vecka 11
Hemma igen, underbart! Kom hem sent o sprang raka vägen till mamma där Axel var. Han var glad idag. Trött men glad. Jag hann inte vara där mer än en kvart innan han började testa mamma igen, 3 dagar är för länge att vara borta ur den synvinkeln =).
Nu är två veckor på hovslagarskolan avklarade en, återstår innan sista praktiktiden hemma och nästa gång vi återvänder till Skara gör vi examen!!! Det kändes nu. I allt man gör på skolan känner man press. Jag är nervös redan nu men på nåt konstigt vis är jag ändå inte orolig.. förutom vissa dagar. Det mest intressanta blir om jag klarar prestationsskoningen på travhäst. De travhästar jag skott går säkert att räkna på ena handens fem fingrar.. 10 000 olika (konstiga!) beslag finns och vi skor bara på tränarens instruktioner. Jag ber till gud att päronskor, PG-beslag och annat håller sig borta. Problemet är egentligen inte skoningen utan som sagt beslagen. Nervositeten kommer säkerligen också ur att varken jag själv eller mina två praktikväradar inte har en endaste travhäst i sin kundkrets. Men sen fick jag ju löfte om att få sko en sådan på måndag, alla tillfällen att träna är bra. Kanske förutom detta? Jörgen (lärare på skolan och travexpert) har lovat att hjälpa en annan hovslagare med denna hästen för den andra hovslagaren i fråga får omöjligt på kraken skor då han tydligen ska slå vilt omkring sig. Hästen kallas kanonen för så har den andra stackars hovslagaren fått flyga i tappra försök.
"På måndag kommer det en häst som inte går att sko... o den ska du få ta Nina.."
"Eh nej tack!"
"Egentligen ska vi inte ta in såna på skolan men vi måste ju hjälpa den stackars hovslagaren som inte får på skorna på den."
Jörgen i ett nötskal.. Börjar jag drömma mardrömmar nu går dem med strösta sannolikhet att hänleda till måndagens utmaning.
Tillbaka till helgen. Det är underbart att vara hemma hos Axel igen. På lördag ska vi mammor från vår föräldragrupp ha ett gemensamt 2-årskalas för barnen. Vi ska vara hos Helen och Isac, äta gott och leka mycket. Innan dess ska jag sko Jessicas Gáta och Cissis Hreyfill och titta på en hornspricka på en unghäst.
Sov gott vänner!
Kram Nina
Nu är två veckor på hovslagarskolan avklarade en, återstår innan sista praktiktiden hemma och nästa gång vi återvänder till Skara gör vi examen!!! Det kändes nu. I allt man gör på skolan känner man press. Jag är nervös redan nu men på nåt konstigt vis är jag ändå inte orolig.. förutom vissa dagar. Det mest intressanta blir om jag klarar prestationsskoningen på travhäst. De travhästar jag skott går säkert att räkna på ena handens fem fingrar.. 10 000 olika (konstiga!) beslag finns och vi skor bara på tränarens instruktioner. Jag ber till gud att päronskor, PG-beslag och annat håller sig borta. Problemet är egentligen inte skoningen utan som sagt beslagen. Nervositeten kommer säkerligen också ur att varken jag själv eller mina två praktikväradar inte har en endaste travhäst i sin kundkrets. Men sen fick jag ju löfte om att få sko en sådan på måndag, alla tillfällen att träna är bra. Kanske förutom detta? Jörgen (lärare på skolan och travexpert) har lovat att hjälpa en annan hovslagare med denna hästen för den andra hovslagaren i fråga får omöjligt på kraken skor då han tydligen ska slå vilt omkring sig. Hästen kallas kanonen för så har den andra stackars hovslagaren fått flyga i tappra försök.
"På måndag kommer det en häst som inte går att sko... o den ska du få ta Nina.."
"Eh nej tack!"
"Egentligen ska vi inte ta in såna på skolan men vi måste ju hjälpa den stackars hovslagaren som inte får på skorna på den."
Jörgen i ett nötskal.. Börjar jag drömma mardrömmar nu går dem med strösta sannolikhet att hänleda till måndagens utmaning.
Tillbaka till helgen. Det är underbart att vara hemma hos Axel igen. På lördag ska vi mammor från vår föräldragrupp ha ett gemensamt 2-årskalas för barnen. Vi ska vara hos Helen och Isac, äta gott och leka mycket. Innan dess ska jag sko Jessicas Gáta och Cissis Hreyfill och titta på en hornspricka på en unghäst.
Sov gott vänner!
Kram Nina
Kommentarer
Trackback
