ninasalldelesegna

Igår fick Axel sitt livs första par ridbyxor!!! Det var det sötatse jag sett..
Åh vem fick han dem av... Lukas såklart! Dem små godingarna får vi hålla hårt i när dem börjar ränna på tävlingsbanorna i sina skoridbyxor o farmorstickade lusekoftor till våren =).. Vi var hos Lollo o Lukas igår kväll, det var första gången som Lukas inte blev rädd för Axel. Axel hittade en traktor där som lät och blinkade när man vred om nyckeln, så länge har han aldrig suttit still! =) Jag var så avundsjuk på Lollo som nyss kommit hem från Island, en grym resa sa hon =). Som vanligt då.

Detta får mig såklart att tänka på min senaste resa dit 2006, Lollo skulle ha med bilen för hon skulle stanna där o jobba hos Einar o Svana. Så det blir båten, den sista båten innan höststormarna. Mamma river ut ett antal kartor ur bilatlasen för att vi ska kunna hitta (vem av oss det nu var som kunde läsa karta?). Mamma o Margret följde oss till Stenaterminalen för att resan iallafall skulle börja bra o vi skulle ta rätt färja till Danmark, första etappen var avklarad. Vi går ut på däck för att säga hejdå till SOLIGA Göteborg för ett tag. Det tar ungefär två minuter innan jag "Fan vad det gungar, jag mår lite illa.." o Lollo garvar "Det gungar ju ingenting". Hur vi lyckades ta oss från A till B i Danmark var nog mer tur än skicklighet (haha) men det ska ni veta att i min familj behövs ingen GPS för min mamma är en jävel på kartor o frågar man om vägen kan hon varenda lyktstolpe o lotsar en som en kartläsare i Dakarrallyt! Vi hann handla både sprit o godis vilket senare skulle visa sig behövas mer än väl. På väg till plats B där nästa färja till Island via Shetlandsöarna och Färöarna skulle avgå hamnar vi mitt i ett vägarbete! Ingen vet hur vi hamnat där, ingen har sett några konor tills vi nästan står med bilen i en JÄTTEgrop (tänk Sunes Sommar) och typ är inlåsta av alla konor och avspärrningar..

Båten tog typ 4 dygn vilket vi trodde skulle ta två.. biljetten var jävligt otydlig. Det gungade så att vi ramlade ur sängarna om nätterna (utan överdrift). Först in på dass var Lollo för att spy, tjiiii där fick hon =) och vem var efter med filmkameran för att dokumentera! Så börjar alltså vår film om Island (ni kan börja lägga bud på filmen nu, för bättre blir den =)). Efter tredje dygnet utan någon fast föda förutom missbrukande av åksjuketabeletter och vingummin (bara för att ha nåt o spy upp när det begav sig) Okej förlåt det kanske var lite mer än vad ni ville veta.... gick vi upp till kaptenen o frågade om det verkligen skulle gunga SÅ här mycket, om han verkligen trodde att vi skulle komma fram. Shetlandsöarna fick vi inte gå i land på så vårt nästa hopp var Färöarna. Vi tänkte att vi förtjänade en liten shoppingtur, mest för att strosa runt på fast mark, dricka en stor Latte o få må bra ett par timmar. När vi väl kom i land insåg vi att något köpcenter har aldrig och kommer aldrig sätta sin fot där, kaféet vi hittade såg ut som Sverige på 60-talet, plaststolar, blinkande lysrör, "kaffe" i plastmuggar (änglapink hade mormor sagt). Vi var ombord etfter 20 minuter.. mer vingummin o sms till mamma "jag älskar dig och tack för allt du gjort för mig om vi inte ses mer". 

Väl framme fick vi nån konstig lapp att fylla i innan vi fick köra vidare. Man skulle fylla i massa uppgifter om bilen, om man hade drogproblem, hur länge man skulle stanna osv. Vi fick problem redan vid första frågan "Chassinummer"... va fan vad? Och Lollo började fylla i tripmätarställningen. Till slut fick vi hjälp av en hel jeep full med engelska fiskare. Äntligen fick vi börja köra. Vi skulle köra från Egilstadir nordöstra Island längs kusten till Reykjavik i sydväst. När vi äntligen kommit upp på lite höjd blir det snöstorm och vi förbannar oss själv för att sommardäcken inte var bytta.. tack och lov kom en lite plogbil (varför?) Det måste varit Gud som sänt honom, så bakom honom låg vi 15 km/h i otaliga mil. Efter regn kommer solsken.. östkusten är absolut det vackraste på hela Island, där skiftar naturen som allra mest. Helt fantastiskt. Hela resan var bara jättebra! (och det var åksjukepillrena med, dem åt vi i en vecka efter för hela vår tillvaro fortsatte att gunga=)).

Inatt hade jag och Axel stora sömnproblem. Vet inte varför men ingen av oss kunde sova. När klockan var 03.35 sätter jag mig upp varpå han gör likadant o tittar på mig o säger "maaaa?" Hur många gånger kan man smälta då? Så då gick vi upp. Dags att försöka ta igen lite sömn innan vi ska träffa Ida o Svea som äntligen kommit hem från Östersund, god natt kära vänner.

Kram