Ett steg... i taget
Jag börjar inse vad alla snackar om som har barn... som alltid är mer eller mindre förkylda. Sen ja oktober kanske har vi gått o snörvlat o hostat här, inte sjuk jämt men ständigt med några baciller på fel ställe. Nu börjar vi repa oss igen =)
Idag tog axel sitt allra första steg!!!!! O jag var inte med.. =( Men mamma var.. Jag har försökt nu hela kvällen att locka fram ett litet steg till men icke! ... vad annars liksom? Enda gången Axel kunde tänka sig att stå o så gärna gå var i sin säng när klockan var långt över läggdags. En ny period är förmodligen kommen och läggningen är inte lika smidig längre. Förmodligen är det nya tänder på gång med, idag bet han mamma i axeln HÅRT! haha... häromdan bet han mig i foten HÅRT, fan va vassa tänder är. Ja ja nu går jag här o väntar på att få se nästa lilla steg...
Alltid ska man vänta...vänta, vänta. Jag hatar att vänta. Men vi lär få vänta länge till. Axel stod nämligen på plats 30 i kön till dagis.. suck! "Har du tur så får han plats till hösten" -Tur? O T U R stavas det.. Jag har ännu inte vågat ringa min mentor Gunilla på hovslagarskolan.. o säga att jag kan tyvär inte komma tillbaka för Axel får ingen dagisplats.. Kan ni hålla min plats ännu ett halvår? Wish me luck.. Kanske kanske kan det ske under... Möjligheterna är egentligen många men alla ska vilja, föräldradagar finns kvar fast inte mina.. Jaja vänta o se..
Idag va jag o kikade på kurs för Johan Häggberg, fan va ridsugen jag blev!! Jag satt o red från läktaren.. o det gick så bra =). Nisses nya ställe är verkligen så fräscht! Ridhuset är perfekt, stallet jättefint, huset så fint det bara går.. o hästarna med.. vad mer kan man begära? Jag hann aldrig rida Kolan själv idag. Timmarna på läktaren rann iväg o sen skulle jag helt plötsligt vara hos Jenny.. ! Trampa på gasen.
Sen hem o äta fiskgratäng hos mamma, Anders kom med.
Nu natti natti, kram!
P.s. Nu kommer det snart lite bilder igen, har fått låna mammas kamera för min har gått sönder.. onödigt.. D.s.
