haha, tänk er Mölndals centrum och dela med 10) för att göra ett bankärende. Hihi.
Idag har jag och Axel bara låtit dagen flyta på utan en massa bestyr. Det mest ansträngande vi gjort är att steka pyttipanna. Vi har fått god lunch hos min kära gudmor. Vad som hände med Axel där kan nog ingen av oss förklara.. men i stundens hetta kunde nog de flesta av oss fundera på vilken bokstavskombination ungen hade.. Älskade unge.
Alla våra prylar på stallet är packade - rätt, riktigt och systematiskt (det blir lätt så när mamma är med =)). En herrans massa kartonger, tunnor o annat blev det. "Nu när ni har packat era saker lär det väl inte finnas så mycket kvar.." som Anna Westergren sa. Det är väldigt sorgligt att lämna alla goa människor i stallet. Alla våra tisdagsfodringar. Tänk att när ett visst antal tanter (inkl mig själv) och en 1,5-åring samlas tillsammans I raudhettas cafeteria spårar det alltid ur. Hur kommer sig? Spårar ur på ett bra sätt, ett roligt sätt, lite hysteriskt, opretantiöst =).
För att ni ska förstå lite bättre:
Där sitter Magda 18 år med sin mamma Anna som under hela hösten gått en sexkurs istället för att fodra. Inte sexkurs i hur man gör eller hur man kan göra alltså, utan lite mer komplicerat än så. Inget jag tror att vi "vanliga" i sammanhanget skulle förstå =). Sen är det jag, Axel och mamma (här behövs ingen närmare förklaring antar jag). Jessica som har varit runt i hela västsverige för att hitta en stallplats som är god nog. Hon har dessutom fått en extra häst på halsen som hon försöker sälja plus en annan. Fast det är inte hennes. Det finns stunder då hon även försöker sälja sin egna häst plus hennes föl. Och stunder då hon på stående fot vill åka o hämta Kolan i Götene för att det är för mycket quarterhästar (o annat) i hans hage.. Kina hon är nog den som man kan klandra minst där. Iallafall då. O allt diskuterar vi. Idag hade vi temat westernsadlar, vilka vissa i församlingen påstod vara obekväma "för den där pinnen där fram" då försökte några andra av oss förklara att man ska inte sitta på hornet, man ska hålla i hornet. Varpå X fortsatte att hävda att det gör ont iaf. Ja ni förstår ju själva. Herregud vad kul vi har =).
Med risk för att verka ytlig och blåst. Jag fick första säsongen av Gossip girl i julklapp. Jag blev barnsligt förtjust. Suttit uppe halva nätterna med ett glas rött i handen o bara kollat. Är barnsligt förtjust i såna där men inget slår sex and the city o ni som hävdar det, ni vet inte. Kvällens dilemma är iaf att hela den boxen är slut.. och det känns lite vemodigt vilket bara det är jättesorgligt! =) Döm mig gärna vänner =).
Imorgon ska mitt dåliga samvete få en uppryckning. Jag ska ta tag i alla J*vla papper som har hängt över mig hela julen. ´Csn, Försäkringskassan, hemförsäkringar, arbetsförmedlingen för startaegetbidrag, skatteverket för F-skattesedel.. osv.
God natt på er och god fortsättning! Kram
Min telefon har just dött och var FN är laddaren? Det är som vanligt.. Har pratat ett tag med Herman och under vårt samtal lyckades han tre gånger konstatera att "just det det är ju röd dag idag". Första konstaterandet gjorde han när han åkte hela vägen in till Götene centrum (haha, tänk er Mölndals centrum och dela med 10) för att göra ett bankärende. Hihi.
Idag har jag och Axel bara låtit dagen flyta på utan en massa bestyr. Det mest ansträngande vi gjort är att steka pyttipanna. Vi har fått god lunch hos min kära gudmor. Vad som hände med Axel där kan nog ingen av oss förklara.. men i stundens hetta kunde nog de flesta av oss fundera på vilken bokstavskombination ungen hade.. Älskade unge.
Alla våra prylar på stallet är packade - rätt, riktigt och systematiskt (det blir lätt så när mamma är med =)). En herrans massa kartonger, tunnor o annat blev det. "Nu när ni har packat era saker lär det väl inte finnas så mycket kvar.." som Anna Westergren sa. Det är väldigt sorgligt att lämna alla goa människor i stallet. Alla våra tisdagsfodringar. Tänk att när ett visst antal tanter (inkl mig själv) och en 1,5-åring samlas tillsammans I raudhettas cafeteria spårar det alltid ur. Hur kommer sig? Spårar ur på ett bra sätt, ett roligt sätt, lite hysteriskt, opretantiöst =).
För att ni ska förstå lite bättre:
Där sitter Magda 18 år med sin mamma Anna som under hela hösten gått en sexkurs istället för att fodra. Inte sexkurs i hur man gör eller hur man kan göra alltså, utan lite mer komplicerat än så. Inget jag tror att vi "vanliga" i sammanhanget skulle förstå =). Sen är det jag, Axel och mamma (här behövs ingen närmare förklaring antar jag). Jessica som har varit runt i hela västsverige för att hitta en stallplats som är god nog. Hon har dessutom fått en extra häst på halsen som hon försöker sälja plus en annan. Fast det är inte hennes. Det finns stunder då hon även försöker sälja sin egna häst plus hennes föl. Och stunder då hon på stående fot vill åka o hämta Kolan i Götene för att det är för mycket quarterhästar (o annat) i hans hage.. Kina hon är nog den som man kan klandra minst där. Iallafall då. O allt diskuterar vi. Idag hade vi temat westernsadlar, vilka vissa i församlingen påstod vara obekväma "för den där pinnen där fram" då försökte några andra av oss förklara att man ska inte sitta på hornet, man ska hålla i hornet. Varpå X fortsatte att hävda att det gör ont iaf. Ja ni förstår ju själva. Herregud vad kul vi har =).
Med risk för att verka ytlig och blåst. Jag fick första säsongen av Gossip girl i julklapp. Jag blev barnsligt förtjust. Suttit uppe halva nätterna med ett glas rött i handen o bara kollat. Är barnsligt förtjust i såna där men inget slår sex and the city o ni som hävdar det, ni vet inte. Kvällens dilemma är iaf att hela den boxen är slut.. och det känns lite vemodigt vilket bara det är jättesorgligt! =) Döm mig gärna vänner =).
Imorgon ska mitt dåliga samvete få en uppryckning. Jag ska ta tag i alla J*vla papper som har hängt över mig hela julen. ´Csn, Försäkringskassan, hemförsäkringar, arbetsförmedlingen för startaegetbidrag, skatteverket för F-skattesedel.. osv.
God natt på er och god fortsättning! Kram
30 december 2009 kl 09.05
Det är livets villkor.
Människor kommer o går.
Älskade mormor du finns nu ej kvar men minnena du gett mig finns i tryggt förvar.
Jag älskar dig nu och för alltid!
"Är lill-Axel här idag" frågar barnen på stora avdelningen
Det var en hård dag idag och en natt utan tillräckligt med sömn. Något har oaoat mig hela natten o idag med, ligger o gror. .vi får se vad det blir av det.
På jobbet gick det bra, jag gjorde en godkänd "uppskoning" för mister master Mats P. Sedan åt vi god lunch på Delideli i Alingsås, rekommenderas!
Halv fyra fick jag sms av mamma "du har väl inte glömt utvecklingssamtal på dagis kl 16?". Jo det var just vad jag hade! Shit, trampa på gasen, glöm duschen, ur arbetskläderna i något annat.. spring! 16.00 klev jag innanför dörren o fröken Lina kom o mötte. Jag är en stolt mamma. Axel verkar vara tryggheten själv. Han tycker om dagis, är omtyckt av alla på dagis och leker o busar. Man kan inte annat än le när man hör såna ord. Lina sa också att dem är förundrade över hur han 1 år och nio månader kan sitta alldeles stilla o bara pyssla med något i en halvtimme, helt oberörd av omvärldens tempo. Tålamod är en god egenskap. Kanske är tålamodet moderns bästa vän? =)
Nu står hjortronglöggen (dock ospetsad) på värmning och Ica-kassen med knäckingredienser på diskbänken. Dags att koka knäck o dricka glögg helt enkelt.
Här ser återigen ut som FN.. Minst tre leksaksbackar ligger utspridda över golven. Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete.
Kram
På jobbet gick det bra, jag gjorde en godkänd "uppskoning" för mister master Mats P. Sedan åt vi god lunch på Delideli i Alingsås, rekommenderas!
Halv fyra fick jag sms av mamma "du har väl inte glömt utvecklingssamtal på dagis kl 16?". Jo det var just vad jag hade! Shit, trampa på gasen, glöm duschen, ur arbetskläderna i något annat.. spring! 16.00 klev jag innanför dörren o fröken Lina kom o mötte. Jag är en stolt mamma. Axel verkar vara tryggheten själv. Han tycker om dagis, är omtyckt av alla på dagis och leker o busar. Man kan inte annat än le när man hör såna ord. Lina sa också att dem är förundrade över hur han 1 år och nio månader kan sitta alldeles stilla o bara pyssla med något i en halvtimme, helt oberörd av omvärldens tempo. Tålamod är en god egenskap. Kanske är tålamodet moderns bästa vän? =)
Nu står hjortronglöggen (dock ospetsad) på värmning och Ica-kassen med knäckingredienser på diskbänken. Dags att koka knäck o dricka glögg helt enkelt.
Här ser återigen ut som FN.. Minst tre leksaksbackar ligger utspridda över golven. Men hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete.
Kram
Är jag mamma till han som gav trotset ett ansikte? =)
Hade sett fram i mot ett glas vin, sjunka ner i soffan, titta på Idol. Men hamnade framför datorn i stället. Är förvånad över hur otroligt ointressant Idol kändes idag..!! ?
Hade en skön morgon med Axel innan vi gick till dagis. Det mesta är nej nu. Sluta ställa frågor. Jag börjar vänja mig, känns lite otrevligt att mest beordra. Numera gör jag ett konstaterande "Axel kom så tar vi på overallen nu" och numera så nekar Axel mest hela tiden "näe". Jag KAN inte låte bli att skratta. Inte varje gång. Inte när jag skulle hämta på dagis o han inte vill klä på sig. Han skrek som en stucken gris o jag tog handfast honom under en arm o kläderna under den andra, satte mig på bänken o försökte klä på ett barn som bara ålade som en hal binnikemask. Puh! Då kom fröken Lina "jag fattar inte hur han kan få till dem där höga skriken.."
Jag har skott en häst idag, jag är glad för jag är nöjd. Jag gjorde faktiskt ett bra jobb =). Har flyt nu, paasar på att njuta. Saknar Kolan, saknar Herman, Anton o Alva. Dagarna i skolan springer iväg. Vi slutar fyra - bäcksvart, mer eller mindre regn o en uppfriskande vind har varit ledorden de senaste två veckorna. Två onsdagar nu har Herman hyrt ett ridhus i närheten en timme på kvällen för att vi ska kunna rida ordentligt åtminstone en gång i veckan. Vintern är en prövning. Saknar hästeriet (tränandet o tävlandet) så jag blir tokig ibland. Men har det fantastiskt bra som det är.
Har hängt upp nyinköpta julgardiner, satt upp ljusstakar o stjärnan. Mysigt =).
Kram!
pust
Jag tänker lämna disken åt sitt öde, alla leksaker får ligga spridda som en heltäckningsmatta, till o med i badrummet ha de letat sig in. Både jag o Axel är så trötta så trötta. Min mamma sa en vettig sak när Axel var riktigt liten o hemmet såg ut som kriget "lugn disken kommer inte springa ifrån dig"..
Denna veckan har Axel varit sjuk, hann gå måndagen på dagis innan han fick ordentligt med feber som kommit o gått sen dess. Igår hade han även då feber men han började även skita blod... ! Jag ringde till sjukvårdsupplysningen efter andra gången och de ville att jag skulle åka in till akuten. På med kläder, stopp vid hemköp, köpte blåbärssoppa och Brago vilket var det enda jag trodde jag kunde få i honom. Vidare till Accesakuten. Vänta, vänta, vänta.... vänta, vänta. Tillslut blev vi tilldeleade ett rum där vi skulle VÄNTA!!! Bara frukost hade jag hunnit äta o klockan närmade sig nu 17. Blodsockerfallet var på ingående. Där stod jag i ett kalt och läskigt rum med en ledsen unge på armen som även han började bli hungrig och otålig. Herman brukar säga att jag är matagressiv, igår började jag förstå att det kan ligga något i det. Arg som ett bi gick jag ut i "personalrummet" o sa några väl valda ord de svarade med att "det är väldigt mycket patienter just nu och doktorn kommer så fort det går". Men vips stod där en doktor i dörröppningen. Jag må vara en kärring men vad jag kan förstå dem som gör allt för sina barn. trotsar lagar och annat för att kunna ställa mat på bordet.
Vi fick en remiss till barnakuten på östra. Vi åkte hem (mamma hade kommit direkt efter jobbet) jag gjorde lite mat, tog på Axel pyjamas och packade ner välling. Klockan 23 var vi hemma igen. Vi skulle avvakta vad gällde blodet, massa antibiotika och smärtstillande fick vi med hem mot en dubbelsidig öroninflammation och börjar han inte bli bättre i helgen måste vi åka in igen.. Snälla gud eller vem som nu känner sig manad - hjälp oss! =)
Denna veckan har jag varit första utav tre i Skara. Mycket häst har vi fått, två helskoningar om dagen plus smide till döhovar. Även smidet har vi höjt till en högre nivå då vi ska pumpa tån innan vi börjar göra själva skon. Ska förklara nån annan gång för er som vill =). Jag har blivit utsedd till blockets komet "för störst utveckling" (gud vad fint det lät). Och visst kan man inte bli annat än smickrad. Jag som säger som jag brukar - ibland har man tuR!
Imorn ska vi fira mormor som fyller 91 nästa vecka!
NU kallar Axel. Kram
Denna veckan har Axel varit sjuk, hann gå måndagen på dagis innan han fick ordentligt med feber som kommit o gått sen dess. Igår hade han även då feber men han började även skita blod... ! Jag ringde till sjukvårdsupplysningen efter andra gången och de ville att jag skulle åka in till akuten. På med kläder, stopp vid hemköp, köpte blåbärssoppa och Brago vilket var det enda jag trodde jag kunde få i honom. Vidare till Accesakuten. Vänta, vänta, vänta.... vänta, vänta. Tillslut blev vi tilldeleade ett rum där vi skulle VÄNTA!!! Bara frukost hade jag hunnit äta o klockan närmade sig nu 17. Blodsockerfallet var på ingående. Där stod jag i ett kalt och läskigt rum med en ledsen unge på armen som även han började bli hungrig och otålig. Herman brukar säga att jag är matagressiv, igår började jag förstå att det kan ligga något i det. Arg som ett bi gick jag ut i "personalrummet" o sa några väl valda ord de svarade med att "det är väldigt mycket patienter just nu och doktorn kommer så fort det går". Men vips stod där en doktor i dörröppningen. Jag må vara en kärring men vad jag kan förstå dem som gör allt för sina barn. trotsar lagar och annat för att kunna ställa mat på bordet.
Vi fick en remiss till barnakuten på östra. Vi åkte hem (mamma hade kommit direkt efter jobbet) jag gjorde lite mat, tog på Axel pyjamas och packade ner välling. Klockan 23 var vi hemma igen. Vi skulle avvakta vad gällde blodet, massa antibiotika och smärtstillande fick vi med hem mot en dubbelsidig öroninflammation och börjar han inte bli bättre i helgen måste vi åka in igen.. Snälla gud eller vem som nu känner sig manad - hjälp oss! =)
Denna veckan har jag varit första utav tre i Skara. Mycket häst har vi fått, två helskoningar om dagen plus smide till döhovar. Även smidet har vi höjt till en högre nivå då vi ska pumpa tån innan vi börjar göra själva skon. Ska förklara nån annan gång för er som vill =). Jag har blivit utsedd till blockets komet "för störst utveckling" (gud vad fint det lät). Och visst kan man inte bli annat än smickrad. Jag som säger som jag brukar - ibland har man tuR!
Imorn ska vi fira mormor som fyller 91 nästa vecka!
NU kallar Axel. Kram
Lördag
Även lilleman fick sitt vaccin idag. De ringde från BVC trots att de inte skulle ringt förrän på måndag, hur förvirrad jag än var blev jag så himla glad! Han är ju den viktigaste och den bästa han ska ha allt skydd han kan få.
Summan av kardemumman var att jag hade en timme på mig innan de sängde så jag kastade mig på telefonen o ringde hem till mamma som i sin tur tog med sig Axel o rusade ner till vårt BVC. Även om jag inte hade orkat hade jag allt pallrat mig iväg jag med men just då var jag i stallet o skodde en häst, inte heller det orkade jag egentligen. Vaccinet har nu släppt i resten av kroppen men sitter nu på luftrören o för en trött gammal astmatiker som jag bör man inte stå med röven i vädret o luftrören nerslängda på marknivå. Men resultatet blev bra trots den långa tiden, man får vara glad för något.
Sen undrar jag bara!
Herregud, varför är HELA Mölndals kommun full med cyklister?
O då menar jag inte såna med barnstolar på pakethållaren och Ica-kassar på styret som är på väg till o från jobbet. Nej för dem beundrar jag faktiskt. Jag önskar att även jag hade cyklat lite mer, tagit mig för liksom. Nej nu menar jag såna i i tighta trikåer, slimmade karlar med racercyklar som dessutom gärna cyklar 3 eller fyra i bredd mitt på vägen. Nog är ni snabba pojkar men inse även era begränsningar för vad är väl ni att jämföra när ni har en gammal volvo V70 med tilltryckt kofångare bakom er ! ! Just ask you!
Visserligen är det tio poäng på en cyklist men det känns som det skulle bli massa tråkigt efterarbete när man väl klippt en. Dem är ju säkert inte onda men helt säkert dumma! Särskilt där det finns cykelbanor vid sidan om, men det är klart där ryms ju bara två på bredden. Så var även denna dagens I-landsproblem kommet!
Nu ska jag packa för tre veckor i Götene. Kl 07.00 ska första slaget från släggan eka på Axevalla travbana =)
Ha det bra så länge! Saknar er alla vänner!¨
Ps. Har laddat med arraksbollar för nattens bravader. Förväntar mig en sjuk son med värk o feber.. Men är tacksam för förstärkning som väntas på ingång. Ds.
Summan av kardemumman var att jag hade en timme på mig innan de sängde så jag kastade mig på telefonen o ringde hem till mamma som i sin tur tog med sig Axel o rusade ner till vårt BVC. Även om jag inte hade orkat hade jag allt pallrat mig iväg jag med men just då var jag i stallet o skodde en häst, inte heller det orkade jag egentligen. Vaccinet har nu släppt i resten av kroppen men sitter nu på luftrören o för en trött gammal astmatiker som jag bör man inte stå med röven i vädret o luftrören nerslängda på marknivå. Men resultatet blev bra trots den långa tiden, man får vara glad för något.
Sen undrar jag bara!
Herregud, varför är HELA Mölndals kommun full med cyklister?
O då menar jag inte såna med barnstolar på pakethållaren och Ica-kassar på styret som är på väg till o från jobbet. Nej för dem beundrar jag faktiskt. Jag önskar att även jag hade cyklat lite mer, tagit mig för liksom. Nej nu menar jag såna i i tighta trikåer, slimmade karlar med racercyklar som dessutom gärna cyklar 3 eller fyra i bredd mitt på vägen. Nog är ni snabba pojkar men inse även era begränsningar för vad är väl ni att jämföra när ni har en gammal volvo V70 med tilltryckt kofångare bakom er ! ! Just ask you!
Visserligen är det tio poäng på en cyklist men det känns som det skulle bli massa tråkigt efterarbete när man väl klippt en. Dem är ju säkert inte onda men helt säkert dumma! Särskilt där det finns cykelbanor vid sidan om, men det är klart där ryms ju bara två på bredden. Så var även denna dagens I-landsproblem kommet!
Nu ska jag packa för tre veckor i Götene. Kl 07.00 ska första slaget från släggan eka på Axevalla travbana =)
Ha det bra så länge! Saknar er alla vänner!¨
Ps. Har laddat med arraksbollar för nattens bravader. Förväntar mig en sjuk son med värk o feber.. Men är tacksam för förstärkning som väntas på ingång. Ds.
